Öltest #8

En kulen lördagskväll i september var det åter dags för Längre inåt landet att sätta sig ned med ett förkastligt högt antal flaskor för att uppfylla den plikt vi kollektivt ålagt oss: att prova öl.

Vi hade denna gång återvänt till "the scene of the crime": Hammarbyhöjden. Vi hade tänkt i helheter. Vi inledde med en stärkande promenad i Kärrtorpsskogarna, som just börjat få höstfärger. Luften var hög och klar. Sedan slängde vi ihop en anspråkslös middag på potatismos, surkål, korv och senap - den blev ett nödvändigt fundament för det som komma skulle.

Korv i överflöd

Era trogna öltestare förärades också inte mindre än två gästspel under kvällen. Först kom Daniel (?) förbi med en flaska porrig (ja, just det) öl från Strasbourg som med glädje införlivades i testet. Lite senare ramlade också Jesper in som en räddande ängel med sitt fjärde provarglas och gjorde de sista åtta-tio ölen lite uthärdligare att dricka. Kvällen blev till natt och testdeltagarna fann alla sina egna, mer eller mindre ärofulla, avslutningar på kvällen.

Vi värmde upp med dans till "Fearless Heart"

Resultatet av LiL:s åttonde öltest blev som följer:

Samuel Adams Oktoberfest
Betyg: 2, 2, 2
Omdömen: "Micro så att det smäller om det", förklädd fulöl", "inte äcklig", "jag gillar inte hur den är uppbyggd", "de har inte fått ihop det", "för mycket beska och för mycket sötma"

Flying Dog Dogtoberfest
Betyg: 3, 3, 3
Omdömen: "fadd smak", "för mörkt", "ingen doft", "som att jag skulle bedöma konståkning", "trivselöl", "bättre komposition än förra", "[Chans går igång] Åh vilken god öl!!", "eftersmaken bygger upp", "välgjort", "cool beska"

Hofbrau Oktoberfest
Betyg: 2-, 1+, 1
Omdömen: "det här smakar ju vatten, fast starkt", "känns som en fulöl", "usch - kan det vara Bjørnebrygd?" "hoppas inte det är Oppigårds", "luktar svensk fullager", "smakar bakteriellt", "ingen kärlek i den här", "en barack", "det är umami", "man vill inte dricka upp den"

Det heliga protokollet

Oppigårds Oktoberfestbier
Betyg: 4, 4, 3+
Omdömen: "helvete vad gott", "jättegott", "konventionellt middle-of-the-road-IPA", "frukt", "tidiga Jackson Browne", "det finns en oskuldsfullhet i det här", "den var god", "vackra former - da vinci", "tycker inte det är så gott", "som en bra punchline", "skulle kunna vara Oppigårds"

Eriksberg
Betyg: 3+, 4-, 2
Omdömen: "rengöringsmedel - den smakar så också", "för ni känner väl igen driften att smaka WC-anka när man städar toaletten en lördagmorgon?", "en lagom blandning av ?? och sötma", "det hoppar i bröstet på mig när jag dricker den", "insmickrande på ett förtroendeingivande sätt"

Åbro Export
Betyg: 3, 1+, 2-
Omdömen: "anonym massproducerad svensk lager-doften", "så här gott är det inte egentligen", "den här bärsen var sisådär", "god fulöl", "passar extremt bra till korv och senap", "jag sätter pengar på Pripps Blå", "om den var en travhäst så satte jag mina pengar på den", "jag tror det är Cheap Thrills", "man har druckit den förr och kommer dricka den igen", "stor kvalitetsskillnad mot den förra"

Pripps Blå
Betyg: 2-, 2, 2
Omdömen: "det är knappt öl - jag ser ju att det är öl, men...", "skulle kunna vara Sarek - norrländskt och meningslöst", "fulöl brukar vara äcklig men det är den inte", den är en medlöpare"

Sarek
Betyg: 1, 1, 2-
Omdömen: "jag tror att det här är Pripps", "för sött att vara Pripps", "lite obehaglig", "det finns nåt där... [om Bukowski], "Postverket är fan inte lökig, den är bra"

Guldkällan
Betyg: 4-, 3+, 3
Omdömen: "fruktig lager", "godare än den förra", "jag får Bryggmästarnfeeling", "riktigt bra fulöl", "han har ju en låt på andra plattan som heter 'Mama's Eyes' som handlar om modersarv och fadersarv"

No Hop Hard IPA
Betyg: 3, 4, 4
Omdömen: "Oh maj gådd va gott det här luktar", "jag kan inte säga vad det här luktar som", "Brooklyn - ja!", "Mohawk!", "Smaken håller inte riktigt vad doften lovar", "frän"

Mohawk IPA
Betyg: 4+, 4, 4-, 3
Omdömen: "det glittrar i skummet", "luktar gott", "amerikansk pale ale fast mer maltig", "malt - det var ett nytt ord", "grapefrukt", "för starkt"

Den oheliga etiketten

L'alsacienne C'est Chou-croute
Betyg: 2+, 2-, 2, 3(-)
Omdömen: "den vinner i längden", "nerköp", "luktar ingenting", "inte mycket att säga", "det är en ale", "är det??", "jag fick en dipp nu", "jag har träffat för många feminister för att kunna låta bli att uppröras över den här etiketten", "tallen är Pans träd", "tallen är dionysisk - tallen är med på min topp tre över träd"

Brooklyn IPA
Betyg: 4+, 4, 3-
Omdömen: "finns beska, humle, finns allt", "allt jag gillar med ale", "gott", "skickligt", "grymt gott", "för stark", "godast hittills", "väldigt väldigt bra öl"

Dugges Lager Nr.1
Betyg: 5, 4, 4
Omdömen: "eggande doft", "väldigt gott men jag börjar bli full", "svagare", "den perfekta ölen", "bra omgång", "Brad Paisley gets me every time", "perfekt", "smak, karaktär, men ändå lättdrucket"

Red Stripe
Betyg: 4+, 3-, 2+
Omdömen: "åh den var god ju, jättegod", "luktar aprikos", "känner ingenting", "hätsk, avskalad, vattnig", "[om "Tush"] det här skulle jag kunna lyssna på på repeat hela kvällen", "som en kortklippt kvinna - vinner i längden", "smakar rök"

Bavaria
Betyg; 4, 2, 2
Omdömen: "gott till kaffet", "alla öl härifrån kommer vara orättvist bedömda", "all öl är så jävla god", "bästa omgången hittills", "somrig", "klen, smakar utspätt", "finns inget som är dåligt med den"

Bakgrundsmusik: ZZ Tops "Tush"

Cheap Thrills
Betyg: 3, 3, 3-
Omdömen: "smakar exakt som förra ölen", "fruktigare", "det här är bra baby-making music", "den här gillade jag", "sötare och fruktigare än den förra", "jag ser framför mig en blågrå sportdrycksliknande förpackning", "den blir sämre med tiden", "jag kan inte bedöma öl längre - det har jag i och för sig aldrig kunnat"

Bjørnebrygd
Betyg: 1-, 2, 1-, 1+
Omdömen: "som en bitter kärleksaffär man träffar på stan fem år senare, och hon vill ta upp saker och diskutera det", "ska jag svepa det?", "Oh jävlar", "jag mår dåligt och vill spy", "jag gillar det mer än jag gillar arsenik"

Black Isle GoldenEye Pale Ale
Betyg: 4+, 4+, 4, 4
Omdömen: "oj - nu är det himmel och helvete", "den här ölen var jättegod", "det stinker mikrobryggeri hela vägen till Bagarmossen", "Nils Oscar India Pale Ale", "[sittdansar till 2 kool 2 be 4gotten] får man ta med sig hunden när man dör", "[om "Tush"] det här är ändå intellektuella ZZ Top", "den här ölen är ett tajt riff", "svinjävla god öl"

Belhaven
Betyg: 1-, 1-, 1, 3-
Omdömen: "fy fan vad äckligt", "kväljande sött, som sockerlag", "jag har inget mer att säga", "du har bara lyssnat på Hasse Kvinnaböske när han berättar om sin hjärtinfarkt", "allt det som man älskar med öl saknas i den här ölen", "avslagen julmust med spillning i", "han har birkenstocks", "jag älskar birkenstocks"

Old Empire IPA
Betyg: 2+, 2+, 3, 2-
Omdömen: "god doft", "tveksamt", "hur välvillig ska man vara?", "choklad-bränd-bagen", "kärlekens tunga - tala med mig!", "jag tycker det här var ganska gott", "[om Jag vet vilken dy hon varit i] om jag lyssnar på det här när jag är ensam blir jag deprimerad, tur att jag har er"

Schneider Tap 4
Betyg: 3+, 2+, 2-
Omdömen: "supergott, precis vad jag behöver", "grumligt", "klassisk skumbanan-weissbier", "som en gammal dejt man träffar halv tre på natten och så händer det saker", "var inte den här ölen jävligt stark?"

Det är bara 28 olika sorters öl som kan få en man att se såhär harmonisk ut.

Erdinger Kristal
Betyg: 3-, 3, 3, 2
Omdömen: "det smakar skit", "för sött, och unket", "en aggressiv unkenhet som jag inte tolererar", "skarpt intetsägande", "babymaking music", "lapar du i takt?", "smakar sprit", "mild och god"

Schneider Tap 6
Betyg: 3-, 3+, 1+, 3-
Omdömen: "det här syntsoundet är så ohippt att det blir hippt", "vem gillar inte D'Angelo?", "surt", "sött och äckligt", "agree to disagree", "starkt och äckligt och kväljande"

Paulaner Dunkel
Betyg: 3, 3, 2, 2
Omdömen: "bränt", "det smakar weissbier men det är mörkt", "hur många öl har vi kvar?"

Jacobsen Sachs Blonde (?)
Betyg: 3, 2+, 3+, -
Omdömen: "det här hade jag tyckt om om jag varit nykter", "den här är ändå en fyra", "min inre indian hade blivit utrotad av den här ölen"

Vår godnattläsning

Reinfeldts ölsmak

Det har sagts mycket om Fredrik Reinfeldts "folkliga" smak: Da Buzz, Magnus Uggla, hot dogs och singstar. Tydligen går hans folkliga image ända in på öl-området; Fredrik Virtanen skriver i Aftonbladet (24/9):

"Som lök på laxen handlade han nyligen åtta burkar Mariestads starköl på Systembolaget. Gud nåde om han hade setts läppja ett belgisk trappistöl eller ens en tjeckisk Urquell."

Tja, Mariestad är ju inte helt fel. Den öl som tog slut först på Bellevue Jazz i fredags - "för livsnjutare". Bara 2,33 i LIL:s test, men då var den också den sista öl vi testade den gången och som vi alla vet smakar öl inte lika gott när man redan druckit sju-åtta stycken.

Brölsaxen i våra hjärtan #10: "You can't take the honky tonk out of the girl"

Brooks & Dunn: en av världens ohippaste countrygrupper. Vulgär, redneck, mainstream, modern Nashville, allt det där. I denna typiska låt sjunger de om en globetrottande kvinna som bor i Los Angeles och reser världen runt, men ändå är country innerst inne - "you can take the girl out of the honky tonk but you can't take the honky tonk out of the girl". Med en double serving av brölsax!

Blommor topp 5, #1 - Isranunkel

Idag är det fredag, och jag tänkte fira veckoslutet med att avslöja förstaplatsen på listan över mina svenska favoritblommor. Valet är enkelt. Vinnaren är: isranunkel.

Isranunkeln (ranunculus glacialis) tillhör blomfamiljen ranunklar och är därmed släkt med flera vanliga inslag i vår hemmaflora, som smörblomma och vitsippa. Men isranunkeln är väldigt mycket mer hardcore än sina sydländska släktingar.

Den är nämligen en arktisk blomma som växer högt uppe i de svenska fjällen, i norra Ryssland, Alaska och i Alperna där den blommar på mer än 4000 meters höjd. Den trivs bäst i extremt karga och näringsfattiga miljöer, som till exempel i gamla snölegor, där dess frön kan ligga i träda i åratal tills snön plötsligt en dag smälter bort och den börjar blomma.

Jag har fjällvandrat en hel del genom åren, och isranunkeln är i mitt tycke ett av de finaste inslagen i fjällen. Man kan gå en hel dag på någon stenig miserabel högslätt i Sarek där regnbyarna kommer och går och det enda man ser är dimma, block och svarta mossiga gölar. Sinnet försätts lätt vid de tillfällena i ett tillstånd som ibland beskrivs som "vildmarkens tryck" - en känsla av naturens tomhet och skoningslöshet kommer över en, man känner sig väldigt långt borta från mänsklig värme och gemenskap, liksom klämd mellan det dåliga vädret och den oländiga terrängen. Man känner sig nedstämd, ensam och liten.

Och så ser man plötsligt en isranunkel lysa som en ensam stjärna på ett svart himlavalv av mossa och stenblock. Efter att ha halkat fram timmavis i landskap där nästan ingenting tycks kunna leva, är åsynen av blomman smått osannolik och överväldigande. Jag må vara blödig och pretentiös, men jag blir fan tårögd av hur fint det är att något så litet och vackert kan överleva och till och med blomma på så karga och bistra platser.

På så sätt förmedlar isranunkeln ett på samma gång djupt existentiellt och lite banalt budskap: även i de mest hopplösa lägen finns det hopp för livet. Isranunkeln ger fingret åt ett kallt, likgiltigt och obönhörligt universum.

Låtar, september 2011

Zoe Muth, "Starlight Hotel" (2011)

Den här skivan blir bara bättre och bättre - jag vill använda M-ordet (mästerverk). Titellåten är en tung rockballad med blödande gitarrsolo, och Muth berättar en historia om en man som älskat och förlorat (klassiskt!) och nu bor på ett (ungkarls?)hotell i sin sorg:

"Now he’s down there
Living in the Starlight Hotel
He leaves his blinds open at night
So all the world can tell
No amount of joy and love in our younger days
Can make up for that one last lost love
That would not stay"

Skivan är, vill jag nog säga, den bästa jag hört sedan Anna Järvinens debutskiva från 2007.

Nanci Griffith, "Fly By Night" (1986)

Nanci Griffith 1986: ingen dålig estetik. Till höger dansar Lyle Lovett.

Litterär folk-country från 80-talet är ingen dålig genre..

Marie Fredriksson, "Mot okända hav" (1986)
Den här låten, som jag aldrig lyssnat på fram till förra helgen, såldes till mig med argumentet "hon sjöng den här på Palmes begravning" och det är ju ett argument jag lyssnar på. Googling har inte lyckats bekräfta detta påstående, men låten är i alla fall riktigt fin.

Richard och Linda Thompson, "Walking on a Wire" (1981)

Makarna Thompsons mytomspunna "skilsmässoskiva" (eller skrevs låtarna före deras förhållande började spricka? vissa hävdar det) Shoot Out the Lights från 1981 är blytung i all sin avskalade perfektion, och just denna låt har en av de mer förödande rocktexter jag hört:

"I hand you my ball and chain
You just hand me that same old refrain
I'm walking on a wire, I'm walking on a wire
And I'm falling

I wish I could please you tonight
But my medicine just won't come right
I'm walking on a wire, I'm walking on a wire
And I'm falling"

Den här låten är ett utmärkt exempel på hur underskattade Thompsons är: låtskrivandet och gitarrspelet (två solon!) är är bägge as good as it gets.

Marissa Nadler, "The Sun Always Reminds Me of You" (2011)
Fantastiskt bra indie-folk-hit med referens till en av mina favoritlåtar, Mojave 3:s "Lovesongs on the Radio", och allt.

Anna Calvi, "Blackout" (2011)

Episk-teatral indierock; inte den vanliga beskrivningen av artister jag lyssnar på, men det här är ändå en jäkligt stark låt. Hon har också rätt sköna influenser:

"Calvi has stated that the films of Gus Van Sant and Wong Kar-Wai and David Lynch have also influenced her music. She has admiration for "people that make beautiful films where the cinematography tells the story" and tries to do the same in her own work." (wikipedia)

Confederate Railroad, "Queen of Memphis" (1992)

skulle du köpa en begagnad pickup-truck av de här männen?

Goodtime countryrock: glatt, svängigt och okomplicerat. Dansband med mer twang.

Ofrivilligt gillande del 2: Kärnfamiljs-muskelcountry

Ramlade över den här mitt-i-vägen-countrylåten med det skönsjungande muskelberget Trace Adkins och kan inte låta bli att svepas med av den. För det första är jag väldigt svag för soundet - extremt radiovänligt och gör inte en fluga förnär. Ingen, verkligen ingen, behöver skrämmas bort av hur det här låter - det är en väldigt välkomnande och inkluderande ljudbild.

Och texten - "I guarantee this memory is the big'un, and she thinks we're just fishin", som Adkins sjunger ståendes på verandan till sitt gigantiska timmerhus i skogen med båda händerna i ett fast manligt grepp om räcket, med smala väderbitna ögon spanandes mot horisonten. Och hans look: Hatten! Hårpiskan! Handlebarmustaschen! Det är nästan för mycket att ta in.

Skulle sån här musik överhuvudtaget vara möjlig att göra i Sverige? Jag har svårt att tro det, den andas för mycket oironisk konservatism och family values, men en del av mig älskar verkligen det här.

Greg Fitzpatrick - Svensk progg på amerikanska

Ständigt med örat mot asfalten är det med glädje Längre inåt landet nu tack vare några ständigt uppdaterade vänner kan presentera en ny stjärna i Greg Fitzpatrick, och då framför allt hans skiva "Det persiska äventyret" från 1977, och då i synnerhet låten "Befria Norden".

GF with his moustaches

Greg verkar vara en i alla avseenden skön snubbe. Han föddes i L.A. 1945 och kom till Sverige och Stockholm på 1960-talet. På hans Myspace finns det massor av info, bland annat länkar han till sex olika Myspace-sidor som visar upp olika sidor av hans konstnärskap. Dessutom kommenterar han den information som finns om honom på Wikipedia (nu uppdaterad och ändrad), och huruvida denna är sann eller ej.

Sant verkar hur som haver vara att han var en person som har figurerat i den svenska musikscenen från slutet av 1960-talet, och några av de mer bestående avtryck han har lämnat på denna är att han rattade syntar på Bosse Hanssons legendariska Sagan om Ringen-platta (1970), lirade synt med Mikael Wiehe (1981) och framför allt Adolpson-Falk (1980-tal), samt satte Fiona FitzPatrick till världen (1986).

1977 gav han ut en progg-platta i eget namn där han sjunger på svenska, ett av de språk han inte behärskar. (Jag och Erik har diskuterat det här förut - kan det vara så att engelsktalande personer är de med sämst språköra i hela världen?) Förutom ett gäng covers är två av låtarna Fitzpatrick-original och ett av dessa är "Befria Norden". Värt att nämna i sammanhanget är att det inte är någon mindre än Håkan Lahger ("Den-Vassa-Eggen-mastodontboken-mannen") som har hjälpt till med översättningen från amerikanska till svenska.


"Befria Norden" är egentligen en ganska sorglig historia om en kärlek som går förlorad, men att Greg sjunger på ett språk han inte behärskar ger en komisk och lätt absurd touch. Produktionen är grymt cool och jag har svårt att tro att den har 34 år på nacken. För mig är det här en låt som man först skrattar åt, men sedan gillar allt mer ärligt. Vissa textrader är briljanta i sin enkelhet och på det hela taget är "Befria Norden" en fin tidsbild av det svenska 1970-talet levererad med ett tidlöst sound.