Ikväll ska K. och jag gå på Sjostakovitjs Lady Macbeth från Mtsensk på Göteborgsoperan. Jag kom att tänka på Adornos roliga sågning av opera, den borgerliga konstform med vilken publiken försöker spackla över högkulturens ytterst spruckna fasad, och googlade efter det stycket i Introduktion till musiksociologin, men hittade det tyvärr inte. Jag hittade däremot det här:
"The conduct of today's opera habitué is retrospective. He guards the cultural assets as possessions. His creed is a line to be voiced in a local dialect: 'Still a damn good old opera, isn't it?' The prestige comes from a period when opera was still counted with the more pretentious forms. It attaches to the names of Mozart, Beethoven, Wagner, also that of Verdi. But it is linked with the possibility of a deconcentrated mode of conception that feeds on habit and maintains a state of universal semi-education. Opera, more than any other form, represents traditional bourgeois culture to those who simultaneously fail to take part in that culture."Ett okoncentrerat sätt att ta till sig som bygger på vana och upprätthåller ett tillstånd av universell halvbildning - ord och inga visor.
