"Medelklassen värderar helt enkelt det som den vet att arbetarklassen avskyr - allt för att utskilja sig."Göran Greider refererar Bourdieu, i Arbetarklassens återkomst (1998, s 33)
I höstas öppnade en bar i källaren på Hagabion på Linnégatan i Göteborg. Baren heter Kino, vilket är tyska för "bio". Kino är inget märkvärdigt. Litet, trevlig personal, rätt bra musik, god öl, inga konstigheter (tvärtom är kanske det mest utmärkande med Kino just hur få konstigheter det är.)
Ändå är Kino "hippt", ett "hipsterställe".
Jag har verkligen funderat på det här. Varför är Kino "hippt"? Vad gör Kino hippt? Som jag ser det är det bara ett litet ställe som har öl och god stämning - väldigt bra alltså - men vad är det som är speciellt med det? Johannes och jag var där i höstas nån dag efter att det hade öppnat, på vardagskvällsöl som vi har för vana att göra varannan vecka eller så. Johannes, som var med på 90-talet med techno och drum'n'bass och sånt som jag bara har hört talas om och hängde i Berlin, pratade om att Kino påminde om "Berlin 1998". Och det tyska namnet på stället kanske har med det att göra. Men också på andra ställen (t ex länken ovan) refereras Kino som ett berlinskt ställe. Och jo - jag kollade nu på bloggarkivet och inser mycket förvånad att vi inte har skrivit så mycket om Berlin-ölställen innan - det här med enkla, nedstrippade små ställen med vardagsrumskänsla och kanske ingen öl på kran utan bara flaskor, det är något som också jag fastnat för med Berlin, jag minns tydligt min lyckorus en kväll i Neukölln (Berlin-gentrifieringens i alla fall då senaste erövring) i början av maj förra året liksom en del andra ställen i Friedrichshain och annanstans under de senaste årens Berlinresor.
I alla fall, återigen: varför är det så gött med ett så enkelt ställe som Kino? (För jag tycker ju lika mycket om det som hipsters gör.)
Och varför är det ett så renodlat hipsterställe? (Förutom att jag och liknande är där ibland.)
En Greidersk hypotes på fråga två: "svenne banan" gillar inte Kino --> hipsters gillar därför Kino.
I lördags var jag på ölrunda på Avenyn + andra och tredje långgatan: Joe Farrelli's (gillade jag inte, dålig & dyr burgare, tacka vet jag Red Lion) --> Stearin (trevligt ställe, trevlig personal, men jag avskyr loungemusik) --> Publik (grymt ställe, inte minst när dj:n är en tjej i jeansskjorta och jeans som spelar bl a "Run through the jungle" med Creedence och "Sextisju, sextisju" med Lundell i ett mycket varierat och eklektiskt set) --> Dubliner, det första och sista i LO-sällskap, och på Dubliner frågade jag en kommunalare: hur kommer det sig att fackliga häng alltid blir på såna här pubar (Bishop's Arms på Järntorget är ett annat standardställe). "De är väl mer arbetarklass" sa hon.
Och jo, Stearin och Kino (inte Publik i lika hög grad) känns onekligen väldigt medelklass, och kontrasten när man på en kväll gör en sån runda som jag gjorde i lördags, blir tydlig. Och kanske inget problem med det: jag gillade alla ställena utom Joe Farrelli's.
1 kommentar:
medelklassen går till ställen arbetarklassen inte går till tror jag är korrekt.
att det sedan lyfter sig över vanlig medelklassnivå tror jag har att göra med gbgs litenhet. när ett par sammanslutningar av "hipsters" känner varandra och går till samma ställen ofta så räcker det. jag kan inte detaljerat återge vilka personer det rör sig om men tror att det går igen för hur ställen som ritz och publik har haft perioder då "alla" gick dit.
sedan finns det givetvis rent objektiva kriterier som vad för musik som spelas, att det inte är inträde, att ölpriserna är humana etc.
Skicka en kommentar