LiL:s krogtest i Söderort, #2: Jesses krog

Som del två i vår långsamt startande serie "LiL:s krogtest i Söderort" - del ett om Kärrtorps krog kom i maj 2010 - kommer nu ett test av Kärrtorpsstället Jesses krog. Ett ställe som vi vårt förra test gissade var "ett anständigt ställe där medelålders människor äter gott".

Och det verkar inte helt missvisande. LiL-familjen har utökats med Karin, Kärrtorp born and bred, och hon visste att berätta om uppväxtens besök med familjen till Jesses krog, där favoriträtten för familjens köttätare var och är älgfärsgratängen, som också jag provade. Hon kunde också förnöjt konstatera att vissa saker förändras väldigt långsamt på Jesses - salladen (isbergssallad, tomat, gurka, dressing) såväl som mintchokladen som man får till kaffet är exakt som de var när hon senast var där, för en åtta år sedan. Mitt intryck av Jesses blir därmed just: stabil husman med helt okej priser och utan alltför mycket föränderlighet. Att en gäst dessutom beställde in grappa just när vi skulle gå igår kväll ser jag bara som ett plus. Det övriga klientelet denna söndagkväll var blandat - ett par mitt uppe i någon märklig och illvillig uppgörelse, en familjetrio som tagna ur en SVT-humorserie, och två härliga medelålders manliga livsnjutare varav den ene höll på att ta jägarexamen men börjat inse att "jag är för blödig för att kunna skjuta ett djur".

Till det goa helhetsintrycket kommer att maten vi åt var väldigt god. Såsiga, mättande gratänger med mycket potatismos och inga krusiduller: vi var båda väldigt nöjda.

Karin åt fiskgratäng. Betyg 4
Erik åt älgfärsgratäng. Betyg 4

Test: Sunkhak i Halmstad

För några veckor sedan var jag och mina goda Halmstad-vänner C och A på sunkhaksrunda i Halmstad. Vi besökte gamla kära sunkhak och nya mindre kära. Här är våra samlade intryck, så vitt jag kan bedöma:

Bar & Mat (Brogatan 28)

Före detta Musses, före detta New Bar (för mig för alltid New Bar), detta är på något vis sunkhakens sunkhak. Förr i världen hade stället en inredning som gick i rött och som inte ville något annat än att sälja billig öl. Då, under gymnasietiden, var det den självklara mötespunkten i natten och det var nästan omöjligt att gå dit utan att träffa någon man kände. Nu, efter x antal ägarbyten, marknadsför sig stället på ett något splittrat sätt som sportbar, rockbar (med sloganen "live koncerter och live videos" trots att det mig veterligen aldrig någonsin givits några konserter där inne) och pizzeria. Stället har en halvsnygg inredning, det vill säga inte ren sunkhak-style med träbänkar och gamla stolar, men heller inte någon medveten design utan bara hyfsat fräscht fast mest smaklöst och ganska fult.

Nej, det är inte jag som har en dålig digitalkamera, bilderna är hämtade från hemsidan

"På min tid" var det nästan bara 18- och 19-åringar blandat med en och annan alkis, till exempel fick jag en gång lära mig hemligheten med att köra svarttaxi utan att åka dit av en väl förfriskad äldre man ("begär aldrig ett pris!"). Nu när vi var där (en torsdag) var det inte särskilt mycket folk men ändå hyfsat blandat. Alkisarna dominerar väl stället men det hade också letat sig in en och annan turist. Musiken var schysst, gammal och ny rock (Foo Fighters, Van Halen osv) och volymen behaglig. Överlag ett mycket trevligt ställe att sitta och ta en öl på i goda vänners lag.

Notera Drott-tröjan ovanför spelautomaterna. Pluspoäng!

Jag kan rent parentetiskt tillägga att jag under sommaren hamnat här flera gånger, och vid ett av tillfällena då jag hade sällskap med några av Halmstads finaste musiker träffade vi en av våra gemensamma bekanta, stadens demonregissör, här. Han hade slagit sig i slang med en före detta bollklubbare som numera var bra matig och bra på lyran, men som en gång hade gjort hat-trick för HBK i allsvenskan. Bara en sådan sak.

Bar & Mat, sammanfattning:
Stor stark: 37 kr
Betyg: 4 laxar

Elvan (Karl XI väg 24)

Nästa stopp på vår odyssé genom Halmstads oaser blev Elvan, fast ärligt talat är jag inte säker på att stället fortfarande heter så. Elvan är ett sunkhak som sitter sammanlänkat med restaurangen Blue Thai, och förr hade i alla fall själva bardelen namnet Elvan, men även om det fortfarande sitter en stor romersk elva på fönstret misstänker jag att hela stället numera heter Blue Thai. I vilket fall är Elvan, liksom New Bar, ett klassiskt tillhåll för alla ur min generation som spenderat sin ungdom i staden med tre hjärtan. Dock kanske ett något sunkigare alternativ än de andra redan då, numera visade det sig vara beyond sunk. Klientelet består till 100% av kraftigt berusade medelålders människor och följaktligen var det riktigt obehaglig stämning. De stackars thailändarna som (antar jag) en gång öppnat stället med ambition om att skapa en bra thai-krog tvingas nu servera alkisar som är så berusade att de knappt lyckas tyda menyn. Sorgligt, riktigt sorgligt, och vi försvann vidare till nästa ställe så fort ölen var urdrucken. Vissa ställen går det utför för riktigt snabbt...

Elvan / Blue Thai, sammanfattning:
Stor stark: 35kr
Betyg: 1 lax

Valentine Night Club (Karl XI väg 47)

När vi anlände Valentine (före detta Liberty) märkte vi till vår förvåning att det stod två vakter utanför på denna mycket lugna torsdag. Nåja, vi fick i alla fall passera och en tredje vakt gav oss varsin stämpel. När vi kom in i lokalen var den nästan helt tom, kanske att det var totalt 20 personer där inne och då är det ett ganska stort ställe. Bartendern hejade mycket hjärtligt på oss, nästan som om vi vore gamla vänner faktiskt, och sålde snabbt på oss varsin Carlsberg Hof för 20 kronor. Musiken som dånade över det folktomma stället var Gyllene Tiders liveplatta, och vi snackar inte en låt nu utan hela plattan. En kavajklädd man i yngre medelåldern stod och dansade för sig själv intill bardisken, vilket såg lite märkligt ut. Ett gäng ungdomar hängde lite avvaktande i ingenmansland mellan baren och dansgolvet, ett par damer från detta gäng började småningom dansa och fortfarande avvaktande började också hannarna i gänget ta några stapplande steg. Det var kul att höra Gyllene och väldigt billig öl, men stark musik och stort dansgolv där ingen dansar är knappast en optimal grogrund för goda samtal, som trots allt är en stor del av poängen med att gå på sunkhak.

Valentine, sammanfattning:
Carlsberg Hof: 20 kronor
Betyg: 2 laxar

The Corner (Klammerdammsgatan 29)

Så hamnade vi då på the Corner (f.d. Penny Lane) som under sitt förra namn var ett någorlunda legendariskt ställe med mycket livemusik och ståhej, dock med en något äldre publik så undertecknad missade stället under sina glansdagar. Vi hade hört rykten om att detta numera är det ställe som 18-åringar går till, så det var spännande att se hur stället skulle vara. Nå, ölen visade sig vara billig, 19 kronor för en 33cl Sofiero. Dock var musiken skränig R'n'b och Hip-Hop på jäkligt hög volym vilket är ett stort minus när man tillsammans med tio andra personer befinner sig i en bar en vardagskväll. Jag undrar bara varför? Det går ju inte att föra ett normalt samtal, och om ingen dansar eller visar en ansats till att vilja dansa verkar det helt meningslöst att brassa på så att högtalarna spricker. Klientelet var dock verkligen ungt, och befriande fritt från skumma alkisar.

The Corner, sammanfattning:
Sofiero 33cl: 19 kronor
Betyg: 2 laxar

C och A på väg från the Corner under den berörda kvällen

LiL:s krogtest i Söderort #1: Kärrtorps krog

Vi har tänkt att vi ska starta ännu en serie här på bloggen (efter "Brölsaxen i våra hjärtan", "LiL hyllar kvinnan", Öltest, "LiL-kvalitetsmärkta uteställen", "Fotbollsjournalistisk språkmisshandel", "Män som längtar bort", "Livet på en pinne", "Bra musik i klädaffärer", och "Snabbmat vi minns").

Denna gången ska serien tillägnas en av de saker som vi gillar mest: Stockholms södra förorter. Närmare bestämt till kvarterskrogar i dessa södra förorter.

De senaste åren har mellan oss en hel del tid spenderats i de södra förorterna, tror jag att det är sant att säga trots att jag är den ende av oss som aldrig bott i Stockholm; LiL-medlemmar har haft sejourer i Rågsved, Enskede, Björkhagen och Hammarbyhöjden, vi har ätit spenatsoppa och lyssnat på dragspelsmusik i Bagarmossen, beundrat Markuskyrkan i Björkhagen och ekologiska radhus, skrivit jazz om "Höst i Rågsved", fått feeling på Hammarbybacken, gått på Yimby-stadsvandring i LM-staden, skojat om halländska uttal av Skärmarbrink, varit på socialdemokratiska studiecirklar i Skarpnäck, känt oss hippa i Midsommarkransen... Söderort är med, helt enkelt.

Det är något med dessa funkis-förorter mestadels från 40- 50- och 60-talen*. Arvid, boende i Hammarbyhöjden, har uttryckt det oftast. Man mår bra av att bo där. Funkishus, ljus, barrträd. Bostadsområden och lägenheter som byggts för en fungerande vardag och med vårt gemensamma bästa för ögonen - inte, som ofta numera, för att främja den urbana medelklassens grandiosa självförverkligandeprojekt.

Jan Myrdal, vars skriftproduktion har en hög högstanivå, har gjort ett mycket elegant uttalande om just funktionalismens förorter och ingenjören och stadsplaneraren som den svenska socialdemokratiska modernismens revolutionärer**. Ur Expressen, 1968:

"Luft, ljus och susande tallar skulle bekämpa kriminalitet, tuberkolos, alkoholism, asocialitet. Det skulle göra slut på bostadseländet. Det var nu en vacker tanke. Andra länder har haft sina revolutioner och krig. Vi skulle visa att den fredliga samhällsomvandlingen skulle försiggå i stadsplaneringens tecken. Vi skulle inte som de behöva giljotiner, galgar och expropriationer i vår revolution. Det skulle räcka med Kärrtorp."
Jan Myrdal i Expressen, 1968***

---
test: Kärrtorps krog

En härlig fredag i maj, då Arvid var kompledig efter många övertidstimmar, Erik tog helg efter en forskningsintervju på förmiddagen, och Kristin kom förbi efter att ha låst ute sig, tog vi efter sill-lunch Arvids nya SAAB 900i till Barkaby för shopping. Efter shopping tänkte vi testa krog, och som första val hade vi Jesses krog i Kärrtorp, men efter vårt gubbrockande och drickande hemma hos Arvid kom vi ut så sent att köket höll på att stänga när vi kom dit. Så det fick i stället bli Kärrtorps krog, just om hörnet från tunnelbanestationen.

Stekt fläsk med löksås låg i fönstret

Om Jesses Krog snarast verkar vara ett anständigt ställe där medelålders människor äter gott, så är Kärrtorps krog snarare ett förortshak där locals dricker lunch och där utbudet av mat till större delen består av pizza. Vårt krogtest blev alltså av lite annan karaktär än vad vi hade tänkt, men inte dåligt för det. Vi fann oss i situationen och beställde pizza och stor stark och slog oss ner. Lustigt nog låg det en färdigrätt - klassikern stekt fläsk med löksås - vid vårt bord och svettades, vilket väl tyder på en mindre välstädad lokal, helt enkelt ett hak. Ett stort plus som vi upptäckte var att Kärrtorps krog faktiskt har jukebox, vilket ju som vi tidigare konstaterat på bloggen verkar vara rätt ovanligt i Sverige, och dessutom med bra musik på den.

Vi spelade bland annat: "Romeo and Juliet" med Dire Straits, "Flottarkärlek" med Snoddas (!!) och "Run Through the Jungle" med Creedence.

Erik åt bananpizza och drack stor stark. Betyg 3+
Arvid åt äggpizza och drack stor stark. Betyg 3
Kristin drack stor stark. Betyg 3

Go stämning i Kärrtorp

Kärrtorps krog kan sammanfattningsvis rekommenderas till alla som vill få lite omväxling från det sorgligt homogena hipsterklientel som befolkar 99,95 procent av Södermalms krogar, äta en hygglig pizza och slänga på exempelvis Guns n' Roses "November Rain" på jukeboxen.

---
*Hammarbyhöjden byggt huvudsakligen 1936-39; Kärrtorp byggt 1946-52; Björkhagen börjat byggas 1946-50; Bagarmossen huvudsakligen byggt på 1950-talet. Källa: Wikipedia.
**Jfr Lars O Ericsson, "Visionerna som gjorde funkisen svensk", SvD 26 januari 2010. Jfr Wikipedia om Hammarbyhöjden:

"Hammarbyhöjden på 1930-,40- och 50-talen
Det ekonomiska läget i början av 1930-talet var allvarligt. En lågkonjunktur hade drabbat västvärlden och miljoner människor gick utan arbete. Vintern 1932/33 var 200 000 människor arbetslösa i Sverige och särskild barnfamiljerna drabbades hårt, en tredjedel av barnen beräknades vara undernärda vid denna tid. Födelsetalen sjönk kraftigt och blev de lägsta i västvärlden. Trångboddheten i stenstaden var svår och bostadsstandarden undermålig. Av Stockholms innerstadslägenheter hade bara 34 % ett eget bad 1930.

I början av 1930-talet bodde 85 % av Stockholms invånare i hyreshus i innerstaden. Utanför staden låg främst villa- och egnahemsområden. Den statliga bostadspolitiken inleddes 1935 med ett särskild stöd till bostäder till "mindre bemedlade barnrika familjer". Detta var en direkt reaktion på Alva och Gunnar Myrdals debattbok "Kris i befolkningsfrågan" från 1934, där bland annat bättre och större bostäder föreslogs.

Förslaget till stadsplan för Hammarbyhöjden gjordes främst av fastighetskontorets egna arkitekter med funktionalistiska stadsplaneideal som förebild. Hur sådana områden och bostäder kunde gestaltas, visades redan på Stockholmsutställningen 1930, med Tysklands moderna bostadsbyggande som förebild. Axel Dahlberg (1882-1967) var fastighetsdirektör i Stockholm under åren 1933 till 1945 och räknas som drivande kraft bakom projektet."

***Citerad i Per Svensson, "Till kritiken av mexiteglet", i Per Wirtén (red) Vi som inte var med: en orättvis betraktelse över sextiotalet (Atlas, 1999)

---
Fina bloggen Femtiotalsjakten har förstås skrivit om Kärrtorp.
Bagisbloggen.