fredag 31 januari 2014

LIL-bokcirkeln, #5: "Inte skära bara rispa"

 Agneta Klingspors Inte skära bara rispa: Kvinnodagbok 1962-76 (1977)

Högdalen, januari 2014. Funkis, tallar och snöyra

En vackert snöig dag i Högdalen träffades Längre inåt landets bokcirkel för vår femte bok: efter alster av Carin Holmberg (bloggen här, här), Susan Faludi, Gun-Britt Sundström och Cora Sandel var det nu dags för Agneta Klingspors Inte skära bara rispa: Kvinnodagbok 1962-76. Denna ärliga, raka dagbok som går rakt på sak om sådant som är viktigt, visade sig vara inte bara bra läsning utan kanske ännu bättre som bokcirkelmaterial: när de tre deltagarna läste högt från olika utvalda stycken, växte Inte skära bara rispa än mer hos oss alla tror jag. För den är så intensiv i sitt sökande och sitt diskuterande att den som läser nästan kan bli matt, och många briljanta passager kan så gå en förbi.

Det citeras

Denna kväll var inte heller ”bara” en bokcirkel om en briljant bok, utan fantastiskt nog lyckades vi också kombinera det med handbolls-EM på teve, soppa, vin, och gott häng med olika vänner som kom och gick i det folkhemskök där större delen av kvällen utspelades. 

Men tillbaka till Inte skära bara rispa. Vad är det som gör den så bra? Jag kan inte tala för alla bokcirkeldeltagare men jag tänker så här: envist, bestämt borrar Klingspor konsekvent i ett fåtal Stora Frågor. Från förordet och annat har vi förstått att denna ”kvinnodagbok”, skriven av Klingspor från 16 års ålder till 32, mötte delvis hård kritik när den kom: ”jag kräks när jag läser Agneta Klingspor” skrev en recensent, och det verkar som att -- moralistiskt? -- både en och annan ogillade hur många män (älskare) som passerar revy. Och det är sant att den är väldigt centrerad på författarens förhållande till män. Återkommande kritiserar hon sig själv för att inte umgås tillräckligt med kvinnor, inte bry sig tillräckligt om kvinnor, inte leva tillräckligt i ”kvinnogemenskap”; ”Det är en brist hos mig att inte kunna berätta om mina kvinnliga kamrater. De finns där och nu anser jag det viktigare att utveckla kamratskap med kvinnor än med män. Ändå skriver jag inte om dem.” Men (som Nabokov skulle sagt), spelar det någon roll vad  det handlar om? Är inte det viktiga hur Klingspor skriver? I slutet av Inte skära bara rispa, när hon mer eller mindre bestämt sig för att publicera sina dagböcker, reflekterar hon så här över sina dagböcker jämfört med Anaïs Nin:
”Anaïs Nin beskriver människor. Få människor har en djup effekt på henne. Hon är iakttagerskan. Hon beskriver människor som blommor på en äng och hon går runt och luktar på dem. Jag är tvärtom. Jag beskriver mer min känsla för en människa, vilken effekt vår samvaro har i mitt liv.”
Och det tror jag är centralt. Inte skära bara rispa är ingen katalogaria utan en bok som borrar sig in till roten av några stora frågor: individualism kontra gemenskap, förhållandets roll i livet, familjen. Männen är ansiktslösa figurer som kommer fram i enstaka scener, scener som snarast är avstamp för författarens tankar än delar av en  ”handling”. Skildringarna är drastiska -- från den konkreta scenen med närvaro och rum, till de mycket större, abstrakta problemen. Så här kan det låta:

 ”Mitt sköte bultar av dig. /.../ Vår sista kärleksakt, Henrik. Jag orkar inte med dina självmordsförsök, ditt destruktiva drickande. Du förstärker min destruktivitet när jag just håller på att upptäcka positiva sidor i livet. Socialismen, en utväg. Min kamp mot dig är bl.a. en kamp för socialismen, handlingar som frigör. Jag vill inte dö med dig. Vi lämnar varandra i extas.”
Så koncentrerat! Ett annat exempel:
”Jag har samhället inom mig. Min längtan till gemenskap och behovet av ensamhet (kollektivitet--individualitet). Min passivitet, modlöshet mot mitt häftiga engagemang. Kampen mot mannens dominans och kampen för mannens utvecklande av sitt känsloliv.
Jag äter fisksoppa med Samuel. Samuel talar om det omedvetna, det osynliga, icke-verbala. Han är arkitekt och ritar efter det omedvetna, lyhörd och lyssnande. Han talar om Hegel och dialektiken. Det är skönt att se hans rynkor och yviga hår. Han stryker med fingret över min haka, ömhet, tycker om honom.”
Notera övergången från  ”mannens utvecklande av sitt känsloliv” till ”jag äter fisksoppa med Samuel”! Den är typisk. Abstrakt -- konkret. Och så abstrakt igen. Jag läser Inte skära bara rispa som en tankebok. Den har ingen namedropping, väldigt lite av sammanhängande narrativ. Extremt bra.

Eva Dahlgrens dialog med Edith Södergran

Jag läste just Hillevi Ganetz uppsats "Kropp, själ och modernitet - en komparativ studie av Edith Södergran och Eva Dahlgren" i Feministiska Litteraturanalyser 1972-2002 och blev genast väldigt munter.

Eva Dahlgren

Jag måste erkänna att Eva Dahlgren till största del har hamnat utanför min radar. Detta faktum är en smula slående med tanke på det stora intresse som jag har ägnat åt Ulf Lundell - inte minst på denna blogg -, eftersom vi talar om en av Sveriges största artister på 1980-talet, verksam i samma genre och sfär. Mina känslor inför Eva nu tangerar de jag kände för Ulf för låt oss säga sex-sju år sedan, dvs att det rör sig om en artist som är en dinosaurie i svenskt musikliv, och just därför är en smula skrämmande och ointressant på samma gång. Jag tror att jag kommer att få anledning att uppdatera dessa känslor; Ganetz' komparation mellan Edith Södergrans poesi och Eva Dahlgrens rocklyrik är ögonöppnande. Som exempeltexter använder hon Södergrans berömda dikt "Dagen svalnar..." och Dahlgrens hit "Jag klär av mig naken".


Dagen svalnar...

I

Dagen svalnar mot kvällen...
Drick värmen ur min hand,
min hand har samma blod som våren.
Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan...
Det vore underligt att känna,
en enda natt, en natt som denna,
ditt tunga huvud mot mitt bröst.

II

Du kastade din kärleks röda ros
i mitt vita sköte -
jag håller fast i mina heta händer
din kärleks röda ros som vissnar snart...
O du härskare med kalla ögon,
jag tar emot den krona du räcker mig,
som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta...

III

Jag såg min herre för första gången i dag,
darrande kände jag genast igen honom.
Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm...
Var är mitt klingande jungfruskratt,
min kvinnofrihet med högburet huvud?
Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande kropp,
nu hör jag verklighetens hårda klang
mot mina sköra sköra drömmar.

IV

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.

Edith Södergran

I denna dikt ställs yta och djup mot varandra, och det manliga "duet" blir besviket av att finna hur blomman/källan/kvinnan han söker är en mogen gestalt som till och med innehar en själ. Här finns kopplingar till den piedestal-filosofi som Ulf Lundell har varit med om att etablera (och, om jag skall vara lite vänlig, till viss del nedmontera). Ebba Witt-Brattström talar om hur intellektuella unga kvinnor vid den här tiden (1910-talet) fann den platonska kärleken som eftersträvansvärd i en tid när kvinnan vann rättigheter och gjorde frammarsch i samhället samtidigt som sexualmoralen släpade efter betänkligt. Ganetz' påpekar apropå fjärde strofen i Dagen svalnar... att "det tycks som om den kropp som så länge hade fängslat den nya kvinnan måste göras osynlig för att hennes själ skulle kunna framträda desto mer tydligt."

Texten till Eva Dahlgrens Jag klär av mig naken ser ut så här:

Jag klär, jag klär av mej naken
Jag klär, jag klär av mej naken
Jag klär av mej naken
Här står jag naken för dej

Du söker djupen i mej
jag säger djupen finns i haven
Du söker ljuset i mej
jag säger ljust är det på dagen
Ge mej din nakna själ
jag säger själen och jag
Är samma människa


Jag klär, jag klär av mej naken
Här är jag

Jag klär, jag klär av mej naken
Här är jag

Jag klär av mej naken
Här står jag naken för dej


Du söker kvinnan att älska
jag säger älska med mej
Du söker vishet i mej
jag säger vis är den kvinna som överlever
Du komplicerar ett liv
jag säger liv i enkelhet
föder en ärlighet


En naken man är en naken man







I Dahlgrens text är uppbyggnaden du söker-jag säger, hos Södergran är det du sökte-och fann. Det föreligger flera rent tekniska likheter mellan de båda texterna, men det är framförallt innehållet som är det intressanta. I båda texter finns det ett komplicerat förhållande mellan ett du och ett jag. Om Södergran når frihet genom att frikoppla sig från kroppen tar Dahlgren diskussionen vidare, utifrån den position som "kvinnofrågan" har nått på 1980-talet i Sverige. Duet i hennes text har en upphöjd bild av Kvinnan och söker ljus, djup och hennes nakna själ, men får till svar att djupen finns i haven, ljust är det på dagen och kropp och själ är ett. Som Hillevi Ganetz påpekar är det ett mycket snyggt sätt att kommentera och komma runt hora/madonna-komplexet; "själen och jag är samma människa", "du söker kvinnan att älska / jag säger älska med mej". 


- - - 

Ebba Witt-Brattström om Edith Södergran: http://youtu.be/fWklUduNaYQ

söndag 26 januari 2014

Ulf Lundells romankaraktärsnamn



Jack (1976): Jack Råstedt, Bart Bengtsson, Harald Åhm

Sömnen (1979): Tommy Cosmo, rocksångare  

Vinter i paradiset (1979): luffaren Bengt Pavlo Gustavsson, som varit före detta knarkkurir, före detta succéförfattaren Julius Tonker (mycket bra!)

Kyssen (1981): Kenneth Carlsson (bu! för normalt...)

Hjärtats ljus (1983): popsångaren Finn Walden, författaren Leo Forssman och frilansjournalisten Odd Nessnakometz (!!! MVG i namngivande)
citat från omslaget: Det här handlar om Odd Nessnakometz, bland annat. En man i trettiofemårsåldern, journalist, freelance, som lever sitt liv i ensamhet och försök till värdighet i en lägenhet vättande mot norr i staden Stockholm."

Saknaden (1992: konstnären Florian Douhan som försöker få ordning på sitt liv

Friheten (1999): Romanen handlar om en medelålders författare, Tom Wasser och hans tillvaro i lägenheten på Södermalm, Stockholm, i stugan på Österlen och på resor i Italien. Han är fri från förpliktelser; inget fast förhållande, barnen klarar sig själva, han avstår från alkohol och han skriver inget. Vad gör man med sin frihet?
[EDIT: också vännen Crock Status!!! Tack anonym kommentator för det]

Värmen (2005): rockartisten Poul och författaren Bull Baldini, assistenten Sunny (MVG)

Vädermannen (2008): målaren Georg Boell, med hus på Österlen och i Provence (lite tamt namn, men plus för yrket och geografin), "den något bedagade rockstjärnan X och författaren Monk" (cit SvD) (mycket bra!)

Allt är i rörelse (2012): fotografen Joar "Red" Cirroan och rockartisten Ugg Madekus (!!!!!!)

lördag 11 januari 2014

Eriks 2013-listor


Spelningar
Goran Kajfeš Subtropic Arkestra på Scandic Rubinen, augusti (bloggat). Mind: blown.
Tristan och Isolde på Göteborgsoperan, februari (bloggat). Större än livet!
Honey Boy Slim and the Bad Habits på Göteborgs Bluesförening/SS Marieholm, juni. Fest!!
Beach House på WOW, augusti. Tungt, fantastiskt liveband.
IKI på Nefertiti, december. Inspiration!
hedersomnämnanden: Tame Impala och Mariam the Believer på WOW, Håkan Hellström på tv (Skansen), Uffe i Varberg, Brittens Peter Grimes på Kungl. operan



Skivor 
Maria Eriksson, Stjäl det du behöver
Saturday Looks Good to Me, One Kiss to End It All
Nord och Syd, Som en människa
Neko Case, The Worse Things Get...
Håkan Hellström, Det kommer aldrig va över för mig
Christopher Owens, Lysandre
(om den kom under året: Matthew E White, Big Inner)

Låtar, övriga
Eleanor Friedberger, ”My Own World”
Slow Fox, ”Hard Work”
Johan Blohm, ”Bad Case of a Broken Heart”
Beachwood Sparks, ”Desert Skies” (gammal men nysläppt version)
Israel Nash Gripka, ”Woman at the Well”
Caitlin Rose, ”No One to Call”

Övriga höjdpunkter
Disputationsfest i en klubbstuga; förfesta inför Uffe på klipporna i solen i Varberg med öppna skjortor & dito sinnen, Uffe i högtalarna, öl och gammeldansk i struparna; avskedsmiddag i Köln med ett underbart gäng; Gelsenkirchen; läsa Klingspor i Paris; fantastiskt bröllop i Farsta; snowboard i Polen med 'Detaljen'; Lewandowskis fyra mål mot Real Madrid och Bayerns Barcakross; Visby; Halmiaseger hemma mot Landskrona; ”nights I can't remember, friends I'll never forget”.

fredag 3 januari 2014

Max 2013

Dags för årsbästalistorna, som vanligt så här års. Och precis som vanligt är det en kraftigt haltande lista - inte heller i år har jag lyckats konsumera lika delar ny litteratur, film, poesi och musik, men här kommer en sammanfattning av vad jag faktiskt har lyckats ta del av:

Låtar

Of Montreal - Fugitive air
Quadron - Better off
Haim - Falling
Veronica Maggio - Jag lovar
Kendrick Lamar - Poetic justice
Lovers - Luxury
Vampire Weekend - Step
Julia Spada, Mack Beats - Lägg dig ner
Icona Pop - Girlfriend
Nicole Sabouné - I Surrender
Drake - Started from the bottom
Nord & Syd - En av er
Håkan Hellström - När lyktorna tänds
Steve Martin, Edie Brickell - When you get to Asheville
Looptroop Rockers, Cleo - Hårt mot hårt
Daniel Gilbert - Vipera Berus
Peace - Float forever
The Black Heart Rebellion - Ein Avdat
Simone Dinnerstein, Tift Merritt - Night and dreams
Emmylou Harris, Rodney Crowell - Hanging up my heart
New Found Land - Nothing's ever been easier
Daughter - Youth
Samling - Varje sekund, varenda minut
Cult of Luna - In awe of
Solange - Some things never seem to fucking work
Skogen Brinner - Pundarvarning
James Blake - Overgrown
Junip - Line of fire
Kurt Vile - Pure Pain
Britta Persson - Walk my bike
Caitlin Rose - No one to call
Iron & Wine - Caught in the briars
Xenia Kriisin - Firearms
Makthaverskan - Antabus
Mattias Alkberg - Skända flaggan
Rhye - Last Dance
Laura Mvula - Is there anybody out there?
Saturday Monday, Julia Spada - The Ocean
Youth Lagoon - Mute
Phosphorescent - Song for Zula
Beach Fossils - Clash the truth
Yo La Tengo  Ohm
Matthew E. White - Will you love me
The Embassy - I-D
Klabbes Bank - Protect the forest
A$AP Rocky - Long Live A$AP

Skivor



Laura Mvula - Sing to the moon



Iron & Wine - Ghost on ghost



Håkan Hellström - Det kommer aldrig va över för mig



Quadron - Avalanche



Matthew E White - Big Inner




Simone Dinnerstein, Tift Merritt - Night


Konserter

Kendrick Lamar, Håkan Hellström, Beach House, Dungen - Way out West, aug 2013
Matthew E White - Hornstull Strand, sep 2013
IKI, Vi drar på jazzklubb, Nefertiti, nov 2013



Böcker

Jag har läst mycket skönlitteratur i år, men inte mycket nytt. En som förtjänar att nämnas är Helena Östlunds "Kari 1983", som är en mystisk och svårgreppad läsning med ständiga upprepningar, nästan helt utan interpunktion. Jag kan inte säga att jag älskade den, men den har stannat kvar i mitt medvetande. Maria Svelands "Hatet" är viktigt läsning inför 2014, annars har jag fått mina största kickar av Marguerite Duras och Vladimir Nabokov, men de är ju tyvärr borta sedan länge.

Övrigt
Bastudbad på Domarudden, Viasats Premier League-sändningar, Palestina-turné med besök på Taybeh Beer (Västbankens enda mikrobryggeri) i juni, semlor på POCK, Bibimbap på Arirang, spontan ölprovning på Hus 13 i Varberg dagen efter Ulf Lundells spelning, handboll i Hamburg, IS Halmias damers serievinst och efterföljande avancemang till elitettan.