Danmark i våra hjärtan

Blev så glad när jag av en händelse surfade in på Johan Hurtigs blogg på cafe.se idag. Han har varit i Danmark och förmedlar den här ögonblicksbilden nedan. Väldigt välfunnen och träffande bildtext (man måste nog klicka på bilden för att kunna läsa). Jag fick omedelbart en flashback till vår bloggcykelsemester på Jylland för några år sedan, då det dock tyvärr aldrig blev några tatueringar. Älska Danmark!

Anderssons - Sveriges PBR?

Ingen har väl kunnat undgå att den amerikanska ölen Pabst Blue Ribbon (PBR) finns att köpa på Systembolaget sedan en tid tillbaka.

PBR har många år på nacken och valdes år 1893 till Amerikas bästa öl. Försäljningen peakade på 1970-talet med 18 miljoner sålda tunnor, ett antal som vid millenieskiftet hade sjunkit till under 1 miljon tunnor, ett mer än 90-procentigt försäljningsfall.

In trädde så hipstern.

Under nollnolltalet har PBR successivt kommit att bli den amerikanska urbana bemedlade alternativkulturens öl, med en efterföljande försäljningssuccé. PBR självt vill inte fullt ut kännas vid detta faktum, eftersom man tror att det riskerar att underminera märkets klassiska status. Trots detta kan man på PBR:s hemsida hitta bilder inskickade av användare som visar "Pabst-drickare i tjugo-nånting-åldern klädda i alternativt mode". Man sponsrar också "indiemusik, lokala företag, föreningar för ansiktsbehåring, post-college-sport, sunkhak och radioprogram". En tydlig hipsterprofil alltså.

Jag vill nu lansera idén att Sollentunaölet Anderssons snart kommer claima titeln som ett svenskt PBR. Det har visserligen bara funnits sedan 1996 men är billigt (8:30 per flaska), relativt profillöst, kan gillas av alla med sin helt generiska lagersmak, och håller sig på rätt sida om fulölsgränsen, eller som vi på LiL sa när vi testade det: "för att vara billig lager: riktigt bra" och "smakar midsommarfest och hopplös tonårskärlek".

Jag gillar också hur företaget presenterar sin öl. Anderssons är "lika folklig som lättdrucken", menar de. Så här säger grundaren själv: " - Det skulle vara ett öl som passar alla. Lätt att dricka och smaka gott. Det ska vara kvalitet och jag ska kunna vara stolt över mitt öl." Signerat Mats Anderssons (sic). Någon däremot? Trodde inte det.

Jag vågar förutspå att vi redan i sommar kommer att se Anderssons i händerna på de fjäderbeklädda (jo, de kommer att finnas med i sommar också) anemiska unga fashionistas som i sina korta kostymbyxor, kepsar och färgglada sweatshirts kommer att befolka varma sommarklippor runtom Södermalm. Så bli inte förvånad om det är en brun Anderssonsflaska du snubblar över på skogsfesten i sommar. Jag hittar bara nedanstående bild på Anderssonsdrickare i aktion (från Instagram!), och den säger väl inte helt emot teorin i alla fall, även om lite vatten kanske måste flyta under bron först.

Och för de som undrar: nej, vi har inte spons från Anderssons (ännu! @Mats Anderssons)

Litet öltest på EM:s första kväll

"[Jack Donaghy] -- Do you know who owns Brooklyn Without Limits?
[Liz Lemon] -- Brooklyn Zach. He throws pool parties in dumpsters.
[JD] -- Halliburton. In the mid-90s they found themselves with a surplus of canvas waterboarding hoods, so they had sweatshops remake them into messenger bags to sell them to outer borough idiots.
[LL] -- You don't know what you're talking about. (visar upp märket på jeansrumpan) Hand made in the USA.
[JD] -- Your magic jeans are from BWL? Oh, Lemon. It's not 'hand made in the USA", it's pronounced haandmade in Usa. The haand people are a vietnamese slave tribe and Usa is their island prison. They made your jeans. You know how they make the stitching so small? Orphans."

Brutal Brewing Kustom Lager
betyg: 4+
Namnet är hemskt, burken är hemsk, men ölen är riktigt god

Melleruds vårpilsner
betyg: 2
Motsatsen till "Kustom Lager": jättesnygg etikett och skönt fejkad småskalighetsromantik från Spendrups, som producerar både denna öl och föregående, men trist öl.

Oppigpårds Summer Pale Ale
betyg: 3

Pripps Blå vill hotta upp sig

Jag tycker att det här är väldigt lustigt, från Dagens Media:

Pripps Blå föryngras
/.../ – Vi har en stor andel i de äldre åldrarna, och det har inte påverkat vår image åt rätt håll, säger Nils Nordqvist, varumärkeschef för Pripps Blå på Carlsberg.
Nu vill man öka andelen Pripps Blå-drickare i målgruppen unga vuxna över 25 år.
Därför inleddes förra året ett omfattande arbete med att se över såväl reklamstrategi som designen på flaskor och burkar.
Det nya utseendet, framtaget tillsammans med Nine, är retroinspirerad och har enligt Nils Nordqvist blivit väl mottaget av både de trogna äldre Pripps Blå-drickarna, och bland yngre målgrupper.
I veckan lanseras det nya reklamkonceptet ”Styrkan sitter i smaken”, där Pripps kopplas ihop med mode, konst och design.
Modedesignern Ana Hernandez och musikern Gustav Bendt medverkar i annonserna.
– De är båda starka personligheter inom mode och musik, säger Nils Nordqvist, och fortsätter:
– Ingen av dem är jätteetablerade, men de är urbana och nischade vilket tilltalar den målgrupp vi vänder oss till.

För det första, förstås det fjantiga reklamspråket - "urbana och nischade"!!! Men också mer innehållsmässigt: det är spännande att en så ikonisk öl som Pripps Blå - jag tänker "preppen", Lasse Dahlquist-uttalat - tycker sig ha problem med sin image och att de alltså vill bli yngre och hippare. "Vi har en stor andel i de äldre åldrarna, och det har inte påverkat vår image åt rätt håll", hehe.

Söderbärke Mikroölfestival

Enligt kännarna är hösten ölens årstid. Själv är jag något mer tveksam, eftersom höstens ölutbud domineras av mörka lager och tunga, alkoholstinna ales, medan jag mer är en ljus lager- och fruktig ale-snubbe.


Det går dock inte att förneka att en av världens viktigaste ölbegivenheter, den bayerska oktoberfesten, äger rum på hösten, och det är en av mitt livs största drömmar att en gång åka till München och medverka på en sådan tillställning.

I senaste numret av Kupé (som för övrigt är en läsvärd tidning, snudd på en guilty pleasure) står det om en ölfestival i den lilla byn Söderbärke i Bergslagen som äger rum i folkets hus och satsar på mikrobrygd öl - det låter som ett riktigt Längre inåt Landet-resmål och ett närapå fullgott oktoberfest-subtitut. Söderbärke Mikroölfestival pågår 28-29 oktober, jag önskar lycka till! Bilderna kommer från hemsidan och är från SMÖF anno 2008 och 2009.

Skillnaden mellan alfasyror och isoalfasyror har aldrig varit mer uppenbar

Öl byggde dessa kroppar

Livat i holken

Linnea Torstenson firar med stil

Linnea Torstenson är inte bara en grym handbollsspelare utan hon verkar också ha stil på hur man firar. Eller vad säger man om detta meddelande från hennes comeback efter skada, seger 30-19, tjugo minuter försvarsspel, ett mål:
Alfabeto:

"Linnea rapporterade från Danmark att hon firade första matchen med en bit rå falukorv och tysk öl (det bästa de båda länderna kan erbjuda)."

Det enda som är hårdare än att fira med korv och öl är att fira med rå korv och öl?

Reinfeldts ölsmak

Det har sagts mycket om Fredrik Reinfeldts "folkliga" smak: Da Buzz, Magnus Uggla, hot dogs och singstar. Tydligen går hans folkliga image ända in på öl-området; Fredrik Virtanen skriver i Aftonbladet (24/9):

"Som lök på laxen handlade han nyligen åtta burkar Mariestads starköl på Systembolaget. Gud nåde om han hade setts läppja ett belgisk trappistöl eller ens en tjeckisk Urquell."

Tja, Mariestad är ju inte helt fel. Den öl som tog slut först på Bellevue Jazz i fredags - "för livsnjutare". Bara 2,33 i LIL:s test, men då var den också den sista öl vi testade den gången och som vi alla vet smakar öl inte lika gott när man redan druckit sju-åtta stycken.

Ta en öl

"Medelklassen värderar helt enkelt det som den vet att arbetarklassen avskyr - allt för att utskilja sig."

Göran Greider refererar Bourdieu, i Arbetarklassens återkomst (1998, s 33)

I höstas öppnade en bar i källaren på Hagabion på Linnégatan i Göteborg. Baren heter Kino, vilket är tyska för "bio". Kino är inget märkvärdigt. Litet, trevlig personal, rätt bra musik, god öl, inga konstigheter (tvärtom är kanske det mest utmärkande med Kino just hur få konstigheter det är.)

Ändå är Kino "hippt", ett "hipsterställe".

Jag har verkligen funderat på det här. Varför är Kino "hippt"? Vad gör Kino hippt? Som jag ser det är det bara ett litet ställe som har öl och god stämning - väldigt bra alltså - men vad är det som är speciellt med det? Johannes och jag var där i höstas nån dag efter att det hade öppnat, på vardagskvällsöl som vi har för vana att göra varannan vecka eller så. Johannes, som var med på 90-talet med techno och drum'n'bass och sånt som jag bara har hört talas om och hängde i Berlin, pratade om att Kino påminde om "Berlin 1998". Och det tyska namnet på stället kanske har med det att göra. Men också på andra ställen (t ex länken ovan) refereras Kino som ett berlinskt ställe. Och jo - jag kollade nu på bloggarkivet och inser mycket förvånad att vi inte har skrivit så mycket om Berlin-ölställen innan - det här med enkla, nedstrippade små ställen med vardagsrumskänsla och kanske ingen öl på kran utan bara flaskor, det är något som också jag fastnat för med Berlin, jag minns tydligt min lyckorus en kväll i Neukölln (Berlin-gentrifieringens i alla fall då senaste erövring) i början av maj förra året liksom en del andra ställen i Friedrichshain och annanstans under de senaste årens Berlinresor.

I alla fall, återigen: varför är det så gött med ett så enkelt ställe som Kino? (För jag tycker ju lika mycket om det som hipsters gör.)
Och varför är det ett så renodlat hipsterställe? (Förutom att jag och liknande är där ibland.)
En Greidersk hypotes på fråga två: "svenne banan" gillar inte Kino --> hipsters gillar därför Kino.

I lördags var jag på ölrunda på Avenyn + andra och tredje långgatan: Joe Farrelli's (gillade jag inte, dålig & dyr burgare, tacka vet jag Red Lion) --> Stearin (trevligt ställe, trevlig personal, men jag avskyr loungemusik) --> Publik (grymt ställe, inte minst när dj:n är en tjej i jeansskjorta och jeans som spelar bl a "Run through the jungle" med Creedence och "Sextisju, sextisju" med Lundell i ett mycket varierat och eklektiskt set) --> Dubliner, det första och sista i LO-sällskap, och på Dubliner frågade jag en kommunalare: hur kommer det sig att fackliga häng alltid blir på såna här pubar (Bishop's Arms på Järntorget är ett annat standardställe). "De är väl mer arbetarklass" sa hon.

Och jo, Stearin och Kino (inte Publik i lika hög grad) känns onekligen väldigt medelklass, och kontrasten när man på en kväll gör en sån runda som jag gjorde i lördags, blir tydlig. Och kanske inget problem med det: jag gillade alla ställena utom Joe Farrelli's.