Ögonblicksbild: bandana

Vi har ju i flera år hyllat klädesplagget bandanan här på Längre inåt landet. Burit den med stolthet och propagerat för dess utbredning, men det har nog ofta känts som en strävan i småsnål motvind. Drömmen om att öppna en bandanabutik i Hornstull har verkat avlägsen. När man någon gång sett plagget har det burits av mer tveksamma karaktärer som piratpartister i Matrix-trenchcoat eller solbrända sunkhaksgubbar i alldeles för korta jeansshorts.

Men kanske har det vänt nu. På Newport Folk Festival tidigare i somras orkade jag vid antal 35 bandanas inte räkna fler. Och nu står nya soulstjärnskottet, den superhippe Frank Ocean, på scenen på MTV Video Music Awards iförd kostym och bandana.

Till den som väntar skall det varda givet.

Köpenhamn: en reserapport och ett mikroöltest

Efter en långhelg i Nordens cykel-, smörrebröd- och mikrobryggerihuvudstad är man mör, men lycklig. Omväxlande väder, avslappnat tempo, flanerande stadsvandringar, wienerbröd och sist men inte minst fantastiskt resesällskap. Här kommer tre höjdpunkter:

Jaægersborggade
Denna hajpade gata är ett relativt nytillkommet vattenhål i den danska huvudstaden. Till och med DN har skrivit om den, och det var så vi fick upp ögonen för den. Framför allt lockade grötbaren Grød. I en liten vitmålad källarlokal en hav trappa ned från gatan serverar två unga män gröt, te och kaffe, och endast det. Inte en ciabatta eller latte så långt ögat når - det går inte ens att beställa en macka. Här är det gröt eller ingenting. Vi var hungriga när vi kom, och eftersom risgrynsgröten inte var färdig valde vi en råghavregröt med äpple, torkade tranbär och linfrö toppad med en sirapsaktig sås. Mjölk på gröten är det inte tal om. Vi slog oss ned vid lokalens enda bord, ett långbord hugget ur en massiv tall med barken kvar på sidorna, och Grød överträffade våra förväntningar. Himmelskt mättande och gott.

Kaffe och gröt - två av livets väsentligheter

Vi släntrade vidare längs Jaægersborggade, som bland annat också huserar en karamellfabrik, en kaffeconnaiseur-bar, ett non-profitkafé, bageri, gallerier, etc. Trevligt och ännu inte alltför gentrifierat.

Det nye Carlsberg glyptotek
Ett av Köpenhamns mest kända muséer, men jag vill ändå passa på att omnämna det här på bloggen. För tillfället står det nämligen värd för en väldigt sevärd utställning om Paul Gaugin. Genom en blandning av realia om Söderhavet och ett urval av Gaugins tavlor ges en inkännande och ganska gripande bild av hans konstnärskap. Gaugin hade trivts i Längre inåt landets sällskap: också han verkar ha brottats med ett andligt sökande och en hemlöshet i sin längtan efter civilisation och kultur å ena sidan och natur och ursprung å den andra. Den senare vann, och till slut tycks han hittat hem på en liten ö i Stilla Havet. En sevärd utställning.

Nørrebro bryghus
På denna supertrevliga brewpub strax norr om sjöarna i centrala Köpenhamn spenderade vi lördagskvällen med hemgjorda burgare, livemusik och ett litet improviserat öltest. Till tonerna av Cigarettes and Alcohol inmundigade och betygsatte vi följande fyra av bryggeriets öl:

Bombay Pale Ale
Betyg: 4
Omdömen: "Skogstjärn", "nationalromantik", "vinden blåser", "sus över ängarna", "distraherad av skogsrå"

Rugporter
Betyg: 4- (2+ mot slutet)
Omdömen: "Kaffe", "omogen växtbeska - aloe vera", "karamellpuss", "potatis", "luktar fanimej jäst och knäckebrödsbak", bastant skum", "det är ju vackert alltså", "connemarasvärta", "skogaholmslimpa i nedsmält form", "håller inte i längden", "nu smakar den sur kaffesump"

Dansk rågöl - går ut hårt men håller inte hela vägen över mållinjen

New York Lager
Betyg: 3
Omdömen: "Doftar smör", "saffransbulle", "rik", "emo", "juice - äppeljuice"

Ceske Böhmer
Betyg: 3+
Omdömen: "Bra pilsner!!!", "fruktig", "bra efterfestöl", "lite ÖL - inte så mycket mer", "luguber"

Brewpub!!!!

Efter att vi tappert testat oss igenom denna del av brygghusets sortiment vidtog ett livegig med det unga danska popbandet Le Clé och deras lika unga eller yngre fancrowd bestående av devota kompisar och kompisars kompisar. Gud, vad hade jag inte gett för att vara en del av det gänget när jag själv var sjutton. Jag har sällan sett ett sådant röj på en popkonsert. Flickorna skrek sig hesa och pojkarna headbangade så kepsarna flög åt alla håll. Såsom nyss fyllda trettio tog jag det säkra före det osäkra och höll mig lite i bakgrunden. Man vill ju inte komma hem från Köpenhamn med en redig nackspärr som enda souvenir.

Kepsar, tomtebloss och ett jävla ös

Och som om inte detta vore nog: utanför Tivoli såg jag mitt livs andra virkade bandana bäras av nån slumpmässig dansk fashionista. Nu har den alltså tagit steget över Atlanten från San Louis Obispo till Köpenhamn - hetaste stiltipset för pre-spring 2012?

70-talscampingbandana

Jag vet att den är gammal och att vi har bloggat om den förr, men jag kan inte komma över "Mad Montes" bilder från hans sex månaders vandring år 1977 längs hela Pacific Crest Trail, från Mexiko i söder till British Columbia, Kanada, i norr. Jag fick ett mail från en kompis i Los Angeles som skulle ut och campa, och jag kunde inte låta bli att gå in på sidan igen:

INSPIRATION!!


... jag är stum

Local, organic, bandana

Organisk kock-bandana: restaurangen Walrus and the Carpenter i Seattle
foto från New York Times

Om det, som Arvid så välformulerat konstaterade det, i Financial Times House & Home-bilaga och i de övre sfärerna av världsekonomin finns en bostadsmarknad som "ringas in av adjektiven fortified, stately och pied-a-terre", så finns det i den mer medelklassiga sfären av västvärlden ett restauranguniversum som ringas in av adjektiven "local", "organic", "artisan" och "fresh". The Curious Palate i Mar Vista, Los Angeles, där jag bott och ätit de fem senaste månaderna, är ett utmärkt exempel på detta. Ett litet kafé med inredning byggd av delar hämtade på rivningstomter och med takbjälkar etc som är byggnadens original; kaffet kommer från Los Angeles hipstercafé nummer 1 Intelligentsia och det säljs egengjord apelsinjuice och sylter, och korv, ost med mera från lokala små producenter. Stället är givetvis startat av en ingenjör och en tv-producent som är vänner, träffades på BBQ i Santa Monica, och tröttnade på sina karriärer och istället startade en restaurang. Personalen är ung och trevlig, har man tur spelas Michael McDonald-hits från 80-talet, och gästerna är en salig blandning av hipsters, mac-användare, latteföräldrar med barn, par 65+ och vanliga LA-average Joe i funktionella utstyrslar. I restaurangens programförklaring:

"For us, cooking is all about connecting with people – and with the earth. That means we’re always exploring new ways of supporting artisans and local producers who can provide us with fresh, sustainable, natural ingredients."

Något av ett centrum för local-organic-universumet verkar dock nordvästra USA:s hipsterfästen Portland och Seattle vara. NY Times hade häromveckan en härlig artikel om restaurangscenen i Seattle, och den är ett fascinerande tidstecken för alla som lyssnar på Neko Case skiva som spelats in i en lada i Vermont eller Bon Iver från en stuga i Wisconsin.

Frank Bruni, "Seattle, a Tasting Menu", NYT 10 juni

Lägesrapport om bandanan

Just hemkommen från tio fantastiska dagar i Kalifornien vill jag dela med mig av några iakttagelser om hipstermode i solskensstaten.

Trogna läsare av LiL vet att bandanan har en särskild plats i våra hjärtan. Bandanan - praktisk och snygg stilmarkör, somrig frihetssymbol och ulftopisk kungakrona. Följande bandanaspottings gjordes alla förra veckan i San Luis Obispo, eller SLO som vi locals säger, en liten idyllisk småstad (tänk Gilmore Girls) på Kaliforniens västkust strax norr om Los Angeles. Vi var där samtidigt som centrumgatan var avspärrad för en stor Farmer's Market, och man kan väl säga som så att: alla var där.

Rockabillybandana
Vit bandana som bars av tatuerad tjej i 50-talskläder. En väldigt klassisk bandana som kändes som en självklar del av hennes outfit.

Lodisbandana
Må vara att Luke och Andrew Wilson ser väldigt snygga ut på film i sina slitna korta jeansshorts, smutsig tränings-tshirt från 70-talet och blond page/mörkt skägg/bandana-looken, men i verkligheten är det bara kaliforniska lodisar som ser ut så här. I SLO representerades stilen av en nerdekad surfarhippie som satt på gatan iförd en förvisso väldigt passande lodisbandana.

Andrew Wilson i Whip It från 2009
Badmintonnörd-bandana
I en av de löjligt långa köerna till nygrillat ekologiskt kött på bonnamarknaden i SLO stod en tonårig tanig kille med grön pikétröja, vida sportshorts, badmintonrack (i case!) uppstickande ur ryggsäcken och en matchande grön bandana runt pannan. En väldigt bra look.

Jock-bandana
En av de bästa bandanastilarna vi såg bars av en annan tonårig kille som körde outfiten ljusa chinos, klassisk baseballjacka i rött filttyg och vita skinnärmar, och en grym röd bandana på det. En riktigt mäktig stil. Vad som annars hade varit en rätt ordinär amerikansk sportfåne-look blev med bandanan till ren power-dressing.

Virkad bandana
På caféet "Kreuzberg CA", kombinerad bokhandel och café, hänger delar av SLO's yngre och hippare studentklientel. I kassan stod en tjej med en av de bästa bandanas vi hittills sett - en bred, till synes hemvirkad skapelse i ljus lavendelfärg. En huvudbonad som helt klart töjer på definitionen bandana, men som utan tvekan fortfarande är en bandana. En kaxig blanding av DIY-estetik och folklore som känns extremt rätt 2011. Vill du vara en vinnare i år, virka din egen bandana.

Eftersom bandanan var så ovanligt frekvent i SLO kollade vi också upp bandanasortimentet på Urban Oufitters i Santa Monica, affärskedjan som täckt in stora delar av spännvidden i hipstermodet de senaste åren. Antal bandanas i sortimentet = 0. Onekligen ett förvånande faktum. Kanske är bandanan fortfarande för avant-garde för de stora butikerna? Eller är den helt enkelt för obskyr för att någonsin bli het på riktigt? LiL kommer i alla fall fortsätta att propagera för bandanans pånyttfödelse, genom att fortsätta bära den i sommar och genom våra planer på en brew pub och bandana-shop i Hammarbyhöjden.

Juliette Lewis är på LiL:s sida i bandanakampen
Länkar:
Frisörlinjen i Skellefteå om bandanan 2011
Bandana.nu: "Att använda en bandana är varken kriminellt eller ämnad för att väcka anstöt, det är mer ett levnadssätt"
Bandana på Wikipedia

Feministbandanan

Vi har ju skrivit en del om bandanas här på bloggen, och fått med många coola bandanabärare - från Magnus Lindberg till Pat Benatar, från Waylon Jennings till Suicidal Tendencies - men vi har missat en av de absolut coolaste: feministbandanan, eller som den också kan kallas, Simone de Beauvoir-bandanan!

Få har ju burit bandanan - i bred bemärkelse, här skall vara ingen skillnad mellan sjalett och bandana - så stolt som den franska filosofen och författaren de Beauvoir (1908-86), författare till bland annat Det andra könet (1949) och Mandarinerna (1954). Se bara på nedanstående bildbevis:

de Beauvoir med Jean-Paul Sartre

de Beauvoir med fans

Och i Sverige bär dessutom den briljanta Nina Björk den stolta feministbandanatraditionen vidare!

Bandanacount, Way out West fredag 13 augusti

37 stycken.
varav män: 3 st
varav heltäckande Axl Rose-bandana: 1

årets bandanatrend: knuten fram

Next Stop is Vietnam

Läste en recension i GP igår om den nya samlingsplattan "Next Stop is Vietnam - The War On Record 1961-2008". Samlingen är utgiven av det tyska skivbolaget Bear family och innehåller väldigt mycket ambitiöst material, som exempelvis gamla radioutsändningar från amerikanska presidenter, men framförallt innehåller den 13 cd-skivor tunga boxen musik som på ett eller annat sätt handlar om vietnamkriget. Det verkar vara en spännande samling artister, och mina ögon dras framförallt till namn som Flying Burrito Brothers, John Lee Hooker, Beach Boys, Doors, Huey Lewis & the News och Old Crow Medicine Show, men det finns väldigt många andra som också är värda att upptäcka. Har jag en dag plötsligt väldigt mycket tid och pengar över kommer jag säkert sätta mig in i denna matiga box.

Dock måste jag erkänna en sak, och nu kommer vi in på ett känsligt område. Ni kan kalla mig okänslig, respektlös gentemot Vietnam, typiskt ignorant 80-talist - ja ni kan kalla mig vad ni vill - men när jag såg bilden på Country Joe Mcdonald från Woodstockfestivalen 1969 som prydde recensionen i GP tänkte jag bara en enda sak:
- Sicken jäkla snygg bandana!

Country Joe Mcdonald 1969. Stylish!

Mer Bandanas!

Den dominerande accessoaren sommaren 2010 har utan tvivel varit bandanan. Ett stycke tyg som då det knyts runt skallen blir ett hygieniskt och hippt klädesplagg som säger mer om din fria själ och din jakt på lycka än någonsin tusen ord. Några förebilder på den fronten har vi här:

Uffe-Bandanan 1989. Helskägg, rutig skjorta, blick i fjärran, halsband med ett gyllene kors (antar jag)

Pirat-bandanan, lysande att täcka en flint med

Mode-bandanan. Stylish!

Den leopardmönstrade hårdrocks-bandanan bärs med fördel
tillsammans med läppglans, läderhandskar och välpumpade biceps.

The Edge-bandana

Loverboy-bandana

Pat Benatar-bandana

Kungen av brölsax Clarence Clemons kan verkligen konsten att bära upp en bandana

Kär och galen-bandana

Stofilrock-bandana

Svettbands-bandana.

Jimi Hendrix iförd hippie-bandana. Accessoarer: kråskjorta, guldhalsband, ringar, fri själ och brinnande gitarr

Tom Petty med bandana, fånigt leende, spräcklig skjorta och mockajacka

Bossen med jeansjacka, polisonger och stilren bandana

Bandanas!

Här på LiL och i vårt land Ulftopia har bandanan utropats till sommarens modestatement. Med detta inlägg vill jag bara ge några exempel på stylish artister som gått före i bandana-bärandet, att lägga till tidigare inlägg om hönor som accessoar, Moondance-skägget med mera om kopplingen mellan musik och mode.

Kanske den ultimata fashion-bilden inför hösten 2010. Skägg, fantastiska
jackor,plutmun på män, långt hår och bandana

countryrock-legend-bandanan: Willie Nelson

en rapmetal/New York HC-grupp med solida bandana & keps-credentials:
Suicidal Tendencies. (Att hitta en bild på dem där inte någon bär bandana, är
en utmaning!) Observera också killen i mitten som kör sin egna stil i att knäppa
bara den översta knappen på skjortan.

mer hardcore-bandana! Det bästa med den här bilden är såklart att inte bara sångaren
har bandana, utan också dödskallen på hans tröja! Double whammy!

Lycklig, lycklig-hardcore-bandana!

Komplettera gärna med era egna favorit-fashion-bilder på artister som bär bandana!

EDIT

Eddie Murphy-film-från-åttiotalet-i-Queens-bandana! Patrice i En prins i New York, större bild så att man kan se hennes härliga bandana-hörlurs-avigt mönstrad t-shirt-kombo, här

Brölsaxen i våra hjärtan #6: Ett litet finger

Äntligen lite svensk brölsax! "Ett litet finger" är låten som kommer efter "Fulla för kärlekens skull" på Eldkvarns skiva "Svart Blogg" från 2007, och därmed kanske det intro jag hört näst flest gånger i mitt liv.

Carla Jonsson

Låten är Carlas bidrag på plattan och som vanligt är det en av höjdpunkterna. Jag har hört teorier om att texten om "Kalle" som klättrar upp i en palm skall syfta på Keith Richards, och jag är inte man nog att säga emot. Textrader som

Han lever i ett vakuum
fyllt av minnen han glömt
Ett tusenbitarspussel
av allt han upplevt och drömt

talar också för den teorin - Keef har ju självt sagt att han inte minns 1980-talet.

Snygg bandana, Keithan!

Det är annars en ganska poetisk och allmängiltig text som är kryddad med en god portion Carla-abstraktioner - och en fantastisk brölsax. Trumslagaren Werner har berättat för mig om hur han grät när han hörde solot i studion för första gången, och jag förstår honom. Dels är själva solot otroligt fint och uppbyggt av små motiv som flyttas runt och utvecklas, men det är i outrot som brölsaxen verkligen får komma till sin rätt och lyfter då hela låten till en sublim nivå.

Tyvärr hittade jag ingen youtube-länk, men ni som är bekanta med spotify kan lyssna här.