stilbilder

Det bär mig emot att behöva putta ned öltestet från förstasidan på bloggen, men någon gång måste det göras.

Min mamma mailade ett stiltips till mig häromdagen, en hemsida där man kan köpa brittiska mollskins- och manchesterbyxor i mängder av färger till OK pris. När hon frågade vad jag tyckte om länktipset fick jag förklara för mamma att jag känner mig färdig med det borgerligt inspirerade modet, att det var ett bra tag sen jag strävade efter att se ut som gubbarna och wannabe-gubbarna runt Östermalmstorg.

Jaha, svarade mamma, vad betecknar du dig nu som då, kan du upplysa en hopplöst trendokänslig mor om vad du vill ha? Bra fråga, tänkte jag, och försökte formulera mina spridda stilideal just nu i ord. Det gick inget vidare, så jag bildgooglade litet och följande kollage får representera den vaga vision, de spridda hugskott, de undermedvetna bilder, som tar ut min modemässiga kompassriktning just nu.


Crosby, Stills och Nash sommaren 1969



Allman Brothers Band, accessoarer: hatt, högtalare, blöjbarn och hönor.


"they lived in semi-attached bungalows at the edge of the missile range and listened to the wind that the sages of the old nations spoke about, evolving metaphors and philosophies, and it recrested the dunes, blowing steadily, somtimes, for days." - Alice In Chains på omslaget till Facelift 1990 - Converse Allstars, sommarljusa jeans och native american-estetik i en bild vars stämning påminner mycket om Don DeLillos (Underworld, s. 402 ff) fantastiska passager om atombombsprov i New Mexico.


Lite närmare sommaren 2009: Humphrey Bogart i s.k. "smäck" (målarkeps), lätta ljusa byxor, randig arbetarskjorta och vita tygskor (Keds?). En härlig idealtyp tycker jag.



Och eftersom jag just läst ut On the Road (separat inlägg kommer): Jack Kerouac. Här tycker jag han uttrycker den leda och den längtan bort som driver boken. Det finns många vackra och desperata formuleringar i den, och jag vill se ut som en man som skriver så.