fredag 30 december 2011

Max 2011-listor

Film

Play (Ruben Östlund)

De Ofrivilliga är en av de bästa filmer jag sett, och förväntningarna var enorma inför Östlunds nya. Play är på sätt och vis kanske en ännu skarpare film, och jag tar med mig en mängd motstridiga känslor från visningen. Den viktigaste känslan är dock att jag är så oerhört tacksam för att Ruben Östlund gör film, och jag ser fram emot att följa hans fortsatta arbeten. Hur han med knivskarp precision lyckas skildra väldigt olika människoöden och situationer på ett sätt som gör att man känner sympati med samtliga inblandade, även om man ibland förfasas över hur de beter sig, är enormt drabbande.

Melancholia (Lars von Trier)


Inte lika skarp som Antichrist, men fasansfullt vacker.


Bridesmaids (Paul Feig)


Årets bästa komedi. När den här sortens humor kombineras med ett bra manus är det bara att applådera.


Dogtooth (Yorgos Lanthimos)


Underligt, obehagligt och spännande om uppfostran och indoktrinering.


Winters Bone (Debra Granik)



Debra Graniks mästerliga skildring om den 17-åriga flickan Ree (mästerligt spelad av Jennifer Lawrence) som får ta hand om en hel familj var en av årets absoluta höjdpunkter.


Apflickorna (Lisa Aschan)



Glädjande att två av årets bästa filmer är svenska! Aschans tonårsskildring om identitet, maktspel och konkurrens var inkännande och välgjord, med en befriande portion humor.



Böcker

En samvetskategori. Jag har som vanligt inte läst mycket nytt, men jag gillade verkligen Haruki Murakamis två första delar av 1Q84, och Kim Thuys roman Ru om att växa upp i skuggan av Vietnamkriget.


Musik

Ett bra musikår lider mot sitt slut, även om det känns som att jag mest har lyssnat på musik från 2010 i år, och fruktar att jag först nästa år kommer att upptäcka allt som släpptes 2011. Nå:

Låtar:

Iron & Wine - Walking Far From Home
Josh T. Pearson - Woman When I've Raised Hell
Linnea Olsson - Giddy Up!
Lucinda Williams - I Don't Know How You're Livin'
Beyoncé - Love On Top
Glen Campbell - A Better Place
Jonathan Johansson - Stockholm
Bon Iver - Holocene
The Decemberists - Rox in the Box
PJ Harvey - This Glorious Land

Skivor:

The Decemberists - The King is Dead
Bon Iver - Bon Iver
Lucinda Williams - Blessed
Steve Earle - I'll Never Get Out of This World Alive
Veronica Maggio - Satan i gatan


Övrigt

Årets internetfenomen:


Dirty Loops

Genom att göra supermeckiga fusion-versioner av tonårshits har den svenska trion redan blivit ett stort namn internationellt - trots att de ännu inte skivdebuterat. Senaste videon, en cover av Justin Biebers Baby (som jag inte hade hört innan men som uppenbarligen är en stor hit "over there"), lades upp några dagar före julafton och har i skrivande dryga 720 000 visningar på youtube.


Årets podcast:



Filip och Fredriks podcast

Vecka efter vecka levererar den nästan löjligt produktiva duon en oerhört underhållande genomgång av aktuella och inaktuella händelser. Efter att ha tagit del av ett stort antal produktioner signerade Filip & Fredrik är det en fröjd att höra hur deras obskyra referenser, imponerande allmänbildning och snärtiga replikväxlingar äntligen får fritt spelrum i detta deras överlägset viktigaste bidrag till svensk kulturhistoria.


Arvids 2011-listor

Skivor
1. Zoe Muth and the Lost High Rollers - Starlight Hotel
Erik har uttryckt det väldigt bra nedan, denna platta är helt enkelt helgjuten. Klassiskt country-låtsnickrande, fantastiska musiker, och Zoes magiska röst. Musik för hela livet.
2. Anna Järvinen - Anna själv tredje
Anna Järvinens tredje skiva var vårens och sommarens mest spelade soundtrack i mina hörlurar. Också denna gång samarbetar hon med musikerna i Dungen, och resultatet är väldigt, väldigt bra.
3. Explosions in the Sky - Take Care, Take Care, Take Care
Årets fynd för min del är postrockbandet från Texas, Explosions in the Sky. Jag slogs nästan medvetslös av deras mångbottnade ljudorkaner på Way Out West i somras, och sedan dess har jag ägnat mycket tid åt att bekanta mig med deras produktion. Sinnesutvidgande rock.

En hedrande tredjeplats.


Plats 4-10:
Little Dragon - Ritual Unions
Drake - Take Care
Eileen Jewell - Queen of the Minor Key
Alexis Weak - Till Minne Av
Bon Iver - Bon Iver
Gillian Welch - The Harrow and the Harvest
Girls - Father, Son, Holy Ghost

Bubblare: Jonathan Johansson - Klagomuren, Alison Krauss & Union Station - Paper Airplanes, My Morning Jacket - Circuital, Veronica Maggio - Satan i gatan, Mohammed Ali - Vi, Marissa Nadler - Marissa Nadler

Låtar
Tre-i-topp:
Bon Iver - "Holocene"
2011 var året då Bon Iver blev lika stora som Lennart Hyland, och den här var låten som gjorde det.
Explosions In The Sky - "Last Known Surroundings"
Existentiellt, andligt, asbra.
Lützenkirchen - "Afterhour Is The Pusher (Flea Remix)"
2011 års mest förhäxande high brow-techno kom från Lützenkirchen, vars Afterhour is the Pusher i Fleas version är det svängigaste jag hört sedan ZZ Tops Got Me Under Pressure.

Men också:
Zoe Muth - "If I Can't Trust You With A Quarter (How Can I Trust You With My Heart)"
Mavado - "Star Bwoy"
Burial - "Street Halo"
Alexis Weak - "Drömmare"
Jonathan Johansson - "Centrum"
Lucinda Williams - "Born To Be Loved"
The War On Drugs - "Come To The City"
Me And My Army - "Anthem"
Ryan Adams - "Dirty Rain"
Little Dragon - "Crystalfilm"
Mattias Hellberg - "Born Into Being Alone"
Skriet - "Glömska och åska"
Duvchi - "Turtleduvs"

Konserter
Explosions In The Sky - Debaser Medis, Stockholm, november
Little Dragon - Way Out West Göteborg, augusti
Pulp - Way Out West, Göteborg, augusti
Gillian Welch - Cirkus, Stockholm, november
Kathleen Edwards/Bon Iver - Annexet, Stockholm, november
Steve Earle - Filadelfiakyrkan, Stockholm, oktober

Böcker
Jag har inte läst så mycket som utkommit i år, men två som var bra är
Tom Rachman - The Imperfectionists
Jonathan Franzen - Frihet
Min största läsupplevelse i år är annars Cormac McCarthys The Border Trilogy - stenhårda, fruktansvärda, otroligt vackra böcker som tvingar en att se livet i vitögat.

Filmer
Play (Ruben Östlund)
Melancholia (Lars von Trier)
Black Swan (Darren Aronofsky)
The Fighter (David O. Russell)
Winter's Bone (Debra Granik)
Bridesmaids (Paul Feig)

TV
Parks and Recreation och Community satte guldkant på vardagslivet. Treme likaså. Men den mäktigaste TV-upplevelsen 2011 var tveklöst Game of Thrones. Så sjukt spännande och välgjort, och en kraftfull allegori över det gladiatorsamhälle vi är på väg att skapa och som borde få oss alla ut på gatorna.

Ögonblick
Ett urval av 2011 års bästa stunder (av de som lämpar sig för publicering):
Skidturerna i trädgränsen ovanför Tegefjäll, Åre, februari
Grateful Dead:s American Beauty på slingrande bergsvägar i Yosemite, Californien, april
Kvällsbad i västerhavet efter vedbastu, Hönö, midsommar
Solnedgång och techno, Schwedenparty, Bohuslän, augusti
På toppen av Tanit, Sella, Spanien, oktober
Haiku i Hammarbyhöjden, Stockholm, december

torsdag 29 december 2011

Eriks 2011-listor

Zoe Muth har i mitt tycke gjort årets skiva

Skivor
1. Zoe Muth and the Lost High Rollers, Starlight Hotel
En förkrossande bra countryskiva: mandolintrillningarna, steelen, melodierna. Redan på första låten "I've Been Gone" kommer en steelsolo-mandolin-överlämning som i genialitet och kraft närmar sig sax-munspelsöverlämningen i "The Promised Land", och därefter avlöser den ena countrydängan den andra på ett helgjutet album.

Patrick Wolf: "The City". Video inspelad på Santa Monica Beach i Los Angeles

Låtar
1. Patrick Wolf, "The City"
2. Deportees, "A Heart Like Yours in a Time Like This"
3. Marissa Nadler, "The Sun Always Reminds Me of You"

Anna Järvinen, "Lilla Anna"
the Belle Brigade, "Losers"
Brad Paisley, "This Is Country Music"
Dawes, "My Way Back Home"
Decemberists, "Rise To Me"
Dominik Eulberg, "Echomaus"
Feist, "Bittersweet Melodies"
Fredrik Nyström, "The Distance"
Israel Nash Gripka, "Fool's Gold"
Lucinda Williams, "Buttercup"
Lykke Li, "Sadness is a Blessing"
Maggie Björklund, "Summer Romance"
My Morning Jacket, "Moving On"
Nicki Bluhm, "Wall of Early Morning Light"
Ryan Adams, "I Love You But I Don't Know What to Say"
Smif-N-Wessun, "Monumental"
Yuck, "Georgia"

Filmer
1. Jane Eyre (av Cary Fukunaga)
2. Bridesmaids (av Paul Feig)
3. Too Big to Fail (av Curtis Hanson)

Konserter
1. Brad Paisley i Lisebergshallen, Göteborg, augusti
2. Tift Merritt på the Bootleg Theater, Los Angeles, maj
3. JS Bachs Juloratorium, Engelbrektskyrkan, Stockholm, december
4. the Belle Brigade på Spaceland, Los Angeles, juni
5. Steve Earle, Filadelfiakyrkan, Stockholm, oktober

Läsning
Jag har inte läst någon ny skönlitteratur alls. Däremot lite ny facklitteratur varav The Crisis of Neoliberalism (Harvard UP) av Gérard Duménil och Dominique Lévy var den bästa: massvis av empiri (diagramfest!) och en originell marxistisk tolkning av finanskapitalismen och dess kris.
Men bäst läsning har för mig inte varit böcker utan tidningar: Financial Times och New York Times varje dag när jag bodde i USA, och så New York Review of Books och London Review of Books.
Av gammal skönlitteratur som jag har läst under året så har jag fått två favoriter: Elin Wägners rappa, humoristiska (och samhällskritiska) Norrtullsligan (1908), och Marianne Alopaeus poetiska och stilistiskt briljanta Mörkrets kärna (1965).

Radio
P4 Country, Nordegren i P1, Obs!, Kulturradion Biblioteket, Studio ett.

Teve
Fotbolls-VM (damer), Colbert Report (i en tid av vansinnig höger, ett nödvändigt ironiskt korrektiv), På spåret, Claes Hellgren, Parks and Recreation.

Årets klubb
Bellevue Jazz (Göteborg)

Årets bar
The Cinema Bar; the Bootleg Theater (båda i Los Angeles)

Årets citat
"F-S=T2 (Frihet utan sammanhang lika med tomhet i kvadrat)." - Ulf Lundell

lördag 24 december 2011

Skapa mening och gå upp på berget emellanåt

Julaftonskväll. Med Drakes fantastiska Take Care i lurarna läser jag en intervju med Ulf Lundell i Nya Upplagan och påminns återigen om varför denne man har en särskild plats i våra hjärtan.

"Jag vet inget om gud. Den enda gud jag kan se är den gud som avspeglar sig i naturen och och jag är inte så säker på att den guden är så synnerligt kärleksfull. Vilket gör kärleken till ett ännu större mysterium. Jag gillar att läsa Beckett, Schopenhauer, hårda filosofer, zenmunkars visdomar, sånt. Livet är lika vackert som det är fasansfullt. Vi vet inte varifrån vi kom, egentligen inte vad vi gör här även om vi förstås gör så gott vi kan, vi vet inte vart vi ska. Man får ta vara på livet bara, leva det så mycket det går. Skapa mening och gå upp på berget emellanåt när det blir för trångt på människotorget där käbblandet tenderar att studsa mot väggarna. Så här års tror jag på rödhakarna och trastarna."

fredag 23 december 2011

Hyllas den som hyllas bör - en julhälsning

Jag tar ett litet avbrott i dan före dan-värmningen framför brasan. Vi har ju tidigare här på LiL diskuterat fäder och att dela med oss av lämpliga style-bilder på dem. Eftersom vi ju står inför familjens högtid par excellence kan jag inte låta bli att lägga upp dessa fina bilder på två fäder i min närhet, nämligen min egen far (översta bilden) och hans vän sedan 67 år (som också på sitt håll är en far).

Två bilder säger mer än tusen ord - vilka förebilder!

Elden! Hammaren! Kulturgubbeskjortan! Hörselkåporna!


Jackan! Skägget! Blicken! Sågen!


God Jul!

torsdag 22 december 2011

Fyra drömresor

Jag har alltid gillat att göra upp planer som man i realiteten inte nödvändigtvis behöver genomföra. Att diskutera möjligheter blir i alla fall ett sätt att vidga sina vyer. I denna anda ska jag här gå igenom fyra stycken drömsemestrar. De råkar alla vara tyska, men det är så klart ingen uteslutande lista: andra önskeresor som Rügen, Istanbul, cykelsemester i södra Sverige, och Boston står kvar. Men här är fyra idéer på göttiga resor.



1. Handbollsresa till Flensburg
Besk, besk öl, nordtysk kustromantik och handboll på toppnivå! När jag åkte tåg till Hamburg från Göteborg för två år sedan så åkte jag genom Flensburg, med en lång bit kvar till Hamburg, och slogs av hur enkelt det vore att ta sig till Flensburg om man ville det. Och med tanke på min försmak för nordtysk öl som Jever och Flensburger och för handboll så blev jag såklart sugen på en sådan resa.


2. Resa i Doktor Faustus fotspår


Thomas Manns klassiska roman Doktor Faustus från 1947 skildrar den modernistiske tonsättaren Adrian Leverkühns resa från en överambitiös (faustisk!) ungdom till genialt skapande till galenskap och död. I beskrivningar av den brukar alltid det faustiska temat - kompositören ingår en pakt med djävulen om att sälja sin själ för att få en förhöjd konstnärlig förmåga - betonas men Doktor Faustus är också en serie av briljanta miljöskildringar från Tysklands kulturella klasser mellan de två världskrigen, i en serie städer; Leverkühn flyttar från Halle till Leipzig till München, och det är de tre städerna som jag skulle fokusera på.


3. Resa i JS Bachs fotspår


Johann Sebastian Bach (1685-1750) är väl den "klassiska musikens" största namn, och utan tvekan den klassiska kompositör som jag lyssnat på mest och gillar mest, såväl kantater och större verk som b-moll-mässan som kammarmusiken. Han försörjde sig som musiker och kompositör hos adliga mecenater och i kyrkor, och jag tänker mig att man skulle kunna lägga upp en resa på de tre städerna Eisenach, där Bach föddes och växte upp, Weimar som är en klassisk kulturstad (Goethe!) och där Bach hade sitt första jobb som hovmusiker i sju månader 1703, och återigen var hovmusiker 1708-17, och så Leipzig där Bach var kantor i Thomaskyrkan 1723-1750.

Johann Ambrosius Bach, pappa till JS Bach

De här tre städerna tror jag skulle vara en göttig resa inte bara för Bach-kopplingarna utan också i största allmänhet: Weimar och Leipzig är två av Tysklands klassiska kulturstäder, och Eisenach är om inte det så åtminstone en liten stad (43 000 invånare) där Martin Luther bodde i två omgångar, där Bach föddes och där det tyska socialdemokratiska partiet SPD bildades 1869. I Weimar skulle man kunna kultursemestra i Goethes, Schillers och Bauhaus fotspår, och i Leipzig (525 000 invånare) gotta sig i vad New York Times 2010 rankade som topp 10 resmål i världen.


Südtribune på Westfalenstadion i Dortmund: kapacitet på denna läktaren är 25 000

4. Fotbollsresa till Dortmund
Südtribune är Europas största ståplatsläktare och Dortmund med 80 000 platser säljer slut på biljetterna vecka ut och vecka in; Ruhrområdet är ett av fotbollseuropas hjärtan. Själv har jag bara varit på Bundesliga-fotboll med Dortmunds värsta rival Schalke 04 i Gelsenkirchen och stödjer Schalke i ligan, men inte desto mindre vill jag någon gång åka till gulsvarta Dortmund och se hemmalaget spela.

"Fy fan, det är så äckligt med julöl bara" - öltest #9

Snön ligger vit på taken, och Längre inåt landet samlar nära och kära och provar ett urval av årets julöl för att vägleda eventuella läsare till att välja rätt drycker inför helgen.

Detta vårt nionde öltest i ordningen ägde rum i en källare på Ynglingagatan i Vasastan i Stockholm. Era tre bloggare var självklart där, dagen till ära dessutom förstärkta av Karin kommunfullmäktigeledamoten, Edvin bälgaspelstraktören, och John trumbullraren.

Snön stampades av stövlarna, pepparkakorna dukades fram, ljusen tändes, och till tonerna av Franska trion, Wham och Justin Bieber sköljde vi följande tio julöl genom våra strupar.



Åbro Sigill
Betyg: 2+, 3, 3, 3, 3, 3
Omdömen: "Vad mörk den är", "luktar skit", "blir sugen på julmust", "bra syra", "jos-aktig", "slank ner", "ale - Anchor Steam", "tunn", "behaglig"

Hibernation Ale
Betyg: 3-, 3+, 4-, 2, 3+, 3+
Omdömen: "Mikro", "Samuel Adams", "idealisk tomteandedräkt", "hade varit godare utan jul", "funkar året om", "för mycket information", "för mycket att läsa på Twitter", "räv"

Anchor Christmas Ale
Betyg: 2+, 2, 1+, 3-, 2, 2
Omdömen: "Parfym", "dansk syntet", "konstnärssjäl", "ett år gammal coca-cola", "fan vilken bra låt! [om Last Christmas]", "starkt", "kryddig", "syrlig", "saknar kropp", "mer surt än beskt", "kryddnejlika", "möglig apelsin", "någon jävel har satt kryddnejlika i grapefrukt", "lite mer lättdrucken"

Nynäshamn Mysingen Midvinterbrygd
Betyg: 1, 1, 1+, 1, 2-, 1+
Omdömen: "Luktar rök", "banan", "rökig banan", "rökt banan (barndomsminnen)", "fy fan vad unket", "sjunken roddbåt", "kanske funkar till sill", "JÄRN", "starkt - man blir full", "danskjävlar", "man drar sig för att dricka upp"

Mikkeler Santas Little Helper
Betyg: 4+, 4, 4+, 3-, 3+, 3+
Omdömen: "Luktar gott", "friskt", "välbalanserad", "hade man gillat julöl hade man gillat den här", "det här måste vara svenskt", "jag gillar det här, alltså gillar jag julöl", "stark som få-ån", "den vill väl", "pappa är full på ett bra sätt", "känns dyr", "mandel", "mindre citrus än genomsnittet", "spritig ton"

Sofiero Julöl
Betyg: 1, 1+, 2, 2-, 2, 2
Omdömen: "Luktar brödigt - Sofiero!", "luktar dåligt", "pissoar", "unket kiss", "travbana", "lättdrucken", "billigt", "äckligt", "smakar inte julöl! [positivt]"



Jämtlands Julöl
Betyg: 5-, 4+, 3-, 4, 4, 4
Omdömen: "Nu kom den där citrusen igen", "luktar precis som Sofiero", "den var godare", "det här var Samuel Adams", "det måste vara mikro", "passar bra till pepparkaka", "skulle kunna vara Jämtland", "man börjar vänja sig vid julölsgrejen", "len", "lite besläktad med gammeldansken", "har vi gammeldansk?", "ja", "har vi det?!", "ja!!", "vore konstigt om det här var Grebbestad", "man känner sig inte dålig i bihålorna", "det måste vara Nils Oscar"

Nils Oscar Julöl
Betyg: 1, 2-, 2+, 1-, 1, 2
Omdömen: "mm - julöl!", "luktar fan exakt likadant", "kaffe-kaffe-stout", "luktar inte så gott", "sötsur", "Samuel Fröler", "tänker mig att alla julöl ska smaka såhär", "jävligt deppigt om det här är Nils Oscar, om de tar 50 spänn för den här sörjan", "det är friskt", "hur fan är detta friskt?", "påträngande", "platt", "monoton", "som när ens värsta granne ringer mitt i maten", "den stör", "obehaglig beska", "äcklig från början till slut", "om det här är Nils Oscar ska jag gråta blod", "ett hyfsat minne"

Grebbestads Julöl
Betyg: 1, 1-, 2+, 1+, 1, 1-
Omdömen: "Jag känner ingen lukt", "inte jag heller", "ett mirakel", "tobak", "måste vara fulöl", "smakar inte alls som Nils Oscar", "skulle kunna vara Samuel Adams", "smakar vatten med smuts", "Grebbestad", "nu kommer huvudvärken igen", "billigt äcklig", "slöseri på öl", "ofrivilligt intetsägande", "det är det som är bra med den"

Samuel Adams Winter Lager
Betyg: 4, 3, 3-, 3, 3, 3-
Omdömen: "Frukt", "jag måste ta en större klunk", "rätt gott", "skulle kunna vara den perfekta introduktionen till julöl", "känns normal", "lättdrucken och behaglig", "om inte detta är Samuel Adams ska inte jag bada bastu idag", "den smakar Roslagsbanan", "LE - basist/livscoach/privatspanare", "inte särskilt god", "inte särskilt äcklig heller"

söndag 18 december 2011

Köpenhamn: en reserapport och ett mikroöltest

Efter en långhelg i Nordens cykel-, smörrebröd- och mikrobryggerihuvudstad är man mör, men lycklig. Omväxlande väder, avslappnat tempo, flanerande stadsvandringar, wienerbröd och sist men inte minst fantastiskt resesällskap. Här kommer tre höjdpunkter:

Jaægersborggade
Denna hajpade gata är ett relativt nytillkommet vattenhål i den danska huvudstaden. Till och med DN har skrivit om den, och det var så vi fick upp ögonen för den. Framför allt lockade grötbaren Grød. I en liten vitmålad källarlokal en hav trappa ned från gatan serverar två unga män gröt, te och kaffe, och endast det. Inte en ciabatta eller latte så långt ögat når - det går inte ens att beställa en macka. Här är det gröt eller ingenting. Vi var hungriga när vi kom, och eftersom risgrynsgröten inte var färdig valde vi en råghavregröt med äpple, torkade tranbär och linfrö toppad med en sirapsaktig sås. Mjölk på gröten är det inte tal om. Vi slog oss ned vid lokalens enda bord, ett långbord hugget ur en massiv tall med barken kvar på sidorna, och Grød överträffade våra förväntningar. Himmelskt mättande och gott.

Kaffe och gröt - två av livets väsentligheter


Vi släntrade vidare längs Jaægersborggade, som bland annat också huserar en karamellfabrik, en kaffeconnaiseur-bar, ett non-profitkafé, bageri, gallerier, etc. Trevligt och ännu inte alltför gentrifierat.

Det nye Carlsberg glyptotek
Ett av Köpenhamns mest kända muséer, men jag vill ändå passa på att omnämna det här på bloggen. För tillfället står det nämligen värd för en väldigt sevärd utställning om Paul Gaugin. Genom en blandning av realia om Söderhavet och ett urval av Gaugins tavlor ges en inkännande och ganska gripande bild av hans konstnärskap. Gaugin hade trivts i Längre inåt landets sällskap: också han verkar ha brottats med ett andligt sökande och en hemlöshet i sin längtan efter civilisation och kultur å ena sidan och natur och ursprung å den andra. Den senare vann, och till slut tycks han hittat hem på en liten ö i Stilla Havet. En sevärd utställning.

Nørrebro bryghus
På denna supertrevliga brewpub strax norr om sjöarna i centrala Köpenhamn spenderade vi lördagskvällen med hemgjorda burgare, livemusik och ett litet improviserat öltest. Till tonerna av Cigarettes and Alcohol inmundigade och betygsatte vi följande fyra av bryggeriets öl:

Bombay Pale Ale
Betyg: 4
Omdömen: "Skogstjärn", "nationalromantik", "vinden blåser", "sus över ängarna", "distraherad av skogsrå"

Rugporter
Betyg: 4- (2+ mot slutet)
Omdömen: "Kaffe", "omogen växtbeska - aloe vera", "karamellpuss", "potatis", "luktar fanimej jäst och knäckebrödsbak", bastant skum", "det är ju vackert alltså", "connemarasvärta", "skogaholmslimpa i nedsmält form", "håller inte i längden", "nu smakar den sur kaffesump"

Dansk rågöl - går ut hårt men håller inte hela vägen över mållinjen


New York Lager
Betyg: 3
Omdömen: "Doftar smör", "saffransbulle", "rik", "emo", "juice - äppeljuice"

Ceske Böhmer
Betyg: 3+
Omdömen: "Bra pilsner!!!", "fruktig", "bra efterfestöl", "lite ÖL - inte så mycket mer", "luguber"

Brewpub!!!!


Efter att vi tappert testat oss igenom denna del av brygghusets sortiment vidtog ett livegig med det unga danska popbandet Le Clé och deras lika unga eller yngre fancrowd bestående av devota kompisar och kompisars kompisar. Gud, vad hade jag inte gett för att vara en del av det gänget när jag själv var sjutton. Jag har sällan sett ett sådant röj på en popkonsert. Flickorna skrek sig hesa och pojkarna headbangade så kepsarna flög åt alla håll. Såsom nyss fyllda trettio tog jag det säkra före det osäkra och höll mig lite i bakgrunden. Man vill ju inte komma hem från Köpenhamn med en redig nackspärr som enda souvenir.

Kepsar, tomtebloss och ett jävla ös


Och som om inte detta vore nog: utanför Tivoli såg jag mitt livs andra virkade bandana bäras av nån slumpmässig dansk fashionista. Nu har den alltså tagit steget över Atlanten från San Louis Obispo till Köpenhamn - hetaste stiltipset för pre-spring 2012?

Nordstan

Jag såg häromkvällen ett avsnitt av SVT:s nya dokumentärserie Nordstan, som jag först felaktigt uppfattade som någon slags dokusåpa. Tvärtom mot vad jag befarat och trott visade det sig vara en väldigt fin och inkännande dokumentär om de människor som befolkar norra Europs största varuhus, företrädesvis de på samhällets skuggsida. Soundtracket görs av Lil-favoriterna Franska Trion, som för övrigt underbart nog nyss släppt en julskiva. Oerhört sevärt, du hittar den här!

fredag 16 december 2011

Linnea Olsson - Dinosaur

Som många av er inte missat har Program 3 på Sveriges Radio denna vecka sänt live från en glasbur på Gustav Adolfs Torg i Göteborg för att på så vis samla in pengar som skall finansiera flickor i utsatta länders skolgång. Vackert så. Längre inåt landet låter den nepotism som även tidigare under året gått att skönja återigen visa sin nuna i och med följande konstaterande; Linnea Olssons framträdande tillhör tveklöst höjdpunkten av detta spektakel! Hennes soloskiva släpps i februari 2012, och att döma av det vi fått höra hittills kommer det att bli ett av nästa års höjdpunkter. Håll till godo med följande klipp så länge:


måndag 12 december 2011

Svenskans vackraste ord

sidledsförflyttning
källarskott
smuggelspel
sprattelgubbe
kullagerfint

...som uttalade av Claes Hellgren

fredag 9 december 2011

Guilty pleasures, #3: Volbeat


"Den brylkrämade frontfiguren Michael Poulsen berättar stolt att hans band Volbeat just knuffade ner Robyn från förstaplatsen på den svenska albumlistan. Ett fullsatt Hovet jublar. Det känns symboliskt. Hur stor Robyn än blir, hur bra koll vi svenskar än tror oss ha på electro och balla klubbhybrider, är vi innerst inne en nation av raggare.

Om ett band lyckas förena den rörelsens ölmagade femtiotalsromantik med den lika folkliga hårdrocken har de funnit nyckeln till många svenska hjärtan. Det underlättar att Volbeat fyller låtarna med den sortens 'whööö-hööö'-körer som de flesta människor börjar skråla efter en halv dunk hembränt.

Likt klädkedjor som JC och Carlings har Volbeat också lyckats exploatera, och svenni­fiera, den tidigare sympatiskt underjordiska rockabillykulturen – raggarnas snobbigare kusiner. Danskarna får tatueringar, turn­ups och Elvislugg – attribut som många betraktar som odödliga – att plötsligt bli töntiga."
Fredrik Strage recenserar Volbeat i DN 11 oktober 2010



Jag gillar Volbeats schlager-melodiösa brölrock, som verkar falla i hårdrock-facket - de spelar på Metaltown-festivalen i Göteborg, till exempel - men antagligen mer på grund av att hårdrockare gillar Volbeat också, än för att Volbeat i sig är hårdrock. Det finns, som Fredrik Strage konstaterar i recensionen som citeras ovan, en underström av trallpunk i deras musik och det gillar jag förstås, men framför allt är det nån slags rockabillyromantisk hårdare rock med en "ful" mansröst, en brölare åt James Hetfields håll men utan tyngden.

Och det är just brölet jag är intresserad av här: det känns som en väldigt viktig beståndsdel i att göra Volbeat till "låg" musik. Jag har ingen förklaring till varför det är så men jag tror att det finns nån slags Susan Faludisk förklaring om manlighet och kulturellt kapital att göra där.

I alla fall så har Volbeat gjort många grymma låtar!

LiL goes tumblr, 2: LiL hoppar på Ryan Gosling-tåget

.... och när jag ändå håller på och bildbloggar så vill jag återigen låtsas vara tumblr-bloggare och reblogga en bild, ur höstens för mig rätt obegripliga Ryan Gosling-tumblr-trend:


Och anledningen till att hunken Gosling blir aktuell för LiL i det här fallet är så klart: t-shirten! STEVE.

(andra anmärkningsvärda modedetaljer: strumplösa loafers. Hundens strumpa!)

torsdag 8 december 2011

Habitus


Ett spöklikt lugn vilar över Längre inåt landet. Kanske är vi alla för upptagna med att lyssna in oss på de olika versionerna av Bachs Juloratorie - inklusive den med Regensburger Domspatzen under ledning av påvens bror, präst-dirigenten Georg Ratzinger, förstås -för att ha tid med att blogga. Kanske förbereds mansrollsstudiecirklar 24/7, eller kanske läggs tiden och uppmärksamheten på spinning och handbolls-VM.

I vilket fall som helst så är detta ett tillfälle så gott som något för att ladda upp ovanstående härliga bild ur Pierre Bourdieus mastiga sociologiklassiker Distinktionen från 1979. Den handlar enkelt uttryckt om sambandet mellan socioekonomisk status/klass och smak, och hur vi urskiljer oss från varandra och från och till de vi vill och inte tillhöra genom att gilla respektive avfärda "rätt" saker. Bourdieu har redan spökat här på bloggen i inlägg om ölställen och fotbollsklubbar, så han och hans begrepp habitus förtjänar ett eget inlägg, som en del av den stora konversation som är LiL.

Hur hade en motsvarande karta till den som vi har ovan för 1970-talets Frankrike sett ut för Sverige idag? Till exempel: är öl också idag i vårt land varken höger eller vänster, varken starkt ekonomiskt eller kulturellt kapital, medan bubblande vitt vin är samma fast mer till höger politiskt? Är dragspel verkligen mer höger än vänster? Och borde inte whisky vara längre högerut? Att cykelsemestrar är rätt bra ekonomiskt kapital och ännu bättre kulturellt torde det dock inte råda någon tvekan om..

---
Och ett kul perspektiv på highbrow, middlebrow och lowbrow i USA från 1850-talet till 1950-talet kan man få här.