Beach House - Wildflower

Drömpopbandet Beach House från Baltimore har tvivelsutan givit oss drömpopfanatiker några av 2000-talets vackraste stunder. Victoria Legrands förmåga att glida på tonen är oefterhärmlig och hennes sublima vokala insatser utgör lök på laxen i den förföriska ljudbild av luftiga syntar, jangliga gitarrer och analoga trummaskiner som kännetecknar Maryland-duon.

Texterna är också oftast drömska och sällan glasklara. En formulering som jag dock har fäst mig särskilt vid, efter att min gode vän A gjort mig uppmärksam på den, finns att hitta i låten Wildflower från senaste albumet Depression Cherry. Som jag tolkar det behandlar texten en person som kämpar med demoner - "the shadows stay by your side". Det magiska ögonblicket inträffar i den vändning som uppstår efter att situationen målats upp, när sångjaget plötsligt säger: "baby I'm yours". Det abstrakta, plågade, subjektet som hittills porträtterats med en viss distans är plötsligt alldeles nära i och med detta omedelbara och intima tilltal. Baby I'm yours: Ibland är det de enda ord som behövs.

No better color
Look everywhere
We're driving home every night
The shadows stay by your side

You built a city
All in your head
Triangle of every light
It turns you on every night
Need a companion
A hidden prayer

You know you're not losing your mind
What’s left you make something of it
The sky and what's left above it
The way you want nothing of it
Baby I'm yours

Dagens låt, Göteborgs-Posten

Progg/jazzrocktrion Kvartetten som sprängdes kompar Bernt Staf på dennes platta Valhall, 1973. Dungen före att Dungen fanns.

Genom civilingenjören/gitarristen/flöjtisten Finn Sjöbergs hemsida får jag dessutom tag på dessa magiska foton från Kvartettens storhetstid på 1970-talet:

Avd. oboerockhits: ”Town Feeling”

Efter att ha hyllat klarinetten vill jag komma tillbaka till vår gamla favoritgenre oboerock och nominera en låt till den kanske mäktigaste oboerock-hiten någonsin: Kevin Ayers ”Town Feeling” från 1969. Extremt laidback, pårökt psykedelia med härligt nonchalant sång, flummig text och där riffet spelas på oboe.

All My Life

 ...
My heart and I agreed to wait

for you, I’m glad.

It seems so long ago

Joy, that I never knew

Time never will exist for me

And you again

Strophe 3

[Instrumental]

Strophe 4

My heart and I agreed to wait

for you, I’m glad.

It seems so long ago

Joy, that I never knew

Time never will exist for me

And you again 

Så här mer än femtio år efter Ornette Colemans genombrott med dunder och brak i slutet av 50-talet är det väl hans tidiga skivor -- Shape of Jazz to Come, This Is Our Music, Free Jazz etc -- som utkristalliserat sig som hans mest erkända klassiker, men en skiva som man inte bör missa är Science Fiction från 1972. Här finns topp-spräckjazz som ”The Jungle is a Skyscraper”, men också två fantastiska låtar med sång, av indiska Asha Puthli, varav en är kärleksballaden (!?) ”All My Life” (för en musikologisk analys, se Nathan A. Frink här). Energin i kompet är stor med två trummisar och en frenetisk Charlie Haden, samtidigt som de fyra blåsarna bara kommer och går och spelar temat, i fantastisk kombination med Puhtlis sång. Och det hela blir så fint, och samtidigt så starkt. NPR: ”There's not even a solo here, but the strength of the internal harmonies — and the band's sheer force — buoys the whole sloppy, surprisingly tender and wonderful mess.”

Tre till fantastiska låtar just nu:

Avett Brothers, ”The Clearness Is Gone” (2013)

Colin Blunstone, ”I Don't Believe in Miracles” (1972)

Joni Mitchell, ”Refuge of the Roads” (1976)

Eva Dahlgrens dialog med Edith Södergran

Jag läste just Hillevi Ganetz uppsats "Kropp, själ och modernitet - en komparativ studie av Edith Södergran och Eva Dahlgren" i Feministiska Litteraturanalyser 1972-2002 och blev genast väldigt munter.

Eva Dahlgren

Jag måste erkänna att Eva Dahlgren till största del har hamnat utanför min radar. Detta faktum är en smula slående med tanke på det stora intresse som jag har ägnat åt Ulf Lundell - inte minst på denna blogg -, eftersom vi talar om en av Sveriges största artister på 1980-talet, verksam i samma genre och sfär. Mina känslor inför Eva nu tangerar de jag kände för Ulf för låt oss säga sex-sju år sedan, dvs att det rör sig om en artist som är en dinosaurie i svenskt musikliv, och just därför är en smula skrämmande och ointressant på samma gång. Jag tror att jag kommer att få anledning att uppdatera dessa känslor; Ganetz' komparation mellan Edith Södergrans poesi och Eva Dahlgrens rocklyrik är ögonöppnande. Som exempeltexter använder hon Södergrans berömda dikt "Dagen svalnar..." och Dahlgrens hit "Jag klär av mig naken".


Dagen svalnar...

I

Dagen svalnar mot kvällen...
Drick värmen ur min hand,
min hand har samma blod som våren.
Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan...
Det vore underligt att känna,
en enda natt, en natt som denna,
ditt tunga huvud mot mitt bröst.

II

Du kastade din kärleks röda ros
i mitt vita sköte -
jag håller fast i mina heta händer
din kärleks röda ros som vissnar snart...
O du härskare med kalla ögon,
jag tar emot den krona du räcker mig,
som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta...

III

Jag såg min herre för första gången i dag,
darrande kände jag genast igen honom.
Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm...
Var är mitt klingande jungfruskratt,
min kvinnofrihet med högburet huvud?
Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande kropp,
nu hör jag verklighetens hårda klang
mot mina sköra sköra drömmar.

IV

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.

Edith Södergran

I denna dikt ställs yta och djup mot varandra, och det manliga "duet" blir besviket av att finna hur blomman/källan/kvinnan han söker är en mogen gestalt som till och med innehar en själ. Här finns kopplingar till den piedestal-filosofi som Ulf Lundell har varit med om att etablera (och, om jag skall vara lite vänlig, till viss del nedmontera). Ebba Witt-Brattström talar om hur intellektuella unga kvinnor vid den här tiden (1910-talet) fann den platonska kärleken som eftersträvansvärd i en tid när kvinnan vann rättigheter och gjorde frammarsch i samhället samtidigt som sexualmoralen släpade efter betänkligt. Ganetz' påpekar apropå fjärde strofen i Dagen svalnar... att "det tycks som om den kropp som så länge hade fängslat den nya kvinnan måste göras osynlig för att hennes själ skulle kunna framträda desto mer tydligt."

Texten till Eva Dahlgrens Jag klär av mig naken ser ut så här:

Jag klär, jag klär av mej naken
Jag klär, jag klär av mej naken
Jag klär av mej naken
Här står jag naken för dej

Du söker djupen i mej
jag säger djupen finns i haven
Du söker ljuset i mej
jag säger ljust är det på dagen
Ge mej din nakna själ
jag säger själen och jag
Är samma människa

Jag klär, jag klär av mej naken
Här är jag
Jag klär, jag klär av mej naken
Här är jag
Jag klär av mej naken
Här står jag naken för dej

Du söker kvinnan att älska
jag säger älska med mej
Du söker vishet i mej
jag säger vis är den kvinna som överlever
Du komplicerar ett liv
jag säger liv i enkelhet
föder en ärlighet

En naken man är en naken man

I Dahlgrens text är uppbyggnaden du söker-jag säger, hos Södergran är det du sökte-och fann. Det föreligger flera rent tekniska likheter mellan de båda texterna, men det är framförallt innehållet som är det intressanta. I båda texter finns det ett komplicerat förhållande mellan ett du och ett jag. Om Södergran når frihet genom att frikoppla sig från kroppen tar Dahlgren diskussionen vidare, utifrån den position som "kvinnofrågan" har nått på 1980-talet i Sverige. Duet i hennes text har en upphöjd bild av Kvinnan och söker ljus, djup och hennes nakna själ, men får till svar att djupen finns i haven, ljust är det på dagen och kropp och själ är ett. Som Hillevi Ganetz påpekar är det ett mycket snyggt sätt att kommentera och komma runt hora/madonna-komplexet; "själen och jag är samma människa", "du söker kvinnan att älska / jag säger älska med mej". 


- - - 

Ebba Witt-Brattström om Edith Södergran: http://youtu.be/fWklUduNaYQ

Lägg dig ner - Mack Beats feat. Julia Spada

Vi har skrivit om Julia Spada förut, senast angående hennes samarbete med Saturday Monday, och vi kommer med all säkerhet att skriva mer om henne i framtiden. Att vi talar om en fantastisk sångerska är uppenbart för alla och envar, och nu är hon aktuell med ett samarbete med den hyllade Mack Beats i och med hans debutskiva "Centrum". Skivan rekommenderas i sin helhet, men framför allt är det spåret där Spada gästar som sticker ut. "Lägg dig ner" är en av sommarens hetaste låtar! Läckert och snyggt 90-tals-doftande beat, fluffiga synthar och sköna körer utgör grunden i denna låt. Jag vet inte om det är vad upphovsmännen har tänkt sig, men jag kan inte låta bli att tänka på Mauro Scocco, vilket är en stor komplimang i min bok. "Lägg dig ner" är soulig, tung, och Spada levererar ett knäckande bra sångspår. Den finns ännu inte på youtube, så för att lyssna kan en använda spotify, eller göra som förr i tiden och köpa skivan.

Julia

Mack

***

Vidare läsning: Nöjesguidad med Julia Spada.

Sommarlåtar, juni 2013

Rikard "Skizz" Bizzi -- "Kärlek, funk och solidaritet" 
Riktig sommarmusik: skivan förenar 90-talssoul (Kayo!)/hip hop-sound med grym bas och, på sina ställen, jazzig flöjt. Samt riktigt rakt på sak fina och smöriga texter! Löv it. Nöjesguiden: "Kärlek, funk och solidaritet handlar om resan från psykisk ohälsa, missbruk och dekadens till ett liv som getts mening och ljusning genom kärlek. Det skulle lätt kunna bli cheesy pekoral, men Skizz ror det hela i land med sin osentimentala ärlighet, sin humor och sin perfekta syntes mellan ord och musik"

Maria Eriksson -- "Ljus i gråa dagar"
Den här skivan har jag lyssnat på några månader nu och den växer på mig. Det kanske inte låter så märkvärdigt vid första lyssningen men några av låtarna är råstarka, däribland denna.




Nord & Syd -- "En av er"
Detta är så nära jag kommer att gilla U2: politisk arena-indie som jag älskar. Hittig pianorock med en text om arbetslöshet, socialbidrag eller liknande:

Så svårt att glömma:

jag var en människa

och mycket mer än en siffra

på nyheterna

mycket mer än ett fall

Men nu när ni ser mig

hamnar huvuden på sned

ni tar er rätt att berätta

om allt jag gör som är fel

så jävla vänligt av er

Men jag var en av er

jag tog del, jag var en del

behövde aldrig försvara mig

jag såg er rakt in i ögonen

”Inte ett bidrag”

säger handläggaren

men det känns som att mössan

har vuxit fast i min hand

när allt jag gör är att be

Bandet säger själva: "Musikaliskt tänkte vi lite snabb kraut och ABBA, förstås."

Woods -- "Cali in a Cup" 

Underbart sound, rätt likt Beachwood Sparks, väldigt Laurel Canyon 1967; jag tröttnar lite på effekterna på sången men i övrigt grymt sound som sagt och massvis med bra låtar.

Big Deal -- "Golden Light"
Melodiöst, låter som Dinosaur Jr. Räcker för mig!

Försommarmusik

Åh, de vintergistna höfterna som äntligen kommer i rullning! Den här tiden på året, precis när syrenen har börjat blomma, är så andlöst vacker. Vad passar då bättre än bra musik?

Nytt från Vampire Weekend. Snyggt, smakfullt, svängigt, känslosamt, fyllt av populärkulturella referenser.

Från Stockholms tropiska förorter kommer denna lyxiga låt. Oemotståndligt!

Ingen sommar utan Reggae! Cleos vers på den här låten är det fetaste jag hört 2013.
"Vet du vad jag fått höra sen dag ett? Om och om och om igen sen dag ett
Att jag är bra för o va tjej, att jag e bra för o va fucking brud"

Skönt dansbands-country-sväng från Caitlin Rose!

 

På tal om dansbands-country, Emmylou Harris samarbete med Rodney Crowell är riktigt fint.

Mer vårmusik

Våren är inte bara rolig, och det är inte vårmusiken heller.

Den arty indierocktrion Galaxie 500 tolkar Jonathan Richman på debutskivan Today från 1988.

Riktigt bra svensk punkpop med Vånna inget. Från 2012.

”Was this your celebrated summer? Was this your celebrated summer?”

Hanna Hirsch = punk influerad av Tant Strul. Guld!

Laura Mvula - Is there anybody out there?

Den mycket begåvade sångaren och kompositören Laura Mvula släppte nyligen sin debutskiva "Sing to the Moon". Musiken på skivan har stor spännvidd och visar på influenser av 60-tals-soul, jazz, gospel, och r'n'b. Mvula bedriver dock långt ifrån en museal verksamhet, utan använder denna stora palett av influenser för att skapa musik som känns väldigt modern, och som med avstamp i traditionen tar klivet ut i den öppna rymden med stora, djärva steg. Med utbildning inom klassisk komposition är det kanske inte så konstigt att hennes palett är ovanligt stor.

Skivan innehåller många starka spår, men den låt som jag har fastnat mest för är "Is there anybody out there?", som har gjort mig på osedvanligt gott humör de senaste dagarna.

Låten inleds med en ensam kontrabas som spelar en ren kvint med en rytm som för tankarna till traditionell folkmusik och spelmansstämmor. Men istället för fiol och dragspel är det Mvulas röst som strax därpå gör entré. Det är en stark men beslöjad röst, som på ett enastående vackert sätt formulerar en sinnrik melodi som rör sig elastiskt runt den öppna kvinten. Det är oerhört vackert, och produktionen (inte minst reverbet) är fantastiskt lyxig.Från denna intima öppning förändras landskapet dramatiskt i nästa del, när Lauras röst (nu dubbad) kommer mycket närmare, och plötsligt ackompanjeras av orkester, med harpa, flöjt och fioler i förgrunden. Denna växelverkan mellan den lilla och den stora världen upprepas, innan refrängen kommer. I refrängen stakas en ny riktning ut genom en ackordföljd som inleds skenbart enkelt, men som med hjälp av ett storslaget arrangemang leder in i icke-diatoniska utsvävningar. Texten är närmast desperat, men med en resignation som förstärker dramatiken, och den är framförd på ett sätt som får mig att rysa i hela kroppen. Genom hela låten får vi som lyssnar ta del av dessa kontraster och sammanfattningsvis är detta bland det bästa jag har hört i år.

Här är videon från det första live-framförandet av "Is there anybody out there?":


Och här kan du lyssna på Spotify.

Ny låt med Steve Earle!

Gammal är äldst, och bara ett och ett halvt år efter senaste Sverige-besöket är Steve Earle aktuell med ny skiva och turné. Han kommer till Sverige i juni och besöker då Malmö, Göteborg och Stockholm. Att döma av den nya musikvideon har hans sociala patos inte minskat påtagligt sedan senast:

 

Bra låtar

Maria Eriksson -- ”Stjäl det du behöver”

"”Stöd de strejkande i Kiruna” och ett postnummer stod på affischen. Det fanns ingen avsändare och ingen företagslogga. Affischen tillhörde en gång min pappa som var aktiv socialist och året var 1969 då han, socionomen, gick runt i Stockholm iklädd italienska kostymer och uppmanade folk till solidaritet med strejkande gruvarbetare i Kiruna. På den tiden ansågs det normalt att sympatisera och stötta människor utanför sin egen samhällsgrupp trots att det inte nödvändigtvis gagnade en ekonomiskt. Solidariteten i sig hade ett värde och eftersom målet var ett jämställt samhälle var det självklart att stötta dem som hade det svårast.

Idag 43 år senare sitter jag här i min förbannade bostadsrätt, som jag inte ens vill ha, med tusen idéer om hur vi ska kunna göra världen bättre och en alldeles färdig soloskiva.

Jag ville skriva kampsånger som uppmanar till solidaritet och vi-känsla, men det gick inte, året är inte 1969 och det är andra kamper än gruvarbetarnas som utkämpas.

Det finns inte längre ett tydligt vi och dom. Idag är den största fienden mitt ibland oss och den heter intolerans och fördom.

Så istället kom skivan att handla om det som binder oss samman, nämligen längtan efter gemenskap och de avkall vi tvingas göra för att uppnå den. Men också rädslan för att bli utesluten ur den och längtan efter att någon kravlöst bara accepterar en för den man är och säger välkommen in."

http://hornstullstrand.se/2012/11/maria-eriksson/

Goran Kajfes -- ”Sand boogie”


Beach House -- ”Wishes”

Christopher Owens --”Here we go”; riktigt bra, hela skivan

Lalla Hansson -- ”Enstaka spår”; stabbig countryrock med sax, mittemellan tidiga Magnus Lindberg och Hasse Kvinnaböske
Hole -- ”Heaven tonight”; västkustrock när den är som radiohittigast
Agneta Fältskog -- ”Är du som han?”; elegant, svängig pop och en riktig hit
Laura Nyro -- ”You make me feel like a natural woman” (live); sången!

Bryan Ferry: "Smoke Gets in Your Eyes"

1933 skrev Jerome Kern och Otto Harbach låten "Smoke Gets in Your Eyes" till musikalen Roberta. Låten fick vingar och har spelats in av alla från Cannonball Adderley till Cher, från Serge Gainsbourg till Grateful Dead-Jerry Garcia och Judy Garland, från västkustrockaren JD Souther till Barbara Streisand. Den mest kända versionen är doo-wopgruppen The Platters från 1958. Pilotavsnittet av tv-serien Mad Men hette just "Smoke Gets in Your Eyes", The Wire-mannen David Simons deckare Homocide: Life on the Street hade också ett avsnitt med samma namn, Holden Caufield i JD Salingers generationsroman Catcher in the Rye lyssnar på låten, och den förekommer i filmer så olika som Rainer Werner Fassbinders Petra von Kants bittra tårar och George Lucas Sista natten med gänget. Kern-Harbachs låt har med andra ord gjort ett rejält avtryck i popkulturen. Men jag undrar om något förekommande är så mäktigt och fantastiskt bra som Roxy Music-mannen Bryan Ferrys version från 1974 och coverplattan Another Time, Another Place. Croonern Ferry skruvar upp allting till max i denna version med en sånginsats som riskerar mycket och vinner allt, och ett rikt komp med massa stråkar och blås, inklusive ett magiskt saxsolo.

Saxsolot är lysande inte bara i sig, utan också hur det spelar en roll i låtens dramaturgi. Denna är enkel, en klassiker: först älskar huvudpersonen och är lycklig, sedan kraschar kärleken och hen är olycklig, men sällan har den berättats så elegant som här. Metaforen i titeln är nyckeln: i andra versen förklarar protagonistens vänner att alla som älskar är blinda, eftersom när hjärtat brinner "smoke gets in your eyes". Han vill inte höra någon sådan cynism utan skrattar bort det, men förstås går allt åt helvete ändå. Därför i sista versen, efter saxsolot: "tears I cannot hide / so I smile and say / 'When a lovely flame dies / smoke gets in your eyes'". Kärleksskildringar i populärmusik är ett fält med hård konkurrens, och jag vill lyfta på hatten åt textförfattaren Harbachs underbart eleganta ekonomi att lyckas med i en låt på under tre minuter använda samma bild -- rök i ögonen -- både för lyckofasen och olyckofasen. Det är en precision och sparsamhet med orden som är få poptexter förunnad.

They asked me how I knew

My true love was true

Oo--oo--oh I of course replied

"Something here inside

Cannot be denied"

They said someday you'll find

All who love are blind

Oo--oo--oh When your heart's on fire

You must realize

Smoke gets in your eyes

So I chaffed them and I gaily laughed

To think they could doubt my love

Yet today, my love has flown away

I am without my love

-- saxsolo --

Now laughing friends deride

Tears I cannot hide

Oo--oo-oh So I smile and say

"When a lovely flame dies

Smoke gets in your eyes"

....Smoke gets in your eyes....

The Ocean - Saturday, Monday featuring Julia Spada

Apropå avd. begåvade vänner så är dagens videosläpp-tips från den likaledes fantastiska Julia Spada och hennes samarbetspartner Saturday, Monday. Med det så tar vi helg!

Me And Skinny Joon - Fight

Idag är det premiär för Me And Skinny Joons nya video "Fight", ikväll är det officiell videorelease på Bistro Barbro vid Hornstull i Stockholm. Än en gång slås jag av hur glad, stolt och privilegierad jag är över att ha begåvade vänner.

Uffe: "Mellan hägg och syrén"

”Är inte alla romantiker /Kan en människa va nåt annat / om hon vill leva det här livet rätt och riktigt” -- Ulf Lundell

Uttrycket "mellan hägg och syren" förknippas ofta med en särskilt njutbar del av försommaren, perioden mellan blomningstiden för hägg respektive syren -- wikipedia

"Mellan hägg och syrén" skrev Uffe efter Kär och galen-succén och som tidigare konstaterats på bloggen så skulle en hel skiva heta så, men svårmodet och skilsmässan kom emellan och istället gjorde Uffe Den vassa eggen. Låten "Mellan hägg och syrén" kom därför inte ut förrän 1995. Men vilken låt det är. Muntergöksuffe när han är som bäst!

Du kommer tillbaka

Mellan Hägg och syrén

År efter år

Mellan hägg och syrén

Det har hänt att jag önskat

Att du lät mej va ifred

Jag har längtat mej genom månader

Efter just ditt ansikte

Att det var det jag fick se.

Du ler mot mej

Mellan hägg och syrén

Du håller mej fången

Mellan hägg och syrén

Jag kommer från november

Jag vet vad nätterna har för namn

Du jagar undan mörkret

Och håller mej kvar i romansernas famn

Och viskar: underbart! Underbart!

Underbart!

Mellan hägg och syrén

...

Du säjer: Hjärtat vinner

Mellan hägg och syrén

Men blodet brinner

Mellan hägg och syrén

Och att den branden har en mening

Det har jag för längesen lärt

Men när allt sen ligger i aska

Har man rätt att fråga vad det var värt

Du viskar: underbart! Underbart!

Underbart!

Mellan hägg och syrén

Mellan hägg och syrén

När kärleken bränner

Mellan hägg och syrén

Då är vi vänner

Men i Augustis gula sken

Blommar ledan på sin gren

Du flyr in i hösten och lämnar mej kvar

...

texten plockad från Allt om Uffe

Anna Järvinen -- Porslin

Anna Järvinen-schlager är den bästa schlagern.

I tjugo år

Har vi haft varann

Det finns ingen

del av dig

Som inte passar

in i mig

Ja du och jag

Har filat ner varann

Jag kan nästan se

mig själv

I det som blivit

utav dig

Förvånar mig hur snabbt

Det faktiskt går.

Så du..

Vi kör väl

Kanske inte tjugo till

Men tills vårt hjärta

Står helt still

Och du..

Minns du

Vad som gjorde oss

så bra

För det gör nu

inte jag.

En otrohet

Och ett fyllebråk

Några barn

Och ett nytt hus

Ett liv som vänt sig

In och ut

Så sakta då

Som det faktiskt går

Ja du märker ingenting

Förens du har vatten

mot din kind

Men jag har tryckt bort

Värre känslor

än de här.

Så du..

Vi kör väl

Om inte för vår

egen skull

Så för barnen

Och dess lugn

Och du..

Ser du

Kanske känns som

skit för dig

Men tänk på hur

det är för mig.

Skilsmässosoul när den är som bäst

Terry Huff and Special Delivery: "That's When It Hurts", från skivan The Lonely One (1976)

(via kommentar på bloggen Annika Flynner)

låtlista för The Lonely One:
1. That's When It Hurts
2. The Lonely One
3. Why Doesn't Love Last?
4. When You're Lonely
5. When There's a Will
6. Poochie
7. I Destroyed Your Love 1
8. I Destroyed Your Love 2
9. Just Not Enough
10. The Lonely One
11. Come Back With Love 1
12. Come Back With Love 2
13. The Lonely One -- Instrumental

Allmusic:
A charmer from the first note, Terry sounds real hurt, the type of hurt that lasts for years. All of the songs centered on Terry's real-life problem: a knock-down, drag-out divorce. He missed the family pet so much he wrote a sentimental ballad about the mutt entitled "Poochie"; seems his ex got to keep the dog. This is not a happy album; the songs are some of the saddest imaginable, all filled with self-condemnation.

Nej, detta är ingen munter skiva. Men musikaliskt överjordiskt bra.

Januaritechno

Bert Kaempfert - That Happy Feeling

Ibland får all analys, konkretisering, politisering och diskussion ställas åt sidan. Allt annan undantaget behöver vi alla en injektion med pur lycka då och då, och vad kan bättre hjälpa oss med det än mycket taffligt dirigerad instrumental populärmusik från Tyskland?

Pluspoäng för elbas-soundet, körsångarnas handklapp, samt frisyren på mannen längst till vänster i trombon-sektionen.