Jag och min farfar vid ett ruckel på landet, 1989

Den fina teveserien Historieätarnas avsnitt om den oskarianska eran -- slutet av 1800-talet -- påminde mig om två foton från min barndom som jag hittade under min räd i gamla fotoalbum för några veckor sedan. Fotona, som jag inte vet precis när de är tagna, föreställer mig och min farfar vid ett gammalt ruckel någonstans ute på landet. Det är sommar: solen skiner, jag har shorts på mig, och den vildvuxna ängen och träden kring det uppenbart övergivna rucklet blommar i grönt. Jag är fyra eller fem år gammal. På den ena bilden står vi framför rucklet: jag framför farfar, han håller mig om axlarna (nyper mig?) och jag smilar. På den andra bilden går vi från rucklet över ängen. Utöver en kraftledning syns ingen annan bebyggelse.

Vad gjorde vi där ute? Varför besöka ett tomt ruckel?

Jag kom inte alls ihåg denna dag eller plats, så jag frågade pappa och han förklarade att rucklet är något slags fattigstuga där någon av min farfars äldre släktingar -- jag tror det var farbror eller faster -- bodde. Min farfar växte upp i ett torp (eller om det var en backstuga) på adlig mark väster om Halmstad och jag har varit också på den plats där detta torp en gång stod, bara några kilometer från den villaförort -- som inte fanns ens i tanken när min farfar växte upp i en jordbruksekonomi -- där jag själv växte upp sextio-sjuttio år senare. Så kort geografiskt avstånd, så stort socialt och historiskt avstånd. Och det fascinerar mig att farfar kom på tanken att ta med mig som barn till dessa platser: de besöken är inte vad jag kommer ihåg att vi gjorde på somrarna, utan vad jag kommer ihåg är att vi åkte till den barnvänliga stranden i Ringenäs och badade, men uppenbarligen gjorde vi också mer familjehistoriska (och socialhistoriska!) utflykter. Och detta måste ha påverkat mig på något sätt: min politik, mitt intresse för historia.

Fars dag och hedfeeling: min pappa på Irland 1979-80

För flera år sedan utlovade jag ett modeblogginlägg med gamla foton på min far. Idag har jag suttit och scannat in gamla bilder från mina egna fotoalbum, och när jag hittade ett album från när pappa var och grävde -- amatörarkeolog som han var -- på Irland 1979 och 1980 så kunde jag inte låta bli att blogga.

Så här kommer några bilder från Carrowmore i County Sligo på Irlands västkust, med en del riktigt sköna lirare i skägg, bandanas och Halmiajackor. Men först en bild från Nordirland på resan 1979, där pappa poserar i regnrock och keps -- på ganska många av bilderna kan man ana att det regnade en hel del -- framför det enkla budskapet: "BRITS OUT".

Man i Halmiajacka hissar fanan för Halmstads arkeologklubb:

Avslutningsfest, juli 1979. Modedetaljer som gummistövlar och hög hatt! Den vita polotröjan är dock kung.

Mer festbilder. Bandanas och mustascher.

Pappa och hans kompis Jan:

Ännu två sköna lirare:

Hyllas den som hyllas bör - en julhälsning

Jag tar ett litet avbrott i dan före dan-värmningen framför brasan. Vi har ju tidigare här på LiL diskuterat fäder och att dela med oss av lämpliga style-bilder på dem. Eftersom vi ju står inför familjens högtid par excellence kan jag inte låta bli att lägga upp dessa fina bilder på två fäder i min närhet, nämligen min egen far (översta bilden) och hans vän sedan 67 år (som också på sitt håll är en far).

Två bilder säger mer än tusen ord - vilka förebilder!

Elden! Hammaren! Kulturgubbeskjortan! Hörselkåporna!

Jackan! Skägget! Blicken! Sågen!

God Jul!

En idé om ett modereportage

För ett tag sen satt Lo och jag och tjôtade om Dan Hylander. Lo berättade då om när han i 6-7-årsåldern varit på en spelning med DH och fått hans autograf! Lo var förstås där med sina föräldrar, och menade att hans pappas stil var så här på den tiden (ca 1991): mustasch, jeansjacka, jeans, träskor.

Vi konstaterade att det är en fantastisk stil, och jag hävdade att vi borde göra ett modereportage till Längre inåt landet, på temat: så här klädde våra pappor sig för 20 år sen! Jag satt själv den kvällen på Blue Thai iklädd en av min pappas gamla rutiga skjortor från sent 80/tidigt 90-tal, och jag tror att vi är överens om att det hade kunnat bli ett tungt stilreportage att bara scanna in ett gäng gamla bilder på hur papporna såg ut då. Herrmodet ca 1990 var hett!