onsdag 6 mars 2013

Bryan Ferry: "Smoke Gets in Your Eyes"


1933 skrev Jerome Kern och Otto Harbach låten "Smoke Gets in Your Eyes" till musikalen Roberta. Låten fick vingar och har spelats in av alla från Cannonball Adderley till Cher, från Serge Gainsbourg till Grateful Dead-Jerry Garcia och Judy Garland, från västkustrockaren JD Souther till Barbara Streisand. Den mest kända versionen är doo-wopgruppen The Platters från 1958. Pilotavsnittet av tv-serien Mad Men hette just "Smoke Gets in Your Eyes", The Wire-mannen David Simons deckare Homocide: Life on the Street hade också ett avsnitt med samma namn, Holden Caufield i JD Salingers generationsroman Catcher in the Rye lyssnar på låten, och den förekommer i filmer så olika som Rainer Werner Fassbinders Petra von Kants bittra tårar och George Lucas Sista natten med gänget. Kern-Harbachs låt har med andra ord gjort ett rejält avtryck i popkulturen. Men jag undrar om något förekommande är så mäktigt och fantastiskt bra som Roxy Music-mannen Bryan Ferrys version från 1974 och coverplattan Another Time, Another Place. Croonern Ferry skruvar upp allting till max i denna version med en sånginsats som riskerar mycket och vinner allt, och ett rikt komp med massa stråkar och blås, inklusive ett magiskt saxsolo.

Saxsolot är lysande inte bara i sig, utan också hur det spelar en roll i låtens dramaturgi. Denna är enkel, en klassiker: först älskar huvudpersonen och är lycklig, sedan kraschar kärleken och hen är olycklig, men sällan har den berättats så elegant som här. Metaforen i titeln är nyckeln: i andra versen förklarar protagonistens vänner att alla som älskar är blinda, eftersom när hjärtat brinner "smoke gets in your eyes". Han vill inte höra någon sådan cynism utan skrattar bort det, men förstås går allt åt helvete ändå. Därför i sista versen, efter saxsolot: "tears I cannot hide / so I smile and say / 'When a lovely flame dies / smoke gets in your eyes'". Kärleksskildringar i populärmusik är ett fält med hård konkurrens, och jag vill lyfta på hatten åt textförfattaren Harbachs underbart eleganta ekonomi att lyckas med i en låt på under tre minuter använda samma bild -- rök i ögonen -- både för lyckofasen och olyckofasen. Det är en precision och sparsamhet med orden som är få poptexter förunnad.

They asked me how I knew
My true love was true
Oo--oo--oh I of course replied
"Something here inside
Cannot be denied"

They said someday you'll find
All who love are blind
Oo--oo--oh When your heart's on fire
You must realize
Smoke gets in your eyes

So I chaffed them and I gaily laughed
To think they could doubt my love
Yet today, my love has flown away
I am without my love

-- saxsolo --

Now laughing friends deride
Tears I cannot hide
Oo--oo-oh So I smile and say
"When a lovely flame dies
Smoke gets in your eyes"
....Smoke gets in your eyes....

2 kommentarer:

Anonymous sa...

Ett sant nöje att läsa!

En helt annan diskussion kring en helt annan slags musik finner ni här. Delta gärna i diskussionen.
http://magnusejonsson.blogspot.se/2012/12/45-ulf-lundell-och-det-politiska.html#comment-form

Erik Bengtsson sa...

Tackar!

Kul med diskussion om Uffes politik! Välbehövligt.