Musette på Strand 1/2 2012

Joel Danell, mannen bakom Musette, beskrev inför släppet av skivan "Datum" (2009) sin musik som "fransk rapfilmmusik utan rap, trummor och film". Då dominerades ljudbilden av piano, gitarr,dragspel och vissling. På nya skivan "Drape me in velvet", där Musette utgått från gamla rullband från 50- och 60-talet och sedan spelat över och på olika sätt misshandlat dessa för att få fram den speciella ljudbild som präglar albumet, är avsaknaden av trummor borta. Soundet är nu mer elektroniskt, präglat av slagverk. syntar och blåsinstrument.

På gårdagens releasefest i restaurangdelen på Horsntull Strand uppträder Musette med en kvartett bestående av två keyboardister (med tillgång till en hel drös syntar), gitarr och trummor. Den något opraktiskt inredda lokalen är välfylld och stämningen är hög när bandet äntrar scenen efter den något kryptiska presentationen där Strands bokare och vd Conny C uttalar bandnamnet Musette med ett imaginärt frågetecken efteråt, vilket gör att det dröjer lång tid innan publiken förstår att det är dags att applådera (jfr I'm Ron Burgundy?).

Soundet är underbart, med ljuvligt skruvade syntljud, dunkande trummor och svävande tremologitarr. Det är svårt att på ett enkelt sätt beskriva Musettes musik; Emellanåt rycker det i dansnerven, emellanåt är det nästan stillastående ljudlandskap som målas upp. Den något skruvade ljudbilden och de oregelbundna kompositionerna kombinerad med relativt enkla ackordsföljder och lättillgängliga melodier bildar en oerhört tilltalande helhet. Det är i gråzonen mellan det svarta och det vita, det överdådiga och banala, som den mest intressanta musiken skapas, och Joel Danells känsla för den balansen är perfekt.

Klubben och andra hippa krogar längs Mälaren, ca 1770

Klubben. Smaka på det. Är det inte ett lysande namn på en krog? Och det är inte heller nån hipp grej i Stockholm idag som man (=jag) aldrig har hört talas om, utan en krog som låg vid Mälaren ungefär där Hägersten ligger nu, åren runt 1770! Det hör man ju att Klubben var ett gött ställe. Per Anders Fogelström skriver i sin fina bok om Söderorts historia - innan det blev Söderort - Söder om tullen från 1969 om områdets kroghistoria. På den tiden när området söder om Skanstull och Hornstull var landsbygd, kryllade det av vägkrogar och krogar simple and plain, och flera av dagens söderortska områden (t ex Tallkrogen och Midsommarkransen) har fått sina namn från sådana; allra bäst är väl Pungpinan, som fått sitt pikanta namn av att krogen som låg där helt enkelt ansågs vara väldigt dyr, man fick alltså pina i penningpungen.

Men tillbaka till Mälarens strand, längs med dagens röda linje söderut. Här fanns det en uppsjö av ställen med lockande namn. Fogelström:

"Nog låg krogarna tätt en gång, både längs vattenvägen och längs landsvägen.
Vid Mälarstranden fanns t.ex. Ekensberg, Blommensberg, Klubben, Rostock och Arboga kök. Klubben och Ekensberg nämns av Bellman, på Klubben spelar man kort en vinterkväll men öppnar också på fönstret och ser hur slädarna viner över isen och hör hur vargarna tjuter. På Ekensberg slår man kägla så att dunsen av kloten skallar i bergen intill. De Bellman-dikter som handlar om krogen Rostock torde avse den krog med samma namn som låg inne i staden, inte sjöfarartillhållet."

Klubben! Rostock! Arboga kök! Blommensberg! Så många bra namn: jag känner att bara där har Arvid och jag fyra gedigna alternativ för namn på våra drömmars Söderort-brewpub. Söder om tullen innehåller en karta ritad av Slas där man skrivit in de saker som det står om i boken, och utifrån den så tolkar jag det som att Arboga kök och Rostock låg ungefär där Sätra ligger idag, och Klubben låg längre in mot stan vid dagens Hägersten, där man idag kan fika på caféet Klubbensborg. Som om dessa rikedomar inte var nog så fortsätter Fogelström med att skämma bort oss med bra krognamn:

"Längre in på land, men intill skön Trekanten, fanns Fågelsången där härolden i Bacchi ordenskapitel, Kämpendal, 'borgade sin sista sup på en levande gås'. Och efter stora landsvägen låg småkrogar som Grönbrink, Nyboda, Långpannan och Lerkrogen och mera kända värdshus som Liljeholmen och Snickarkrogen."

Vem skulle inte vilja svinga sina bägare och lyssna på lite Straits på brewpuben Långpannan?! Eller Lerkrogen? Briljant. Långpannan verkar ha legat där Fruängen ligger idag; Lerkrogen hittar jag däremot inte på kartan. Som ni märker så fanns det många krogar på landet i nuvarande Söderort, och Bellman diktade kongenialt:

"Se hvad åkrar rundt kring sjön,
Som af tusend blommors frön
Ge en vällukt rundt kring stranden
Och åt handen
Arbetslön.
Kors hvad många Bacchi kök!
Ur hvar klyfta syns en rök,
Minsta vinkel
Osar finkel,
Minsta bro bär fulla ök.
Mollberg styr då dit åt, åt bryggan til vänster;
Ren sitt fenster, Ren sitt fenster
Öpnar fader Hök."

Tjo, vad det var livat i holken - år 1769.

---

Hägerstens Hembygdsförenings hemsida upplyser mig om än fler färgstarka krognamn från förr. Lotta Pahl har skrivit kapitlen "Krogar i Hägersten" och "Krogar längs vattenvägen" i hembygdsföreningens årsbok från 1999 Folknöjen i Hägersten II, och beskrivningarna på hemsidan är fantasieggande i sin enkelhet:

Krogar i Hägersten
Liljeholmens värdshus, Lilla Nybohov, Nyboda krog, Grönbrink, Kransens krog, Årstafrun, Stenkrogen

Krogar längs vattenvägen
Lustikulla, Stora Fågelsången, Bullerbacken, Jungfru Dantzen, Vinterviken, Ekensberg, Klubben, Fader Hök, Pettersberg

There is power in a union

I dessa tämligen deprimerande tider av nedskärningar i offentliga sektorn, utförsäljning av offentliga tillgångar, EMU-katastrofer, vårdskandaler och socialdemokratisk kris är det min absoluta övertygelse att det politiska samtalet behöver ta större plats i tillvaron, kanske även här på bloggen. Själv befinner jag mig i politiska diskussioner allt oftare, och jag hoppas och tror att vi står inför en tid av ökat intresse av politik och debatt. Men även om det behövs mer analys, djupare insikt och ökad förståelse i många lägen kan det emellanåt vara nog så viktigt med ett uppmuntrande ord på vägen, och vem vore väl mer lämpad att leverera ett sådant än Billy Bragg?

Zauberberg

Lunchtid
ett folktomt fik i Andermatt, Schweiz
sitter i jeans och instoppad t-shirt
längre in i lokalen

Lågmält swytzerdytschmummel från kökspersonalen
do you believe in life after love
skvalar högtalarna autotunat
konfekt i långa rader längs disken och
tantens kvarlämnade Die Zeit i ögonvrån

Det hade kunnat vara ett genomsnittligt stadscafé i Zürich eller Wien
men det är här
mellan flermeterhöga snömassor
i fonduedoften längs bygatan
bland bergen
jag sitter

I självvald exil från ombudsmannalivet
väntar jag på bilder av tillvaron
alternativa framtider
eller
meningsskapande spår

Men det finns inga svar
bara ljudet av country från en sprucken laptop
en och annan afterski
och rymden mellan topparna

Matti från Franska Trion bloggar!

Ja det är sant! Matti Ollikainen, sångare och pianist i den av LiL hyllade boogiejazzgruppen Franska trion, har börjat blogga på djungeltrumman.se.

Formatet är också ett som vi har på bloggen har funderat på att införa, men kanske inte riktigt vågat göra ännu - något slags prosadikt. På Mattis blogg blandas referenser till obskyra jazztrummisar med hyllningar till Kalle Anka och tips om vilka hästar som är värda att satsa på på travet. En blogg väl värd att läsa!

"Jag tycker inte att man ska gynna det internationella monopolkapitalet": en svensk filmklassiker

Tomas von Brömssen och Sven Wollter är trötta, frånskilda, hårt slitande poliser längst ned i hierarkin, göteborskt tjötande (inte i enlighet med romanförlagan Grisfesten), som snubblar över politiskt svineri och skumrask på högsta nivå. Det är Sverige 1983 och allt är grått i ett snöigt vinter-Stockholm. Julafton med frun och hennes nya man är obekväm, gatorna är befolkade av alkisar och annat bus, och överklassen är arrogant och lömsk.

Jag pratar om Mannen från Mallorca, Bo Widerbergs filmatisering av Leif GW:s på verkligheten baserade "rövarroman", som i mitt tycke är vida bättre än Widerbergs andra, mer hyllade polisfilm Mannen på taket. Som indikerat av beskrivningen ovan är den en ur-svensk polisfilm, bara så mycket bättre än alla de andra: intressantare huvudpersoner och en väl avvägd story: rafflande nog för att vara spännande, utan att vara överlastad (så bygger den också på en sann historia).

Och nu finns hela filmen, med opålitlig engelsk textning, upplagd på youtube! Börjar här.

---
(Dialogen om att inte äta på McDonalds finns i klipp 3, 4:30 in.)

First Aid Kit rivstartar det nya året!

2012 är ännu i sin linda när duon First Aid Kit får mig att sätta nyårshummern i halsen. Ett band som tidigare visat enorm potential, och som jag såg göra ett fint framträdande som förband till Markus Krunegård på Cirkus i Stockholm för ett par år sedan, verkar ha blommat ut i och med skivan The Lion's Roar som släpps den 18/1. Nya videon till låten Emmylou, som är en hyllning till Emmylou Harris, June Carter, Gram Parsons och Johnny Cash, är otroligt vacker och låter oförskämt bra. Kan det vara så att årets bästa svenska skiva släpps redan i januari? Låt oss hålla tummarna!