Sommarlåtar 2011 #2: En sommardag som stängs av

En gång är ingen gång, två gånger är en vana, brukar det ju sägas. När det gäller Anna Järvinen är det väl bara att erkänna: jag är en missbrukare.

Inte blev beroendet lättare av att Anna för några månader sen släppte ny skiva, "Anna själv tredje". Att säga att hon infriar redan högt ställda förväntningar är en underdrift. I mitt tycke är plattan helt knäckande bra. Det är som vanligt svårt att välja ut enskilda låtar från skivor vars helhet är större än delarna, men hittills står "En sommardag som stängs av" ut som en av de allra starkaste för mig.

Från det melankoliska klinkpianot och stråkarna i introt till Annas superkänsliga frasering i versen tas vi med över bryggan in i en fantastisk refrängmelodi.

allting kastas bort en sommardag som stängs av
vi såg en saga som var sann
ge mig en väg tillbaka
jag vet bara
åh jag vill se din stad igen
säg att jag kan

Och i outrot bevisar Anna än en gång att hon kan sjunga ett tralala bättre än någon annan sångerska, någonsin.

Samarbetet mellan Dungen och Anna Järvinen är bland det bästa musiksverige skapat. Jag grämer mig nåt sjukt över att jag missade deras spelning på Fasching i april - en konsert som jag nästan hade offrat tio dagar i Los Angeles för.

Det finns inget bättre soundtrack till sommarmelankoli - fågelsång, svalnande luft och kvällsljus silat genom lövverk mot funkisfasader - än Anna Järvinen. Jag är kär, igen.