Julaftonskväll. Med Drakes fantastiska Take Care i lurarna läser jag en intervju med Ulf Lundell i Nya Upplagan och påminns återigen om varför denne man har en särskild plats i våra hjärtan.
"Jag vet inget om gud. Den enda gud jag kan se är den gud som avspeglar sig i naturen och och jag är inte så säker på att den guden är så synnerligt kärleksfull. Vilket gör kärleken till ett ännu större mysterium. Jag gillar att läsa Beckett, Schopenhauer, hårda filosofer, zenmunkars visdomar, sånt. Livet är lika vackert som det är fasansfullt. Vi vet inte varifrån vi kom, egentligen inte vad vi gör här även om vi förstås gör så gott vi kan, vi vet inte vart vi ska. Man får ta vara på livet bara, leva det så mycket det går. Skapa mening och gå upp på berget emellanåt när det blir för trångt på människotorget där käbblandet tenderar att studsa mot väggarna. Så här års tror jag på rödhakarna och trastarna."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så vackert! Och vilken bild på Uffe...
Javisst! Det är så det ska sägas!
En läsvärd omsorgsfullt skriven reflektion av senaste boken "Allt är i rörelse" finner du här.
http://vakna.blogspot.com/2011/12/att-lasa-lundell.html
Skicka en kommentar