Kristoffer Leandoer skriver i sin bok om Proust Jag. Du. Vi. från 1998 fint om hur något av det stora med Proust är hans icke-hierarkiska inställning till sinnesintrycken och hans inställning att lite vad som helst kan ge en person en estetisk upplevelse, givet att personen är öppen och har fantasi. Jag kommer att återkomma till denna poäng, men vill här endast återge en kortare passage som stilistiskt inte är märkvärdig men som ger en inblick i Prousts subjektivism.
Marcel är och äter middag, på ett finare ställe, i Balbec med sin vän Robert, och brister ut i denna reflektion:
"Jag tyckte en smula synd om alla dessa middagsätare, ty jag kände på mig att de runda borden för dem inte var några planeter och att de inte gjort den klyvning av tingen som befriar dessa från deras vanliga utseende och gör det möjligt att varsebli analogier. De tänkte på att de åt middag tillsammans med den eller den, att räkningen skulle belöpa sig på så och så mycket, och att de skulle göra om det hela nästa dag.""den klyvning av tingen som befriar dessa från deras vanliga utseende och gör det möjligt att varsebli analogier." - en mycket proustsk tankegång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar