Upptempo-Uffe när han är som bäst; den stora frustande ilskan låter sig koncentreras i en tajt, brölsaxindränkt rockdänga, som ställer viktiga frågor ackompanjerad av Janne Barks ylande gitarrer.
När ska vi sluta sjunga internationalen?
När ska vi sluta gå runt med röda fanor?
När ska vänstern äntligen bli den vänster vi så väl behöver i dessa dagar?
3 kommentarer:
Haha, grymt! Vilken text!
Och har han någonsin varit snyggare än på det där omslaget? Svar nej!
Man kan hävda att det är populistiskt av Lundell att skälla på alliansen, konsumismen och avregleringarna. Johan Lindqvist är inne på det i sin recension i G-P. Att det kan bli lite plakat-retorik över det. Han avfärdas rätt hårt och kritiseras mycket för bråket med Kivik art Centre i sociala medier.
Jag tycker att "Är vi lyckliga nu?" fångar in känslan av att ha blivit (ekonomiskt) blåst på ett bra sätt. Det kan ju de flesta uppleva någon gång i livet utan att för den sakens skull dra särskilda politiska slutsatser utav detta.
Att Lundell tillhör en generation som upplevt ett annat slags Sverige och därför ser starkare kontraster dåtid-nutid än efterkommande generationer är ganska naturligt. Det som kan störa mig är att Lundells (långa) perspektiv inte anses vara ett vidgat perspektiv, utan ett inskränkt gnälligt perspektiv av den yngre generationen.
Jag såg ett web-tv-inslag hos Alex Schulman på aftonbladet häromdagen där han intervjuar hollywoodfrun Isabelle som tydligen är gift med en medlem i Swedish house mafia och jag blev så j-vla beklämd av alltihop och då kan man spela "Är vi lyckliga nu?" högt och känna "Yes, vad skönt att höra detta sägas!"
Skicka en kommentar