Ur nyckelpigornas liv

 

”Låt var och en av oss fråga -- inte vad regeringen skall göra för mig, utan vad jag kan göra för mig själv”. Richard Nixons installationstal som president, 20/1 1973

I PO Enquists novellsamling Berättelser från de inställda upprorens tid från 1974 handlar en av novellerna, "Ur nyckelpigornas liv", om en studentska i Los Angeles, 25 år gammal, som i början av novellen reflekterar över skillnaden mellan John F Kennedys berömda uttalande i sitt installationstal 1961, "fråga inte vad Amerika kan göra för dig utan vad du kan göra för Amerika", och Richard Nixons parafras i sitt installationstal 1973, där fokus ska vara på vad man kan göra för sig själv. Hon avskyr, som "alla goda amerikanska liberaler", Nixon men hennes reaktion till Nixons parafras är förstående: 

"hon blev inte alls ursinnig. Tvärtom fanns det en logik i talet, det var anpassat till situationen. Hon tyckte inte om situationen, men talet var inte ett falskt tal, utan ett tal som rätt speglade det som hänt.

Hon beslöt alltså att visserligen inte anpassa sig efter situationen, men väl ta konsekvenserna av den."

Den sistnämnda vändningen återkommer flera gånger i novellen, är dess huvudtema: situationen eller samhället har förändrats, upproren har inställts och det är många vårar som tagit slut, och vad som återstår är att anpassa sig. Bland de yngre i Kalifornien 1973 förekommer överallt, på affischer, askfat, marijuanapipor, snidade prydnadsföremål i trä, en "dikt" som börjar: "I do my thing, and you do your thing..." Bildgooglar man denna dikt, "The Gestalt prayer", idag hittar man mängder av vintage affischer från 70-talet som säljs på ebay -- tre av dem syns ovan. Också denna säger, som Nixons tal, något om samtiden. Studentskan, Katherine Nancy Ann Portitz, tänker:

"Vad betydde den?
Jag gör mina saker. Du gör dina. Jag finns inte här för att leva upp till dina förväntningar. Du är du. Dikten antogs på ett fyndigt sätt beskriva en rakryggad och osentimental individualism. Fast ju längre den satt där ovanför hennes vattenbädd, desto tveksammare blev hon om vad där egentligen stod. Att hon behöll den berodde inte så mycket på att hon tyckte om den, som att den var så omtyckt. Det kan inte vara en tillfällighet, tänkte hon, att just den här dikten, just den här kombinationen av ord representerade just den här livshållningen, att den dyker upp just nu, tillsammans med så många andra likartade ordkonstruktioner och tankekonstruktioner, just nu denna vår just här hos oss. Och att så många anser sig tycka om detta.
Alltså behöll hon bilden. Nyckelpigornas skal en förutsättning för deras sätt att älska. Du är du. Jag är jag. Så var det. Hon ägde allt fler bevis på detta. Hon beslöt sig alltså att visserligen inte anpassa sig efter situationen, men väl ta konsekvenserna av den."

En rad olika skribenter har spårat nyliberalismens individdyrkan till det tidiga 70-talets hippie-individualism och vänster-baksmälla, elakast av alla Houellebecq i Elementarpartiklarna. "Ur nyckelpigornas liv" är en fascinerande bild, från första parkett, trendsättaren Kalifornien, av just denna omvandling i det tidiga 1970-talet.