Det aitologiska

Babels torn så som Pieter Bruegel d.ä. (c. 1525-1569) föreställde sig det

"Stjärnmattan bakom, bakom! de synliga stjärnorna, den var det som icke kunde nedritas. Det var förklaringen till att frågorna var så svåra, och svaren så enkla att man nästan inte kunde tro."
PO Enquist, Lewis resa

I Staffan Ottossons bok om Gamla Testamentet, Profeter, kärlek och ond bråd död (2002), lär jag mig begreppet "det aitologiska". Många av Bibelns berättelser är mycket märkliga och kan verka långsökta. Till exempel Babels torn: berättelsen om hur människorna vill samlas på en enda plats -- en dal i Shinar -- och bygga ett enda torn till himlen för att "göra sig kända" (för vem?). Så långsökta berättelser, säger Ottosson, kan sägas ha en aitologisk funktion: de är till för att förklara något svårbegripligt, som varför människorna talar olika språk. (Enligt den bibliska berättelsen straffar Gud människornas övermod i tornbygget med att sprida dem över världen och ge dem olika språk.) En djup, filosofisk fråga: varför talar vi från början olika språk? En fråga svårbesvarad och kanske är mytens "aitologiska" form då på ett sätt det mest rimliga svaret inför förklaringarnas otillräcklighet.