"I need you at the dimming of the day"

Richard och Linda Thompson var en av 1970-talets stora folkrockakter. Richard kom från Fairport Convention som i sig var en fantastisk och stilbildande grupp, men makarna Thompson kom att på egen hand göra en rad plattor som är rent och skärt guld, en av rockhistoriens absoluta höjdpunkter och än starkare än vad Fairport någonsin gjorde. I Want to See the Bright Lights Tonight (1973), Hokey Pokey och Pour Down Like Silver (båda 1975), var den magiska öppningen. Från Pour Down Like Silver kommer dagens låt, den starka balladen "Dimming of the Day".

Halmia till ettan!

Vårt älskade IS Halmia vann i lördags, på 50-årsdagen av vårt publikrekord på 20 381 personer i kvalet till allsvenskan mot Landskrona, hemma mot Nike med 3-1 och vann därmed division 2 västra götaland år 2012 och gick upp i söderettan. Vad är det då för serie som vi kommer att spela i nästa år? Kommer vi ha roliga bortamatcher mot klassiska lag? Långa resor? Kommer jag som bor i Göteborg kunna ta spårvagnen eller cykeln till några matcher?

I söderettan spelar 14 lag. Geografiskt är de denna säsong fördelade så här. Tre lag, ÖIS, Qviding och Utsikten kommer från Göteborg. .Fyra kommer från Västergötland: Skövde, Trollhättan, Norrby som kommer från Borås och Gauthiod som kommer från Grästorp. Ett, Oddevold, kommer från Bohuslän. Ett lag, Karlstad BK, kommer från Värmland. Östergötland i form av Norrköping bidrar med två lag: Sylvia och Sleipner. Och till sist så kommer tre lag från Skåne: Lunds BK, Limhamn/Bunkeflo och Kristianstads FF. ÖIS missar vi tyvärr att möta eftersom de vinner serien. Även klassiska Sleipner (vann Allsvenskan 1937-38!) verkar vi missa, eftersom de med två omgångar kvar ligger på nerflyttningsplats. Och i övrigt är det väl inga superlag, inte ens i nivå med Jonsered som ISH mötte i tvåan för några år sedan. Men som göteborgare glädjer jag mig såklart åt Qviding och Utsikten, såväl som Torslanda IK som vi också kommer få möta eftersom de vunnit division 2 västra götaland. Det tredje laget som går upp i söderettan tillsammans med ISH och Torslanda är Husqvarna FF som vann division 2 östra götaland (med ett publiksnitt på 311).

Kommer ISH få något publikuppsving av att gå upp en division? I söderettan i år har publiksnittet varit 596, men denna siffra är uppumpad av att det klassiska laget ÖIS som vinner serien i år spelar där och drar hela 2246 personer per match. Utan ÖIS är snittet 467. Kommer antalet bortafans att öka när ISH spelar i ettan? Svårt att säga, det finns ju motstridiga krafter i spel. Å ena sidan finns det fler fans i ettan än i tvåan. Men å andra sidan blir avstånden längre. Det kommer knappast komma några fans av Karlstad BK till Örjans vall år 2013. Det kan vi jämföra med att t ex Tvååker, en kort bilresa bort, hade med sig en hel del fans till Örjan i år. Och den stora frågan är förstås: kommer fler halmianer att komma på matcherna? Jag tror tyvärr inte på något uppsving värt att tala om. ISH:s publiksnitt vid förra vändan i ettan för fjorton år sedan var inget vidare: 437. Vad som talar för bättre resultat år 2013 är att idag har ISH en klart positiv trend sedan sex-sju år tillbaka och spelar fantastiskt vacker fotboll. Tyvärr kan man kan konstatera att förra gången ISH gick upp en serie, från trean år 2008 till tvåan till säsongen 2009, så minskade publiksnittet från 276 till 261, trots att ISH gjorde en bra första säsong i tvåan och slutade sexa i serien. 2012 års säsong slutade snittet på hela 470 för ISH, uppumpat av 1369 pers mot Nike och 768 i seriefinalen mot Tvååker. Kanske kan vi år 2013 sikta på ett snitt på åtminstone 400 och förhoppningsvis över 500. Det kommer knappast bli några toppnoteringar som Nike nästa år, men förhoppningsvis blir det mer folk på "den typiska matchen" och om det går hyfsat resultatmässigt så borde det gå att stabilisera sig på en jämnare högre nivå.

---
mer om Halmias serieseger: Jan-Owe Wikström i HP.

Van Morrison - Haunts of Ancient Peace

Haunts of Ancient Peace är det inledande stycket på den redan LiL-hyllade Van Morrison-skivan Common One (se här och här) från 1980. Jag älskar hur man invaggas i en jazzig, mystisk, andling stämning redan efter några sekunder. Titeln är tagen från den engelska poeten Alfred Austins bok från 1902, och den poetiska texten fördjupar ännu mer intrycket av harmoniskt lugn. Ljudbilden domineras av en hräligt plonkig elbas, elpiano, stor kör, trumpet, och i förgrunden finner vi Vans röst i underbar symbios med Pee Wee Ellis blödande saxofon.

Johannes Vidéns skiva

Johannes Vidén live på Pustervik, mars 2012

Johannes Vidéns skiva Frid över en stjärna som föll kom i mars och tog genast en naturlig plats i mitt liv. Våren 2012 minns jag som att gå upp- och nedför Sveavägen och Odengatan med "Jag och Bergman", "Solsidan" m fl låtar i öronen. Skivan var och är exakt så bra som jag hade förväntat mig, och anledningen till att jag ännu inte recenserat skivan än tror jag är just den: det känns märkligt att recensera ett så tidlöst mästerverk  – som om jag nu skulle sätta mig ner och recensera Darkness on the Edge of Town, förmätet: "-Det här är en jättebra skiva! -Nähä?".

Det är en rik och mångsidig men samtidigt sammanhållen skiva, Frid över en stjärna som föll, från snabba pophits som "Solsidan" och "Självsabotören" till "dansbandsballaden" "Sen jag har älskat dig" och boogierocken i "Uppväxt t/r". I det närmaste unikt för Johannes Vidén är förmågan att förmedla välformulerade texter oansträngt och naturligt:

"Det som Hjalmar Bergman skrev
Det är sanning det
Han såg ... och hopplös strid
Mänskoläppars falska grin
Sorgen i sin egen tid
Så ruset blev hans tidsfördriv
Och graven en för tidig frid"

("Jag och Bergman")

"Före gryningen är den mörkaste timman
Hjärtat rusar och ögonen är blinda"

("Det kommer ordna sig")

Betyg på skivan: fem glada laxar av fem möjliga.

---
Skivan finns på Spotify, här.

Klabbes Bank - Dalarna

Klabbes Bank släpper ny skiva denna vecka, och firar med releasespelningar på Pustervik i Göteborg på onsdag och Teaterstudio Lederman i Stockholm på fredag. Dessutom har det precis släppts en ny video till låten Dalarna, som låter oförskämt bra. Missa inte!

Will Ferrells politik

Will Ferrell är mer känd för att vara rolig än för att vara politisk. Men de senaste åren har han faktiskt varit med i två filmer med högst aktuella politiska budskap, ja de två filmerna tar upp de två kanske enskilt viktigaste politiska frågorna i USA idag, finanskrisen och $$$ allt för stora inflytande över politiken.

Det första fallet var The Other Guys från 2010, där Ferrell och Mark Wahlberg spelar två värdelösa poliser som måste skärpa sig för att kunna sätta dit en ekobrottsling. Det bakomliggande temat för denna tramsiga film är finanskrisen som började med subprimekrisen 2007 och emblematiskt gick in i en ny och djupare fas med Lehman Brothers fall hösten 2008. The Other Guys addresserade finanskrisen inte bara genom att skurken i filmen är en finanskapitalist -- inget unikt -- utan också genom att eftertexterna visas till tonerna av Rage Against the Machine (!) och förklarar vad ett pyramidspel är, hur den nuvarande finanskapitalismen fungerar just så, och hur mycket ojämlikheten ökat i USA de senaste decennierna. Väldigt Occupy!

Ferrells nya film heter Rivalerna och där spelar han en demokratisk kongressledamot från North Carolina, som suttit i kongressen fyra perioder och varje gång "vunnit" valet genom att det inte funnits någon motkandidat. Denna gång får han dock en, genom att de två skumma kapitalisterna bröderna Motch -- en parodi på verklighetens bröderna Koch -- spelade av Dan Aykroyd och John Lithgow har köpt upp marken i detta valdistrikt och nu ska köpa sig en politiker för att företräda deras intressen så att de ska kunna bygga en fabrik på marken och få tillstånd att betala arbetarna kinesiska löner (50 cent i timmen). Temat med kapitalstarka intressen som köper politiker är förstås relevant i Sverige också, men kanske än mer i USA där de verkliga bröderna Koch, två super-nyliberala miljardärer, genom rättslig kamp har drivit fram att företag har "yttrandefrihet" och därmed rätt att skänka hur mycket pengar som de vill till politiska kandidater, om de tvättar pengarna genom organisationer som super-PACs. Filmens bröderna Motch kan därmed, när de till slut -- detta är en Hollywoodfilm med ett lyckligt slut -- åker fast för en bisak, också påpeka att deras kandidatköpande faktiskt inte är olagligt: en salt kommentar till USA:s politiska system idag.

"Jag framlever mitt liv på en ytterligt smal landremsa"

 Laguna Beach. foto från Wikipedia

Vilhelm Mobergs roman Din stund på jorden från 1963, om svensk-amerikanen Albert Carlson som på sin ålders höst sitter på ett hotellrum mellan motorvägen och havet i Laguna Beach i södra Kalifornien och tänker igenom sitt liv, är ohyggligt vacker och gripande litteratur.  Jag kommer antagligen återkomma till den här på bloggen, men nu vill jag bara citera detta stycke från första kapitlet, som anslår tonen för berättelsen:

"Det föresvävar mig att jag framlever mitt liv på en ytterligt smal landremsa, där jag har spolats upp från ett oändligt hav och där jag med möda och ansträngning klänger mig kvar, väntande på det enda som ännu kan hända mig: Att samma hav som har fört mig hit skall ta mig tillbaka igen, skall skölja mig bort från mitt lilla landfäste och i sitt djup förunna mig sömnen utan slut.
Om natten när insikten härom tränger sig inpå mig ligger jag och lyssnar till Stilla havets rörelser mot stranden nedanför hotellterrassen. Jag flyr undan min förföljare, in i mina hörselförnimmelser. I mina öron följer jag gången av vågorna, som med oerhörd kraft kastar sig mot klippornas granitvall och splittras emot den. Jag lyssnar till Oceanens kanonad emot strandmuren. Vågen sjunker tillbaka, men det kommer en ny. Havet laddar åter sin kanon, avlossar sitt dova skott, och vågen slår sönder sig mot klipporna, som åter översköljs av vattensvärmen, som av en häftig regnskur. Jag hör de tunga jättedropparna falla.
Dånet och sorlet från havsstranden fyller mina örons snäckor. Men de förmår inte driva undan min förföljare: Mina tankars frågor ställes och upprepas. Men det finns inga svar åt dem --- de slår sönder sig bara, emot en granithård mur. De kastas tillbaka, sköljs bort. Men de kommer igen, alltid igen, som vågorna utifrån vattenvidden.
Där är den åter, insikten om att mitt liv är förbi. Vad har jag kvar? Vad återstår det mig? Jag hittar endast ett svar: Att foga mig och invänta den våg, som skall föra mig tillbaka."