Ulf Lundells romankaraktärsnamn

Jack (1976): Jack Råstedt, Bart Bengtsson, Harald Åhm

Sömnen (1979): Tommy Cosmo, rocksångare  

Vinter i paradiset (1979): luffaren Bengt Pavlo Gustavsson, som varit före detta knarkkurir, före detta succéförfattaren Julius Tonker (mycket bra!)

Kyssen (1981): Kenneth Carlsson (bu! för normalt...)

Hjärtats ljus (1983): popsångaren Finn Walden, författaren Leo Forssman och frilansjournalisten Odd Nessnakometz (!!! MVG i namngivande)
citat från omslaget: Det här handlar om Odd Nessnakometz, bland annat. En man i trettiofemårsåldern, journalist, freelance, som lever sitt liv i ensamhet och försök till värdighet i en lägenhet vättande mot norr i staden Stockholm."

Saknaden (1992: konstnären Florian Douhan som försöker få ordning på sitt liv

Friheten (1999): Romanen handlar om en medelålders författare, Tom Wasser och hans tillvaro i lägenheten på Södermalm, Stockholm, i stugan på Österlen och på resor i Italien. Han är fri från förpliktelser; inget fast förhållande, barnen klarar sig själva, han avstår från alkohol och han skriver inget. Vad gör man med sin frihet?
[EDIT: också vännen Crock Status!!! Tack anonym kommentator för det]

Värmen (2005): rockartisten Poul och författaren Bull Baldini, assistenten Sunny (MVG)

Vädermannen (2008): målaren Georg Boell, med hus på Österlen och i Provence (lite tamt namn, men plus för yrket och geografin), "den något bedagade rockstjärnan X och författaren Monk" (cit SvD) (mycket bra!)

Allt är i rörelse (2012): fotografen Joar "Red" Cirroan och rockartisten Ugg Madekus (!!!!!!)

Eriks 2013-listor

Spelningar
Goran Kajfeš Subtropic Arkestra på Scandic Rubinen, augusti (bloggat). Mind: blown.
Tristan och Isolde på Göteborgsoperan, februari (bloggat). Större än livet!
Honey Boy Slim and the Bad Habits på Göteborgs Bluesförening/SS Marieholm, juni. Fest!!
Beach House på WOW, augusti. Tungt, fantastiskt liveband.
IKI på Nefertiti, december. Inspiration!
hedersomnämnanden: Tame Impala och Mariam the Believer på WOW, Håkan Hellström på tv (Skansen), Uffe i Varberg, Brittens Peter Grimes på Kungl. operan

Skivor 
Maria Eriksson, Stjäl det du behöver
Saturday Looks Good to Me, One Kiss to End It All
Nord och Syd, Som en människa
Neko Case, The Worse Things Get...
Håkan Hellström, Det kommer aldrig va över för mig
Christopher Owens, Lysandre
(om den kom under året: Matthew E White, Big Inner)

Låtar, övriga
Eleanor Friedberger, ”My Own World”
Slow Fox, ”Hard Work”
Johan Blohm, ”Bad Case of a Broken Heart”
Beachwood Sparks, ”Desert Skies” (gammal men nysläppt version)
Israel Nash Gripka, ”Woman at the Well”
Caitlin Rose, ”No One to Call”

Övriga höjdpunkter
Disputationsfest i en klubbstuga; förfesta inför Uffe på klipporna i solen i Varberg med öppna skjortor & dito sinnen, Uffe i högtalarna, öl och gammeldansk i struparna; avskedsmiddag i Köln med ett underbart gäng; Gelsenkirchen; läsa Klingspor i Paris; fantastiskt bröllop i Farsta; snowboard i Polen med 'Detaljen'; Lewandowskis fyra mål mot Real Madrid och Bayerns Barcakross; Visby; Halmiaseger hemma mot Landskrona; ”nights I can't remember, friends I'll never forget”.

Max 2013

Dags för årsbästalistorna, som vanligt så här års. Och precis som vanligt är det en kraftigt haltande lista - inte heller i år har jag lyckats konsumera lika delar ny litteratur, film, poesi och musik, men här kommer en sammanfattning av vad jag faktiskt har lyckats ta del av:

Låtar

Of Montreal - Fugitive air
Quadron - Better off
Haim - Falling
Veronica Maggio - Jag lovar
Kendrick Lamar - Poetic justice
Lovers - Luxury
Vampire Weekend - Step
Julia Spada, Mack Beats - Lägg dig ner
Icona Pop - Girlfriend
Nicole Sabouné - I Surrender
Drake - Started from the bottom
Nord & Syd - En av er
Håkan Hellström - När lyktorna tänds
Steve Martin, Edie Brickell - When you get to Asheville
Looptroop Rockers, Cleo - Hårt mot hårt
Daniel Gilbert - Vipera Berus
Peace - Float forever
The Black Heart Rebellion - Ein Avdat
Simone Dinnerstein, Tift Merritt - Night and dreams
Emmylou Harris, Rodney Crowell - Hanging up my heart
New Found Land - Nothing's ever been easier
Daughter - Youth
Samling - Varje sekund, varenda minut
Cult of Luna - In awe of
Solange - Some things never seem to fucking work
Skogen Brinner - Pundarvarning
James Blake - Overgrown
Junip - Line of fire
Kurt Vile - Pure Pain
Britta Persson - Walk my bike
Caitlin Rose - No one to call
Iron & Wine - Caught in the briars
Xenia Kriisin - Firearms
Makthaverskan - Antabus
Mattias Alkberg - Skända flaggan
Rhye - Last Dance
Laura Mvula - Is there anybody out there?
Saturday Monday, Julia Spada - The Ocean
Youth Lagoon - Mute
Phosphorescent - Song for Zula
Beach Fossils - Clash the truth
Yo La Tengo  Ohm
Matthew E. White - Will you love me
The Embassy - I-D
Klabbes Bank - Protect the forest
A$AP Rocky - Long Live A$AP

Skivor

Laura Mvula - Sing to the moon

Iron & Wine - Ghost on ghost

Håkan Hellström - Det kommer aldrig va över för mig

Quadron - Avalanche

Matthew E White - Big Inner

Simone Dinnerstein, Tift Merritt - Night

Konserter

Kendrick Lamar, Håkan Hellström, Beach House, Dungen - Way out West, aug 2013

Matthew E White - Hornstull Strand, sep 2013
IKI, Vi drar på jazzklubb, Nefertiti, nov 2013

Böcker

Jag har läst mycket skönlitteratur i år, men inte mycket nytt. En som förtjänar att nämnas är Helena Östlunds "Kari 1983", som är en mystisk och svårgreppad läsning med ständiga upprepningar, nästan helt utan interpunktion. Jag kan inte säga att jag älskade den, men den har stannat kvar i mitt medvetande. Maria Svelands "Hatet" är viktigt läsning inför 2014, annars har jag fått mina största kickar av Marguerite Duras och Vladimir Nabokov, men de är ju tyvärr borta sedan länge.

Övrigt

Bastudbad på Domarudden, Viasats Premier League-sändningar, Palestina-turné med besök på Taybeh Beer (Västbankens enda mikrobryggeri) i juni, semlor på POCK, Bibimbap på Arirang, spontan ölprovning på Hus 13 i Varberg dagen efter Ulf Lundells spelning, handboll i Hamburg, IS Halmias damers serievinst och efterföljande avancemang till elitettan.

Lovin Makes Livin' Worthwhile

Så här tids på året, och alla andra tider på året, är Jerry Jeff Walkers visdom värd att fundera på: att älska gör livet värt att leva. 

Det, och det magiska 80-talscountrysoundet, och det fantastiska mode som Jerry Jeff och hans band visar upp i denna video från Texas, 1990.

Kvällarna med Kerstin

"Jag är berusad av kåthet! Jag hör koltrastar mitt i vintern!"

Orden sammanfattar väl den obändiga livslust som Kerstin Thorvall, mästerligt gestaltad av Ann Petrén, ger uttryck för i "Kvällarna med Kerstin", som just nu visas på Stockholms Stadsteater. Ett band med fyra afrikanska musiker, lättjefullt jammande, är vad som möter den hugade teaterbesökare vid entrén. Strax gör Kerstin/Ann entré, plågad av sjukdom och ålder, men med försiktiga danssteg stödd av käpp. Ann Petrén äger åskådaren från första till sista stund, och hon visar en Kerstin Thorvall som verkar vara en skarp, komplicerad, dansant, egenkär, och mycket fascinerande person. Hon är självständig och provocerande egoistisk, samtidigt tvivelsutan en viktig förebild, och en som utan rädsla behandlar tabubelagda ämnen, då inte minst åldrande kvinnors sexualitet. Bråkig och brokig, ibland obekväm, ibland med knivskarpa samhällsanalyser som får en att vilja ställa sig upp och applådera. Kort sagt en väldigt härlig föreställning.
Nu ser jag fram emot att plöja "Det mest förbjudna" och "Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig" i jul.

Ur nyckelpigornas liv

 

”Låt var och en av oss fråga -- inte vad regeringen skall göra för mig, utan vad jag kan göra för mig själv”. Richard Nixons installationstal som president, 20/1 1973

I PO Enquists novellsamling Berättelser från de inställda upprorens tid från 1974 handlar en av novellerna, "Ur nyckelpigornas liv", om en studentska i Los Angeles, 25 år gammal, som i början av novellen reflekterar över skillnaden mellan John F Kennedys berömda uttalande i sitt installationstal 1961, "fråga inte vad Amerika kan göra för dig utan vad du kan göra för Amerika", och Richard Nixons parafras i sitt installationstal 1973, där fokus ska vara på vad man kan göra för sig själv. Hon avskyr, som "alla goda amerikanska liberaler", Nixon men hennes reaktion till Nixons parafras är förstående: 

"hon blev inte alls ursinnig. Tvärtom fanns det en logik i talet, det var anpassat till situationen. Hon tyckte inte om situationen, men talet var inte ett falskt tal, utan ett tal som rätt speglade det som hänt.

Hon beslöt alltså att visserligen inte anpassa sig efter situationen, men väl ta konsekvenserna av den."

Den sistnämnda vändningen återkommer flera gånger i novellen, är dess huvudtema: situationen eller samhället har förändrats, upproren har inställts och det är många vårar som tagit slut, och vad som återstår är att anpassa sig. Bland de yngre i Kalifornien 1973 förekommer överallt, på affischer, askfat, marijuanapipor, snidade prydnadsföremål i trä, en "dikt" som börjar: "I do my thing, and you do your thing..." Bildgooglar man denna dikt, "The Gestalt prayer", idag hittar man mängder av vintage affischer från 70-talet som säljs på ebay -- tre av dem syns ovan. Också denna säger, som Nixons tal, något om samtiden. Studentskan, Katherine Nancy Ann Portitz, tänker:

"Vad betydde den?
Jag gör mina saker. Du gör dina. Jag finns inte här för att leva upp till dina förväntningar. Du är du. Dikten antogs på ett fyndigt sätt beskriva en rakryggad och osentimental individualism. Fast ju längre den satt där ovanför hennes vattenbädd, desto tveksammare blev hon om vad där egentligen stod. Att hon behöll den berodde inte så mycket på att hon tyckte om den, som att den var så omtyckt. Det kan inte vara en tillfällighet, tänkte hon, att just den här dikten, just den här kombinationen av ord representerade just den här livshållningen, att den dyker upp just nu, tillsammans med så många andra likartade ordkonstruktioner och tankekonstruktioner, just nu denna vår just här hos oss. Och att så många anser sig tycka om detta.
Alltså behöll hon bilden. Nyckelpigornas skal en förutsättning för deras sätt att älska. Du är du. Jag är jag. Så var det. Hon ägde allt fler bevis på detta. Hon beslöt sig alltså att visserligen inte anpassa sig efter situationen, men väl ta konsekvenserna av den."

En rad olika skribenter har spårat nyliberalismens individdyrkan till det tidiga 70-talets hippie-individualism och vänster-baksmälla, elakast av alla Houellebecq i Elementarpartiklarna. "Ur nyckelpigornas liv" är en fascinerande bild, från första parkett, trendsättaren Kalifornien, av just denna omvandling i det tidiga 1970-talet.

Therese Bohman om Värvet

Therese Bohman står i Expressen för den avhyvling av podcasten Värvet som jag väntat på.

"När jag skulle lyssna på intervju-podcasten "Värvet" för första gången, trodde jag att topplistan över de mest lyssnade avsnitten var ett skämt: Alex Schulman, Filip Hammar, Henrik Schyffert och Fredrik Wikingsson.

Samtiden, här är den, tänkte jag. Det är som på Louvren. Killar snackar med andra killar om att vara mediekillar och blir sedan nominerade till Stora journalistpriset som årets förnyare."

Therese Bohman, "Outhärdlig mediahype", Expressen 10 december