För ungefär ett år sedan drog vi igång en bokcirkel på temat mansrollen och jämställdhet, med att läsa Carin Holmbergs obekväma och intressanta avhandling
Det kallas kärlek; om detta har Max bloggat
här och jag
här. Som en andra bok att läsa diskuterade vi en stor mängd titlar:
Förklädd till man, Knausgård,
Kvinnorummet, Strindberg, etc. Till sist så enade vi oss om den US-amerikanska feministen, journalisten och författaren
Susan Faludis bok
Ställd, som kom år 2000 (på engelska
Stiffed). Faludis genombrott som författare kom 1991 med
Backlash: The Undeclared War against American Women, som hon följde upp år 2000 med
Stiffed: The Betrayal of the American Man. Tesen i Ställd kan kortfattat sägas vara att manligheten i det postindustriella USA är i kris: att inte bara kvinnorna utan också männen mår dåligt av patriarkatet, och att männen söker sin tröst i fel rörelser.
Max slår i Ställd
"Vi måste skapa en vårdande manlighet"
Den är en mycket lång -- uppemot 600 sidor -- reportagebok med åtta-nio reportage från olika aspekter av den US-amerikanska mansrollen idag, eller rättare sagt på 1990-talet. Jämfört med annan feministisk litteratur som jag har läst så är
Ställd mycket mindre teoretisk; Faludi håller sig nära till sina reportageobjekt och har inte så mycket av övergripande diskussion, utan en del slutsatser får man dra själv utifrån hennes framställningar. Jag hann inte läsa hela boken men de delar jag läst har reportage om arbetslösa arbetare från varvs- och flygplansindustrierna i södra Kalifornien, värstingkillar i ett småhusområde också i SoCal, en enkönad militärskola i Södern som får sin första kvinnliga lärare, den kristna mansgruppen
Promise Keepers, och fans av football-laget Cleveland Browns som hotades av en flytt till Baltimore.
Ramverket för
Ställd är att den US-amerikanska mannen har som ideal att vara en ansvarstagande familjeförsörjare men att avindustrialiseringen och den ökade arbetslösheten under 1980- och 90-talen försämrat många mäns chanser att leva upp till detta ideal. Uppsagda varvsarbetare säger till Faludi att de sen de förlorat jobbet och inte fått något nytt känner sig "kastrerade". För många av arbetarmännen som Faludi träffar kraschar också deras förhållanden och äktenskap när de blir av med jobbet, och de blir då tungt drabbade och vilsna i världen. De söker sig då bland annat till grupper som den kristna mansgruppen Promise Keepers, och Faludi hade också som hypotes i början av boken -- även om hennes resultat enligt hon själv talar emot detta -- att hustrumisshandel bland annat orsakades av att männen kände att de förlorat kontroll över sina liv. I någon mån är framställningen i
Ställd ekonomistisk: förändringar i ekonomin och på arbetsmarknaden förändrar männens identifikationer och välmående. Förvånansvärt lite diskuterar hon den "andra sidan av myntet": kvinnorollens utveckling sedan den moderna feminismens startskott på 1960-70-talen; dessa förändringar har rimligtvis också förändrat männens villkor. Faludi jämför på ett par ställen 90-talets mansrörelser med samtida och tidigare kvinnorörelser, och säger att hennes stora fråga när hon började med reportagen var "varför motsätter sig så många män kvinnornas frigörelse?", men att den stora frågan efter ett tag blev "varför engagerar sig inte fler män i sin egen frigörelse?". Faludi menar nämligen att de flesta män mår dåligt av vårt samhälles mansroll. Hennes positiva alternativ tycks vara vad hon kallar "vårdande manlighet" och som hon kontrasterar mot dagens "ornamentala manlighet". Den ornamentala manligheten går ut på att visa upp yttre attribut av "manlighet", såsom muskler, styrka och bestämdhet. Den vårdande manligheten går däremot ut på att ta hand såväl om sin familj och sina nära, som om samhället i bemärkelsen att hjälpa till och engagera sig i gemensamma angelägenheter.
Ställd är fascinerande och läsvärd men för lång och jag saknar lite djupare essäistiska diskussioner som en omväxling från de konkreta reportagen. Frågan är också hur relevant boken är för en svensk medelklasspublik som jag själv: Faludis reportageobjekt är arbetarklass i USA med allt vad det innebär. Jag gissar att medelklassen i USA -- universitetsutbildade, kontorsarbetare mm -- inte har fått samma försörjningskris som arbetarklassen fått de senaste trettio åren, och vad gäller skillnaden mellan länderna så kan man knappast säga om Sverige att männen här som skakas i sin identitet söker sin tröst i kristna grupper som Promise Keepers; det är ett specifikt US-amerikanskt uttryck för krisen.
Inte desto mindre är
Ställd en intressant och tankvärd bok, och jag tror att även om jag inte håller med hennes betoningar och detaljer, så fångar Faludi något av det viktigaste i dagens manskris. Som
Maria-Pia Boëthius skriver i en debattartikel i SvD år 2008, där hon uppmanar Per Ström att läsa
Ställd:
"Män som vill en annan värld måste våga det allra mest tabu: de måste sluta skylla sin hemska belägenhet på kvinnor eller feminister och ta itu med varandra och det män tillfogar andra män.
Den dagen de vågar det, den dag de vågar sätta sig upp mot makten, blir början till en ny värld."
