Intellektuella 60talsfrisyrer

I fredags kollade jag lite på en kulturdokumentär på SVT, "Siri Derkert -- jag var omöjlig", om konstnärinnan Siri Derkerts långa karriär. Ur denna vill jag plocka upp en fascinerande bild av manligt intellektuellt hårmode ca 1960, från ett klipp i filmen apropå att det då rykande färska Moderna Muséet  i Stockholm år 1961 arrangerade en separatutställning med Derkerts konst. Om Moderna Muséet är i filmen med ett klipp där muséets chef Pontus Hultén, intendenten Carlo Derkert (son till Siri) och en positiv kritiker Ulf Linde får kommentera uppståndelsen kring en utställning. Tre intellektuella män -- och kolla på frisyrerna.

Hultén

Derkert

Linde

Så strama frisyrer, på så far out intellektuella typer -- Linde skriver böcker om Duchamp, Derkert är kompis med Peter Weiss, Hultén skapar kontroverser med Rauschenbergutställningar och annat. "Innanför denna square frisyr pågår o-square tankar." Jag gillar det.

Försommarmusik

Åh, de vintergistna höfterna som äntligen kommer i rullning! Den här tiden på året, precis när syrenen har börjat blomma, är så andlöst vacker. Vad passar då bättre än bra musik?

Nytt från Vampire Weekend. Snyggt, smakfullt, svängigt, känslosamt, fyllt av populärkulturella referenser.

Från Stockholms tropiska förorter kommer denna lyxiga låt. Oemotståndligt!

Ingen sommar utan Reggae! Cleos vers på den här låten är det fetaste jag hört 2013.
"Vet du vad jag fått höra sen dag ett? Om och om och om igen sen dag ett
Att jag är bra för o va tjej, att jag e bra för o va fucking brud"

Skönt dansbands-country-sväng från Caitlin Rose!

 

På tal om dansbands-country, Emmylou Harris samarbete med Rodney Crowell är riktigt fint.

Danmark i våra hjärtan

Blev så glad när jag av en händelse surfade in på Johan Hurtigs blogg på cafe.se idag. Han har varit i Danmark och förmedlar den här ögonblicksbilden nedan. Väldigt välfunnen och träffande bildtext (man måste nog klicka på bilden för att kunna läsa). Jag fick omedelbart en flashback till vår bloggcykelsemester på Jylland för några år sedan, då det dock tyvärr aldrig blev några tatueringar. Älska Danmark!

Reklamfilm för Hornstull

Stadsdelen Hornstull i Stockholm har nyss fått en - enligt många - välbehövlig ansiktslyftning. Stadsdelen tillhör ett område som är känt som "knivsöder" (numera populärt "global-knivsöder") och var för inte alltför länge sedan ruffig och stökig, men har sakta men säkert gentrifierats. I och med att Hornstull nu har fått ett eget köpcentrum (så att en inte längre behöver åka hela långa vägen till Liljeholmen för att handla på H&M) är omvandlingen komplett.

Jag tror att det är närmast omöjligt att stoppa gentrifieringen, och det är möjligt att de förändringar som har skett är till de bättre, men det är väldigt lustigt att se hur det "nya" Hornstull marknadsförs. Den här filmen har roat mig väldigt mycket den senaste veckan, det tycks vara ett skämt men jag tror faktiskt att den är på riktigt. Det är så oerhört billigt att använda en changerad skivbutik och en loppis för att ge något slags "äkta" sken åt att det öppnar ännu en Indiska i stan, och mannen som säger att Hornstull är som ett mini-New York eftersom det ibland sitter en dragspelare i tunnelbanan fullbordar den ofrivilliga parodin. Stor underhållning!

Mer vårmusik

Våren är inte bara rolig, och det är inte vårmusiken heller.

Den arty indierocktrion Galaxie 500 tolkar Jonathan Richman på debutskivan Today från 1988.

Riktigt bra svensk punkpop med Vånna inget. Från 2012.

”Was this your celebrated summer? Was this your celebrated summer?”

Hanna Hirsch = punk influerad av Tant Strul. Guld!

Hövlighet och hyckleri: en reflektion utifrån Hinsehäxan

Kollat på början av teveserien Hinsehäxan (Molly Hartleb, 2012). Som så mycket annat som jag sett de senaste åren handlar det om 1970-talet. En fascinerande period.

Med Hinsehäxan slår det mig hur avlägset 70-talet känns. Justitieminister Geijer och den prostituerade Lillemor niar varandra. Att köpa och sälja sex är lagligt. Kombinationen mellan hycklad artighet och bibehållna maktstrukturer.

Och jag funderar på när folk började protestera mot det där. Sent 1800-tal, bohemer. Inte så intressant. Uno Åhréns 1920-tal. Väldigt intressant. Uppgörelsen med de borgerliga salongerna (Loos, 1908: "ornamentlöshet är ett tecken på andlig kraft"), med lyxvillorna (Åhrén recenserar Mies villa på utställning 1931: "åtminstone kan jag icke förstå annat än att den enda möjliga ägaren till ett sådant hus måste vara en samhällsparasit av något slag"). Demokratiseringen av byggandet och av inredningen och designen. Gunnar Asplunds arbetarkök 1917. Makarna Carl och Anna Larssons Sundborn med dess (genomkomponerade) "vardagstrivsel" blev ett ideal under 1900-talets två första decennier.

Hade jag varit Per Wirtén, hade jag sagt att jag sympatiserar med kulturradikalismen. Nu säger jag att jag är modernist.

När började den moderna vardagsideologin i Sverige? Med Zorn-Larssons folkliga nationalism? Ellen Key?

Mera vårkänslor

Fick ännu mer värkänslor idag när SMHI säger att nästa vecka ska det bli sjutton grader varmt samtidigt som jag snubblade över det här härliga klippet från Kalifornien. Två skäggiga män i Vans och hängslebyxor som bygger ett litet hus i en skogsbacke någonstans i solskensstaten. Kanske en lösning på bostadsbristen i Stockholm? Efter surdeg, korv och egengjorda inläggningar gissar jag att backstugusittare kommer att bli 2013 års modeord. Vad har man annars allemansrätten till?