Profitörerna

"Man kan säga, att strukturen är pyramidformad. Längst ner i basen så har vi alla människor som vill ha någonstans att bo, och prostituerade som behöver en lokal för sin verksamhet. Sedan här på nästa nivå har vi alla som sköter det praktiska -- det är flyttkarlar, hantverkare. Sen här har vi de som förmedlar, och det är alla från hyreshajar med kontoret på fickan till vanliga fastighetsmäklare med skylt på dörre och annonser i tidningarna. Och så på toppen själva gräddan, fastighetsägarna, de som äger hus, lägenheter, lokaler. Och som har den yttersta rätten att bestämma hur och av vem deras egendom ska nyttjas. Det är en elegant struktur, väl sammanhållen, stöttad, och försörjd av svarta pengar." -- Melander i Profitörerna

"Det är strukturerna som är betydelsefulla. De ekonomiska, politiska och sociala strukturerna."
Leif GW Persson i Grisfesten

"Långt innan stenen urholkats, har droppen upphört att falla".  Så lyder de resignerade slutorden i teveserien Profitörerna från 1982, uttalade av reportern, spelad av Agneta Pleijel, som i sista scenen tar över som berättarröst. Slutorden anspelar på en diskussion tidigare i serien. Docent Lars M Nilsson, ledamot av prostitutionsutredningen, intervjuar den prostituerade Kataryna Rosenbaum och frågar vad hon tycker om män, och om förhållanden mellan män och kvinnor.

-- Hur är din inställning till män?
-- Alla män är likadana. Män älskar bara sig själva. Kanske andra män.
-- Hur menar du då?
-- Varför har män kvinnor? Jo, för att visa för andra män hur duktiga de är. Inte för att de tycker om kvinnor. De är rädda för andra män, för att inte vara bäst.

Tror du inte att det blir bättre nu, med kvinnorörelsen och feminismen, frågar docent Nilsson, tror du inte att droppen urholkar stenen? Rosenbaum tror inte det minsta på det där -- långt innan den stenen har urholkats, så har det nog slutat att droppa, säger hon. Och sådan är sensmoralen i denna "deckare" där mordet aldrig löses; en "deckare" där mordet, liksom kommissarie Melanders pyramid, står för något annat: filmvetaren Michael Tapper tolkar det olösta mordet i seriens kärna, med en rad misstänkta män från olika samhällsskikt, som att "skulden kan vara kollektiv, mordoffret ett symboliskt uttryck för det patriarkala samhällets kvinnohat."

Huvudpersonen Lewin, spelad av Krister Henriksson, är instängd och asocial, soundtracket är kantig stråkkvartett, och färgskalan är dominerad av grå och brun. Samhällsanalysen motsvaras av allegorin på bilden ovan, när kommissarie Melander förklarar för docent Nilsson hur bostadsmarknaden i Stockholm är uppbyggd. Som jag minns romanen Profitörerna, av Leif GW Persson, så blev den stundtals lite väl grå, men teveserien är faktiskt helt lysande. Den är välspelad, har bra dialog, bra musik, och en salt samhällskritik á la svensk deckare som ändå är mycket bättre än den svenska deckaren i gemen. Och Sven Wollters charm som bifiguren Jarnebring lättar upp i allt det mörka. Leif GW Perssons tre första deckare -- Grisfesten, Profitörerna och Samhällsbärarna -- är juvelen i den svenska deckarens krona; lika briljanta som Ibsenreferensen (Samfunnets Støtter, en överklasskildring) i titeln till trilogins tredje del, en skildring av polisbrutalitet. Det strukturella perspektivet och den realistiska uppgivenheten förenas med mustigt underhållande personskildringar. Och liksom Mannen från Mallorca, en filmatisering av Grisfesten, och till skillnad från I lagens namn, en filmatisering av Samhällsbärarna, så är teveserien Profitörerna faktiskt minst lika bra som boken på vilken den är baserad.

--
Profitörerna på SFI.

Michael Tapper i Snuten i skymningslandet: "För ensamvargen Levin -- annars, som Martin Beck, uppskattad för sin 'kyla, noggrannhet och objektivitet' -- blir engagemanget plågsamt personligt på det sätt som vi senare ska se präglar kollegorna Wallanders, Van Veeterens och Grens utredningsarbete."