Gentrifiering av fotbollsklubbar: fallet Hamburg

Hamburg är en hamnstad och har därmed den perfekta förutsättningen för

00-talsgentrifieringen: att staden "vänder sig mot vattnet" och att gamla ruffiga hamn- och varvsarbetarkvarter rivs och blir yuppiefierade

Fina fotbollsbloggen Bank o Niva påminner om att Hamburgs näst största fotbollsklubb FC St Pauli gått upp i Bundesliga, och länkar till en artikel på 11 Freunde om "hur mycket av myten går upp?", hur alternativt är egentligen St Pauli idag?

Förra april-maj var jag på semester i Hamburg och Berlin med en kompis från London och en från Berlin, och Hamburgvistelsen blev bland en del annat också en meditation över fenomenet "gentrifiering", något som är mycket påtagligt i Hamburg (och i Berlin så klart: de senaste årens resor dit, ungefär en om året, har blivit som ett sätt att ta tempen på vilken stadsdel som senast blivit gentrifierad - är Prenzlauer Berg så über-gentrifierat att ingen vill gå dit (2007) eller har det blivit okej igen (2009), hur går det med Friedrichshain, på Simon Dach-strasse hänger nu endast engelska turister som super till medvetslöshet (2009), nu är Neukölln det senaste (2009), nej Lichtenberg är fortfarande inte kul, osv). I Hamburg pågår enligt tyska wikipedias sida om gentrifiering g i Hamburg i stadsdelarna Ottensen, St Georg, St Pauli och Schanzenviertel.

Om själva gentrifieringen i Hamburg har jag inte så mycket att säga, den är rätt lik den i andra städer gissar jag: gamla arbetarkvarter blir hippa då deras slitna hus med patina och inbyggd stämning lockar konstnärer, studenter, alternativa och "den kreativa klassen" dit, priserna drivs upp, husen renoveras, och sen står man där på Söder/i Prenzlauer Berg omgiven av s.k. latteföräldrar. Nedan några bilder från Hamburg i april 2009 som illustrationer:

2009-gentrifieringens cyklande ansikte: fixie-cyklisten; en fixie-butik i Sternschanze, Hamburg

gentrifierings-protest i Schanzenviertel: "Keine Gentrifizierung! Keine Spekulanten!"
(observera FC St. Pauli-flaggan på huset!)

Alternativt centrum i Sternschanze: ockuperade huset "Rote Flora"

--
Men det är ju som sagt inte gentrifering i allmänhet som jag är intresserad av här. Utan vad jag är intresserad av är: gentrifiering av fotbollslag. För i fotboll liksom med stadsdelar så är det ju så att det finns vissa lag som associeras med "arbetarklass", med "det genuina", som har en patina av äkthet. Hammarby i Stockholm och GAIS i Göteborg är nog de mest uppenbara exemplen i Sverige.

Hamburgs största fotbollslag är HSV, Hamburger Sportverein. De ligger trea i tyska maratonligan, har spelat i högsta serien oavbrutet sedan 1919, har blivit tyska mästare sex gånger, vunnit cupvinnarcupen 1976-77 och europacupen 1982-83.

Astra-öl. Snygg logga med hamn-referens

Hamburgs näst största fotbollslag är FC St Pauli. De har aldrig vunnit tyska ligan, aldrig vunnit cupvinnarcupen, aldrig vunnit europacupen. Däremot kommer de från gamla hamnarbetarkvarteren St Pauli mitt inne i Hamburg, där berömda och ökända Reeperbahn ligger, varifrån ölen Astra kommer (gebräut im Herzen Hamburgs, bryggt i hjärtat av Hamburg), de har helt enkelt potential för gentrifiering.

Det skedde så vitt jag förstår på 1980-talet: studenter och "kreativskallar" bosatte sig i arbetarstadsdelen, skriver 11 Freunde, och tog stadens andralag till sig. Dödskallefanan (Jolly Roger) och Che Guevara-fanan började vaja på stadion och fansen engagerade sig antifascistiskt (högerextrema hade då som nu ett fäste bland vissa tyska fotbollsfans). (För denna historia, se också abseits-soccer.com:s sida om St. Pauli.) Antalet besökare på matcherna mångdubblades; år 1981 hade man ett publiksnitt på 1600 - på en stadion med kapacitet på 20 000 - men i slutet av 90-talet sålde man ofta ut matcherna. St. Pauli blev ett "kultlag", ett alternativt lag, ett lag för vänstern, för Szeneleute.

FC St. Paulis dödskallesymbol

St. Pauli-fan firar uppflyttningen till 1 Bundeliga, april 2010. Fanan säger
"St. Pauli gegen rechts", "St. Pauli mot högern"

Detta är en legendarisk tid - i St. Pauli-fanshoppen kan man köpa flera fina böcker om det, men så klart, liksom all gentrifiering, inte utan motstånd och klagan. Abseits-soccer skriver: "Many supporters were attracted by the left-leaning politics and the 'event' and party atmosphere of the games. Hardcore oldtimers accused the new carpetbaggers of not even knowing the player's names."

Idag är St. Pauli ett internationellt känt kultlag, givetvis inte för att de är så bra, utan just för sin vänster- och alternativa profil. Utlänningar kommer till Hamburg för att se St. Pauli spela, t ex så finns det en svensk fanklubb, FC St. Pauli Supporters Sverige.

Både jag och den engelske kompis som var med i Hamburg förra året är väldigt fotbollsintresserade, och vi funderade så klart då på att gå på fotboll, och vilket lag skulle vi då se? HSV med sin topplagsstatus och sina höger-associationer, eller underdoggen St. Pauli? En tysk fotbollsintresserad kompis kom med ett instick: "Hellre St. Pauli, givetvis. Men St. Pauli är inte så 'äkta' längre. Många av de som vill ha vad St. Pauli hade för 20 år sedan, går nu och ser Altona (Altonaer FC von 1893)."

Altona är ett område nordväst om St. Pauli, lite längre ut från city, med i de främre delarna gamla arbetarområden som Ottensen, som sedan början av 1980-talet stegvis har gentrifierats... Och så går fotbolls-gentrifieringen vidare.

---
Max 17 maj 09, "Detta jävla längtande"