Gropiusstadt 50 år

 Gropiusstadt

 Gropius

På tisdag är det femtio år sedan det första spadtaget togs i det stora bostadsområdeprojektet -- på tyska säger man Großsiedlung -- Gropiusstadt i Neukölln i södra Västberlin. Den berömde Bauhaus-funktionalisten Walter Gropius planerade 18 500 lägenheter som byggdes mellan 1962 och 1975. SPD-borgmästaren Willy Brandt var närvarande, och förklarade året därpå det bostadsbyggnadsprogram som man hade: "Vi river den gamla staden och bygger nya arbetarstäder i utkanten". ("Wir reissen die alte Stadt ab und bauen neue Arbeiterstädte am Rand.")

Berliner Zeitung publicerade inför jubiléet igår några artiklar om Gropiusstadt. Stadsdelen har fått ett rykte om sig att vara ett "ghetto" (eller "Trabantenstadt"), med skildringen av ungdomar på glid i filmen Christiane F. från 1981 som ett klassiskt exempel. Tidningen frågar därför folk som bor där vad de tycker om sin stadsdel, och frågar stadssenatorn ansvarig för stadsplanering om han tycker att Gropiusstadt är en förebild för stadsplanering i dagens situation av bostadsbrist. Den artikel som jag tycker är mest intressant är dock den om stadsdelens arkitektoniska och stadsplaneringshistoria. Skribenten Nikolaus Bernau konstaterar att Gropius influerades av den klassiska 20-talsmodernistiska stadsdelen Britz, som jag bloggat uppskattande om här, men också av mycket senare utvecklingar i efterkrigstidens USA, dit han hade flyttat 1937.

"Gropius sah dabei zunächst eine Anlage vor, in der zwölf große Hochhäuser in Kreisform begleitet werden sollten von niedrigeren Zeilenbauten und zwischen diesen angeordneten Einfamilienhäusern. Im Grundriss erinnert diese Komposition ein wenig an die nahebei gelegene Hufeisensiedlung von Bruno Taut und Martin Wagner aus den 1920er-Jahren. Noch stärker aber erinnert Gropius’ Entwurf an jene radikalen Ideen, die der große amerikanische Architekt Louis Kahn in eben diesen Jahren für die Neugestaltung des Stadtzentrums von Philadelphia entwickelte. Auch dort sollten große, runde Wohnanlagen entstehen, als Zentren einer neuen Stadt."

Detta första utkast gjordes 1961, och förutsättningarna förändrades grundligt mycket snart därefter i och med murens byggande vilket minskade tillgängligheten på mark för Västberlins myndigheter. Gropius fick därför göra projektet mindre platskrävande. Husen blev högre och närmre sammantryckta och variationen i typer av hus minskades.