Konspirationer

I noir-litteratur är allting en konspiration. Alla ljuger, alla döljer någonting, och de på toppen kommer aldrig åka dit. Det är ett starkt dramaturgiskt grepp. Inte bara i noir heller kanske -- det har påpekats* om Proust att ingen är vad de verkar vara, alla har en fasad och i slutet visar sig de flesta vara prostituerade eller i alla fall ha ett helt annat sexualliv än det som de projicerar utåt.

Kul i litteraturen. I verkliga livet är konspirationsteoriker däremot ingen hederstitel. En pust av svettig gubbe som ägnar all sin vakna tid åt teorier om Palmemordet.

Därför tyckte jag att det var extra slående med två riktigt smutsiga uppgörelser som avtäckts nyligen, av väldigt olika karaktär. 

Den ena är att Frankrikes tidigare president Nicolas Sarkozy i förra veckan häktades, anklagad för att ha tagit emot 50 miljoner euro i olagliga kampanjbidrag från Libyens ex-diktator Muhammad Khadaffi. En så otroligt mustigt smutsig historia, inte minst med tanke på att Khadaffi innan han störtades i en väst-stödd revolt var en av Västs verkliga idealskurkar, medan Sarkozy alltid verkat svinig, men inte på den nivån.

Den andra är mer bekräftat djävulsk. Jag kollade på dokumentären Massakern i Loughinisland på SVT Play, om en lojalistisk terrorattack på en pub i en liten by i Nordirland sommaren 1994. Tre män från den lojalistiska paramilitära gruppen Ulster Volunteer Force (UVF) sprang in på en pub där folk kollade på fotbolls-VM och sköt vilt omkring sig. Sex män dog, utan att ha gjort något annat brott än att de var katoliker. Attacken var en pervers hämnd för ett IRA-attentat på en annan plats mot helt andra personer. Att Nordirland sett  alltför mycket av terroristiskt vansinne det senaste halvseklet eller så är visserligen inget nytt. Vad dokumentären däremot visade väldigt tydligt var hur polisen -- den brittiska polisen -- medvetet "misslyckades" med att sätta dit de skyldiga. De slängde bort bevis, skrotade bilen som terroristerna hade kört, och inte ens när ledarens fru själv gick till polisen och angav honom satte polisen dit honom. Den UVF-grupp som begick dådet bestod mest av poliser och militärer, vilket ger konspirationspoäng bara det, och polisen struntade i att sätta dit de skyldiga eftersom de skyldiga inkluderade en informatör för polisen. Dokumentären spårar också de tjeckisktillverkade automatgevär som terroristerna använde tillbaka till en enorm UVF-import av vapen några år tidigare -- en import med båt som polisen kände till innan den skedde men som de helt enkelt struntade i att förhindra. Oskyldiga dog på grund av polisen och militärens samspel med paramilitära terrorgrupper.

"Collusion" talas det om i dokumentären -- kan det bli mer noir? Jag kommer fortsätta läsa James Ellroy-romaner utan att skämmas.

* Kristoffer Leandoer, Jag. Du. Vi. En bok om Proust (1998).