Slutspelsmelankoli

Jag var på handboll i måndags: HK Malmö mot Sävehof i kvartsfinalerna. Det var slutspelsstämning! Lite nervöst på läktaren, spelarna var taggade, full rulle. Grymt målvaktsspel framför allt av Dan Beutler i Malmö. Det var helt enkelt en väldigt kul handbollsmatch att se, även om det efter hand blev uppenbart att hemmalaget skulle vinna pga större tyngd i anfallen och en bättre målvakt, för dagen i alla fall. De senaste matcherna jag var på var en rätt avslagen match med Hammarby i Eriksdalshallen, och en roligare match med LUGI mot Ystad i "Arenan" i Lund. I jämförelse var detta mer intensivt, mera uppskruvat, mycket bättre.

Och ändå blev jag melankolisk: här sitter jag och ser på folk som hejar på ett lag som bildades 2007 och som lirar högklassig elitseriehandboll, när mitt lag Drott just degraderades för tredje året i rad och så nästa säsong ska spela i division II.

2013 tog Drott SM-guld. När säsongen 2015-2016 började var det 48:e säsongen i rad som Drott spelade i högstaligan. Men de åkte ur. Så åkte de 2016-17 ur andraligan (Allsvenskan), och så nu 2017-2018 åkte de ur division ett. Senast jag såg dem var förra säsongen, och det var fruktansvärt. Så dålig handboll. Som att träffa en gammal släkting som man verkligen gillar men som helt gått ner sig på ett sorgligt sätt. Så där satt jag bland malmöiternas glädje, och blev melankolisk.

:(