Förortspoesi av Greider

Årsta. bild från Wikipedia

Förorten har inte varit ett populärt ämne i svensk poesi, konstaterade Göran Greider på 90-talet. Själv jobbar han på att jämna ut detta förhållande: hans nya diktsamling Och dagarna är som små sekel utspelas till större delen i Stockholmsförorten Årsta. Dan Hallemar skriver fint om boken i Expressen:

"Sverigeromantiken hoppade över en plats längs tunnelbane-, buss- eller spårvagnslinjerna. De små folkhemsför­orterna med sina små torg, sina – så här års – tömda fontäner, sina tallar mellan husen. Jag bor på en sådan plats, mina barn har växt upp där de senaste tio åren. Jag har kommit hem nästan varje dag de senaste tio åren, men ingen har skrivit dikter om vår hembygd som berör mig, ingen har satt ord på varför jag tycker om att komma hem just hit.

Förrän nu. Göran Greider har stått i 20 år på en balkong i närförorten Årsta och tittat ut bland tallarna ("den gren som hela Årsta hänger på") och rökt och diktat. Resultatet är boken Och dagarna är som små sekler. Och jag vill skriva hembygdsmusik till det han skriver:

"Tidiga vårar / finns en särskild gråhet i förorterna / Perrongerna urblåsta / de bleka ansiktena / all den grönska som förorterna / är så beroende av har ännu inte slagit ut / Skräp rullar över gatorna, allt som kom fram. / De få affärerna orkar inte lysa upp med några färger. / Ändå förnimmer jag det: ren kärlek / till de här ytorna som jag, och min fru / och min dotter vuxit in i / Videobutikens dörr går knappt att öppna / i den hårda blåsten."

Det är förströdd förortsdikt, "som ett försvinnande ingen märker". Greiders dikter tycks skrivna i de där ögonblicken vi alla låter passera. /.../ Hans dikter skulle kunna vara de vackraste Facebook-uppdateringar.

När de här förorterna byggdes var byn förebilden. Riksbyggens projektledare Ivar Olsson skrev 1954 i en text om Årsta att "det är vår förhoppning att Årsta Centrum skall fylla uppgiften att skapa en sund lokalpatriotism som befordrar föreningsliv och affärsverksamhet i syfte att ge denna stadsdel sin egen atmosfär och därmed skapa förutsättningar för kollektiv samverkan", arkitektbröderna Ahlsén formade en samarbetskommitté med "representanter från samtliga hyresgästföreningar, politiska organisationer, idrott, företagare, ideella sammanslutningar mm".

Det utrymme där de flesta av Greiders Årstadikter utspelar sig är i just denna halvoffentlighet, mellan det privata (Göran röker på balkongen) och det offentliga (Göran Greider pratar i radio). Det halvoffentliga är krockkudden mellan familj och arbete.

Det finns något trösterikt i att få befinna sig där. Något blir synligt: ett samhälle, en möjlig gemenskap. "Byar: / att få syn på folk"."

Dan Hallemar recenserar Och dagarna är som små sekler i Expressen 23 november.