Eriks 2012-listor

2012 är som jag hör det ett väldigt bra musikår. Jag har hört en massa bra musik som jag har gillat från lite olika genrer -- jazz, country, pop och annat. Inte minst har jag varit på en drös spelningar som rockat sockorna av mig. Inom film och litteratur har jag inte alls hängt med eller hittat så mycket. Detta inlägg har därför fokus på spelningar och låtar mer än något annat.

Don Carlo på Staatsoper. Tysk sanhällskritisk Regietheater, just som jag tänkte mig! 
Tortyroffer vid den kungliga middagen, etc!

 Western Toneflyers på Killhults countryfestival

Killhult. En festival som verkligen tog ett stort steg framåt i år.

John Holmström trio på Brötz

Årets livemusik

Zoe Muth på Rootsy Gbg och Big Ben i Sthlm, februari

Will Vinson på Scandic Malmen, februari

Sjostakovitjs “Lady Macbeth från Mtsensk”, Göteborgsoperan, april

PACE på Glenn Miller Café, vår

Wagners “Lohengrin” på Kungliga operan, vår (oändlig längtan!! jfr Horace i DN)

Dwight Yoakam på Cirkus, Stockholm, juni

The Choking Victim Show på Underworld, London, augusti

Western Toneflyers på Killhults Countryfestival, augusti

Verdis ”Don Carlo” på Deutsche Oper, Berlin, oktober (denna uppsättning)

Lisa Bodelius kvartett på Brötz, november

Elin Larsson Group på Jazzkatten/Fasching, november

Cecilia Persson 9 på Jazzkatten/Fasching, november

The Aislers Set på Storan, november

John Holmström trio på Brötz, december

(+ spelningar jag ångrar att jag missade: Tant strul, Tame Impala, Tift Merritt, Brad Paisley)

Häromveckan pratade jag och en kompis om hur härligt det är som svenskt countryfan gå på spelning med amerikanska countryartister som kör på och kryddar med allt de har, utan rädsla för att falla ner i dansbandsfacket. Inga bugghämningar! Så var det att se Dwight Yoakam: även om han sluddrade lite och tappat lite från den fantastiska sångrösten som han hade förr, så var det fortfarande tryck i pipan och stuns i honky tonken som hans silverpaljettkostymklädda band framförde. Zoe Muths spelning på Big Ben har Arvid redan skrivit om här på bloggen; jag kan bara konstatera att jag fortfarande lyssnar massor på hennes förra skiva, som var min årets skiva här på bloggen förra året, och att hennes lågmälda lunkcountry var en ljuvlig liveupplevelse. Den tredje countryspelningen på min lista är western swing-bandet Western Toneflyers som jag för andra gången såg på Killhults Countryfestival. Jag tror att det är fler än jag som förförts av deras old time style och sound för det var klart mer och högljuddare folk på spelningen i år än för två år sedan; man kan på förhandet skaka på huvudet åt western swing men sen sitter man ändå där och rycks med i 30-talssvänget med lap steel, dragspel, kontrabas och allt. Inom jazzen har jag fått stor-feeling flera gånger i år -- ösiga PACE, cerebrala Will Vinson, och inte minst Cecilia Perssons nyskrivna stycke till Jazzkatten, med årets mest sublima klarinettsolo (av Fredrik Ljungkvist). Av enstaka stycken hörda live var den och Choking Victims klassiska”War Story” höjdpunkterna.

Årets låtar

Alicia Keys, ”Girl on Fire”

Alina Deceverski, “Flytta på dig”

Audrey Auld, ”I'd Leave Me Too”
The Bad Plus, ”Pound for Pound”

Beach House, “The Hours”

Beachwood Sparks, “Sparks Fly Again”

Beth Orton, “Something More Beautiful”

Bright Moments, “Tourists”

Dirty Projectors, ”About to Die”

Echo Lake, “Another Day”

El Perro del Mar, “Love in Vain”

Frank Ocean, “Pyramids”

Grimes, “Genesis”

Ikons, “Sister”

Iris Dement, “Whole Lotta Heaven”
Johannes Vidén och Bluebird Association, “Jag och Bergman”

Julia Holter, “Our Sorrows”

Justin Townes Earle, “Memphis in the Rain”

Justin Townes Earle, “Movin’ On”

Kathleen Edwards, “Change the Sheets”
Love Antell, “Du växer upp”

Mando Diao, ”En sångarsaga” (av alla band trodde jag aldrig att MD skulle vara med på en av mina topplistor!)

Mattias Bärjed, ”Party”

Näääk, “Jetlag”

Peaking Lights, “Beautiful Dub”
Peter LeMarc, “Gråta som en karl”
Petra Marklund, ”Easy come, easy go”

R. Kelly, “Feelin’ Single”

Sonny and the Sunsets, “Pretend You Love Me”
Taken by Trees, “Only You”

Tift Merritt, “Feeling of Beauty”

Ulf Lundell, ”Nattvakten stjäl”

Ulf Lundell, “Är vi lyckliga nu?”

Ulf Lundell, ”Moln utan minne”

Winhill/Losehill, ”I Will Never Get Enough”

Zoe Muth and the Lost High Rollers, “I’ve Been Deceived”

Så många fantastiska låtar! Jag ska också ärligt säga att här finns säkert en del grejer från skivor som borde vara med på skivlistan, men där jag bara lyssnat på enstaka spår.

Årets skivor

Taken By Trees, ”Other Worlds”

Kvintetten som sprängdes, “Järnet”

Dirty Projectors, ”Swing Lo Magellan”

Lorentz & Sakarias, ”Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser som starkast”

Beachwood Sparks, ”Tarnished Gold”
Johannes Vidén och Bluebird Association, ”Frid över en stjärna som föll”

Lorentz & Sakarias-skivan fascinerar mig; jag har inte bestämt mig om texterna (inte lyssnat så mycket) men älskar ljudbilden och det sorgsna anslaget i t ex ”Molnen”; tillsammans med Frank Oceans ”Pyramids” tänker jag mig att det där är värdiga uppföljare till ”Runaway”. Beachwood Sparks har också de ett helgjutet sound fast av ett helt annat slag, rotad countryrock á la kaliforniskt 70-tal. Taken By Trees Hawaiiskiva är förförande drömmeri som tilltalar en Beach Boys-romantiker som jag. Johannes Vidéns briljanta skiva konkurrerar med Uffe om årets texter -- ”visst har jag bedragit mig själv ibland / levt med inbillad krona, som herr von Hancken" -- och var som jag tidigare konstaterat soundtracket till min vår. De ord som jag kommer att tänka på av Dirty Projectors ”Swing Lo Magellan” är ”infallsrik” och ”kreativ”. Och ”livsbejakande”. Kvintetten som sprängdes -- då utvidgade till septett -- såg och hörde jag göra en förkrossande bra spelning på Bellevue Jazz förra året, och i år kom skivan.

Årets textförfattare

Ulf Lundell! ”Visa mig bilderna på dom som sålde ut Serafen”, ”När fick du senast ett lönelyft på 79 procent”, ”Jag är socialdemokrat och det här är min klassresa”, etc etc!

Årets tv

Historieätarna – bra komiskt spel och dito tajming från Haag och Lundgren, relevanta experter, intressant mat, kul kläder och miljöer.

Sverige-Danmark i herrhandbollens kvartsfinal i OS. Sverige lyckades otippat slå Niklas Landin m fl, med 24-22.

Dam-EM i handboll
Italien-Tyskland i EM, och Spaniens avklädande av italienarna i finalen (4-0!), sedd på en go O'Learys

 AC Jimbo

Årets radio

Guardians underbara fotbollspodcast Football Weekly med James Richardson, Barry Glendenning och gänget.

Även: Medierna, Studio ett, Godmorgon världen!, Lundströms bokradio, CD-revyn, P2 Kalejdoskop

Film
Jag kan inte säga att jag såg någon film som jag gick igång på till 100%. Men Call Girl tyckte jag var bra, och med ett fantastiskt soundtrack av Mattias Bärjed.

Årets läsning

Som vanligt har jag inte läst någon ny skönlitteratur. Men Ola Anderssons Vykort från utopia, om stadsplanering och Stockholm, var väldigt bra, och jag har lånat hem Ronny Ambjörnssons Ellen Key-biografi som jag också förväntar mig mycket av. Årets läsupplevelser av gamla grejer var inom skönlitteraturen Stina Aronsons stilistiskt briljanta Feberboken och Vilhelm Mobergs vackra, poetiska Vår stund på jorden. På en delad god andraplats kommer Eva-Marie Liffners mustiga 1700-talsskröna Lacrimosa, Gun-Britt Sundströms intellektuella, diskuterande Maken och Eyvind Johnsons Krilontrilogi, som jag förvisso inte tycker är så bra, men ack så fascinerande.
 

Tidningsvis har London Review of Books och New York Review of Books varit topparna. Vi har haft några diskussionen några gånger i höst, vilken dagstidning/veckotidning kan man egentligen läsa?, utan något tillfredsställande svar: DN och SvD borgerliga och lite svajiga, vänstertidningarna bara underfinansierade och undermåliga. Skönt då att det finns en annan tidningsgenre – bokrecensionstidskrifter – med så lysande produkter. Några favorittexter: Patrick Crotty om Sorley MacLean i TLS, Neal Ascherson om ostpreussare, Thomas Meaney om Comte, och en massa annat.

Årets blogginlägg var för min del JW Masons ”Pain is the Agenda: The Method in the ECB’s Madness”. En klarsynt analys av hur EMU egentligen fungerar.

Årets citat

”Det blir mycket studsinspel. Vi kallar honom Tommy Balic.” – Aranäs tränare om bristen på mittnior i laget, inför säsongen, som gjort att kantspelaren Tommy Atterhäll spelat på den positionen.

Choking Victim Show, Camden/London

Årets spelningsanekdot

I baren på en Choking Victim-spelning i London frågar jag en av killarna, en kompis kompis, som jag är där med om vad han jobbar med (vi har aldrig träffats innan), men han vill inte svara. Efteråt kommer det fram att han jobbar på Goldman Sachs, vilket han inte ville säga inne på spelningen eftersom han var rädd för att någon av punkarna kring oss skulle höra det. Så kan det vara att vara kulturell medelklass år 2012.

Årets mest otippade, långsiktiga och välmenande råd

Min kollega R, fyrtio år äldre än mig, engagerar sig: ”Erik, du måste tänka på att när ni som rörelseintellektuella skaffar barn, så får ni inte bo i ett rikt område som Lidingö eller Djursholm, där era barn växer upp och bara umgås med andra rika barn. Då blir de moderater! Det var vad som hände med Rudolf Meidner. Han bodde på Lidingö och hans barn växte upp och blev moderater!” Min kollega R bryr sig om mig

Årets "jag mötte Lassie"
Jag diskuterade tidiga Magnus Lindberg med Robert Perlskog på twitter, och träffade en av sångarna i Lars-Kristerz på Dwight Yoakam-spelningen. Och så åt jag middag med min favoritledarskribent, Martin Lindblom (tidigare LO-Tidningen).

Årets resor
Cykelsemester på Gotland. Funkisområdet Britz i Berlin. För första gången såg jag något vackert i England (landsbygd). Nacka, Hökarängen, Ålsten och Enskede med K och LIL-gänget.

Årets begrepp

Politisk depression