Öltest: Philadelphia och New York

vid ingången till Nodding Head-bryggeriets brewpub

ett hörn på Nodding Head-bryggeriets pub och restaurang

Förra veckan var jag i Philadelphia och New York City på semester och ägnade den bland annat åt att dricka öl. När jag kom till Philadelphia, en stad vald som turistmål på grund av rik historia och närhet till NYC, så hade jag till och med sån tur att jag kom till en stad som stolt kallar sig (med viss tävlan förstås) "the #1 beer city in the U.S.", och som dessutom de dagarna som jag var där var mitt uppe i sin ölvecka.

Så här kommer lite blandade omdömen om öl druckna på mikrobryggeriet Nodding Head, på Monk's som utsetts till ett av världens bästa ställen att dricka öl på, på hak och bowlinghallar i Philly och New York, och på stranden i fina strandorten Montauk utanför New York.

--

Nodding Head Monkey Knife Fight lager
betyg: 2
smakar thaimat - är smaksatt med udda kryddor och citrongräs. En riktig experimentöl, en outlier, inget att lita på. Erbjöds också i drinkversion - Monkey Mimosa.

Nodding Head Ich bin ein Berliner Weisse
betyg: 1+
sur/syrlig i sin karaktär (om man dricker den utan sirapen som hör till), som en syrlig, blaskigare elak kusin till Jever. Dracks till toner av Public Enemy och the Clash på Nodding Head-brewpuben.

Nodding Head Zephyr
betyg: 4+
rik, mörk bärnsten, låååång eftersmak. Om sheriff Harry Truman var en öl... "en hand i stormen". Kopparfärgad. Inspirerad av Düsseldorf-specialiteten Altbier.

Stone Oaked Arrogant Bastard
betyg: 3-
standardale, sötbesk, smakrik

Stone Leviathan Ale
betyg: 3-
mörklig - mörkbrun men "blaskig", åt IPA-hållet

Flying Fish Summer Ale
betyg: 1+
blaskig

Yuengling
betyg: 4
bästa billiga lagern i USA??? Jag tror det. (Den och Bud.) Från Pottsville, PA.

Oscar's, mycket bra hak i centrala Philadelphia. $2,75 för en pint Yuengling

kult-blask

Pabst Blue Ribbon
betyg: 1
visst, PBR är kult, ("in the movie Old School, Will Ferrell's character wears a Pabst Blue Ribbon t-shirt and drinks a PBR while working on his car") den är hipp*, den har en vacker burk, allt det där, men den är jävligt äcklig. Som skolboksdefinitionen av riktigt, riktigt blaskig lager som oavsett temperatur så att säga smakar "ljummet", avslaget. På haket Oscar's drack jag en pint PBR direkt efter en Yuengling, i sällskap med en svenskättling till burgarbarkock som tyckte att vi skulle gå på strippklubb - "strip clubs are dirty man, but The Gold Club is the DIRTIEST!" - efter hockeymatchen som vi kollade på (Flyers mot Blackhawks i Stanley Cup-final), och det borde väl om något vara den perfekta situationen för att dricka Pabst, men inte ens då var den god. Direkt efter Yuengling - en riktigt god billighetslager - smakade PBR smutsvatten.

Men själva fenomenet med ett öl som så att säga "gentrifieras" (likt en stadsdel eller ett fotbollslag), som alltså går från att vara ett "fulöl" som dricks av "smaklösa" människor till att vara ett hipster-öl är intressant! Wikipedia:

"The beer experienced a sales revival in the early 2000s after a two decade-long slump, largely due to its increasing popularity among the 20-something demographic in cities such as Philadelphia, Pennsylvania, Portland, Oregon and New York City. As a result, it has become popularly associated with the contemporary hipster counterculture. A possible contributing factor to the resurgence of Pabst Blue Ribbon is the lasting popularity (particularly among hipsters) of the cult film Blue Velvet, in which antagonist Frank Booth (played by Dennis Hopper) profanely declares its superiority over rival beer Heineken, in which he shouts out 'Heineken?! Fuck that shit! Pabst Blue Ribbon!'. Analysts have suggested that these new, young consumers have fueled PBR's considerable rise in sales over the course of the last decade. Although the Pabst website features user-submitted photography, much of which features twenty-something Pabst drinkers dressed in alternative fashions, the company has opted not to fully embrace the countercultural label in its marketing, fearing that it could jeopardize the very 'authenticity' that made the brand popular. Pabst instead targets its desired market as an authentic American beer through product placement in films such as Gran Torino, as well as targeting its niche through the sponsorship of indie music concerts, local businesses, post-collegiate sports teams, dive bars and radio programming like National Public Radio's All Things Considered."

Ursprungligen från Milwaukee, Wisconsin, en stad med tyska kopplingar och en de klassiska bryggeriernas huvudstad i USA, det är till och med så att baseballaget heter Milwaukee Brewers! (Jfr Pittsburgh Steelers.) Några andra kända ölmärken som kommer från Milwaukee är Miller och Schlitz.
Lista: Top 5 PBR Appearances in Pop Culture.
Washington Post, 2003:

"Pabst Blue Ribbon, a forgotten if not forsaken brand, once the solace of the beleaguered working man, and, regrettably, a beer often associated with what people in polite company call 'trash,' has staged a surprising comeback. The resurgence is mostly among young adults, led by colleagues such as snowboarders and indie filmmakers.

Perhaps it's a sign of the times, or a remembrance of the way it was, or a toast to blue-collar virtue. However you pour it, PBR is America's new beer for a simple reason: It is not new at all.

Melissa Brown, a 28-year-old New York artist, recently served PBR at the opening of her art show at the Bellwether Gallery, located in the fashionable and hip Brooklyn neighborhood of Williamsburg. She explains her choice by saying that 'it's time to get back to the basics.' Others seem to agree. The owner of the gallery says that requests for PBR have become so common it's now 'the official gallery beer.'"

Gallerier i Williamsburg...
NYT år 2003 om PBR:s hipphet, "The Marketing of No Marketing".
Advertising Age 2009, artikel om PBR:s märkliga försäljningsboom.
*"According to several interweb publications, Pabst has been sold for $250 million. Experts agree, majority of the value is attributed to “post-bohemian hipsterness” premium." Källa.

Allegash White (från Portland, OR)
betyg: 2
veteöl åt det blaskig-sura hållet (motsatt det fruktig-fylliga hållet)

Russian River Pliney the Elder
betyg: 3+
Kraftig (8%) bitter lager från ett bryggeri som tydligen är ett riktigt finlirarmikro, Russian River från Santa Rosa, CA, grundat 1997. Kanske lite typiskt för de här "fina" mikrobryggerierna att det här är kraftigt och fränt, så långt från det "blask" som ölsnobbar föraktar som man kan komma.

Port Hot Rocks Lager
betyg: 1
mörk söt (yuck!) lager, karamellig (yuck!), lite kolsyra, som avslagen coca cola

Samuel Adams Summer Ale
betyg: 2
okaraktäristisk för Sam Adams - blaskig, citronig - det kanske är så jänkarna vill ha sina summer ales? (jfr Flying Fish Summer Ale ovan)

Saranac Pale Ale
betyg: 3
standardale från Utica, NY

Beachbum Blonde Ale
betyg: 3-
söt, inte så besk - lite som Bud fast med lite mer smak

Southampton Publick House IPA
betyg: 4
bryggaren beskriver den som en blandning av hopped-up California style och Gamla världens stil. Lysande IPA, just som jag vill ha en IPA: smakrik men fortfarande frisk. Och roligt nog lokal (jag drack den i Montauk), från en by på Long Island.

Blue Point Summer Ale (från Patchogue, Long Island, NY)
betyg: 3
lik Beachbum, somrig jänkarale

Ballant Point Big Eye IPA (från San Diego, CA)
betyg: 4
slogan: "get the point!". Frän! Feisty! Bra rejäl IPA med 7% alkohol.

Long Trail Double IPA
betyg: 3+
Mycket vacker djup, ljus bärnstensfärg och smaken är motsvarande: djup, rik, utan att vara söt eller mastig. Ekologisk produktion från Vermont, mikrobryggeri grundat 1989.

---
tidigare internationella öltest: Nottingham, Island, Budapest och Sydney (!), Tyskland #1, Danmark, Serbien, Tyskland #2.