Nyström, Arvid, Erik, Max, Linnéa, Marius, Pontus, Ingrid, Anton, Johannes, Martin, Lo
Det här var svårare än jag först tänkte mig! Men det här är någon slags summering över mina största upplevelser inom de sköna konstarterna.
Detta är nog den bok som har varit med mig längst tid under de gångna åren. Den bästa? Nja, det vet jag inte, men mycket märkvärdig.
Inte ofta man älskar ett band innan man har hört dem - men då jag började läsa Hoskyns bok så hade jag knappt hört The Band. Hade den som reselitteratur på tåget när jag läste Kinas historia i Lund på distans.
Komma rätt, komma fel och komma till punkt (Eats, shoots and leaves) Eva Halldinger, Lynn Truss.
Det här var den svåraste kategorien - men jag är tämligen säker på att denna skiva är den sista jag skulle radera ur Ipoden.
Bruno K. Öijer - Svart som silver (2008)
Jag har inte läst så många böcker från nollnolltalet under nollnolltalet, men av de som jag listat här ovanför skulle jag vilja lyfta fram Martina Lowdens "Allt" - inte för att den just var bäst utan för att jag tidigare avfärdat den i rätt hätska ordalag (och lyckades väl även förnärma en del vänner och bekanta med att okänsligt raljera över boken när jag såg den på diverse soff- och köksbord). Nu i mellandagarna har jag läst den och måste konstatera att den är väldigt, väldigt bra, och den sist lästa boken som kommer in på min lista. Förlåt Martina Lowden och förlåt till er som jag, helt grundlöst, indirekt förolämpat genom att dissa boken så hårt.
1. Eternal Sunshine of the Spotless Mind (Michel Gondry, 2004)
2. Brokeback Mountain (Ang Lee, 2005)
3. Syriana (Stephen Gaghan, 2005)
4. Donnie Darko (Richard Kelly, 2001)
5. Inland Empire (David Lynch, 2006)
6. The Squid and the Whale (Noah Baumbach, 2005)
7. In the Mood for Love (Wong Kar-Wai, 2000)
8. Into the Wild (Sean Penn, 2007)
9. There Will Be Blood (Paul Thomas Anderson, 2007)
10. Elf (Jon Favreau, 2003)
1. Tool - Lateralus
2. Bon Iver - For Emma, Forever Ago
3. Anna Järvinen - Jag fick feeling
4. Sade - Lovers' Rock
5. Håkan Hellström - Ett kolikbarns bekännelser
6. Band of Horses - Cease To Begin
7. Tomas Andersson Wij - Ett slag för dig
8. Daft Punk - Discovery
9. Gillian Welch - Time (The Revelator)
1. Re:Stacks - Bon Iver
Hos Bon Iver strålar hela spektrat av den musik jag älskar samman - från gråtande country, slick sängkammarsoul, introspektiv indierock, i nollnolltalets vackraste, visaste, sorgligaste och mest tröstande låt.
2. By Your Side - Sade
Jag kommer tydligt ihåg första gången jag hörde den här låten. Det var i ett av det numera nedlagda belgiska flygbolaget Sabenas plan. Jag var på väg hem från en semester i Syditalien och jag hade bytt flyg i Bryssel, personalen hade säkrat dörrarna och vi taxade långsamt ut på startbanan medan "By your side" spelades i kabinhögtalarna. Nu i efterhand minns jag det som att all min flygnervositet och semestertrötthet bara rann av mig när jag hörde Rösten. Kanske är det en efterhandskonstruktion, men sant är i alla fall att mitt musiklyssnande de första tre åren på nollnolltalet till stora delar dominerades av Sade.
Tv-serier:
1. The Wire
Mäktigt som ett antikt drama, samtida som en globalfilm, sociologiskt klarsynt som Göran Therborn, sensibelt som Proust, angeläget som Göran Greider - kort sagt den bästa tv-serie jag sett någonsin.
2. Arrested Development
3. 30 Rock
4. The Office
5. Family Guy
6. Firefly
7. Upp till kamp
8. Gilmore Girls
9. Curb Your Enthusiasm
10. Californication
ERIK
Böcker
Steve Sem-Sandberg, Ravensbrück (2003)
Marilynne Robinson, Gilead (2004)
Joseph O’Neill, Netherland (2008)
Ulf Peter Hallberg, Grand Tour (2005)
Felicitas Hoppe, Paradiese, Übersee (2003)
Dubravka Ugresic, Smärtans ministerium (2005)
Bokkommentar: två väldigt putsade, genomarbetade och vackra stilar med personliga historier om relationer (Robinson & O'Neill), tre kollage-mästare som skriver om den europeiska traditionen och historien (Sem-Sandberg, Hallberg och Ugresic) och en överintelligent och lekfull, ironisk skröno- och historieberättare (Hoppe): rätt representativt för vad jag gillar. Saknas gör möjligtvis deckare: Leif GW Perssons Palmemordsdeckare Mellan sommarns längtan och vinterns köld (2001) är en bubblare.
Skivor
1. Anna Järvinen, Jag fick feeling (2007)
2. Leftöver Crack, Fuck World Trade (2004)
3. Steely Dan, Everything Must Go (2003)
4. No Use for A Name, Keep Them Confused (2005)
5. The Fairways, Is Everything All Right? (2000)
6. Dear Nora, We'll Have a Time (2002)
Bubblare: Adam Rogers; Earth Crisis; Dungen; Eldkvarn; Bobo Stenson Trio; The Badger King; Belle and Sebastian
Det är sällan som jag gillar en skiva rakt igenom, därav den korta listan, men dessa sex tycker jag i alla fall är helgjutna. Anna Järvinens första skiva Jag fick feeling är ett mästerverk á la Pet Sounds: allt är bra, från de mer hittiga låtarna till balladerna, och som helhet är den än större än delarna. Punkbandet Leftöver Cracks skiva Fuck World Trade är politiskt extremt smaklös med texter mot polisen, med neomalthusianska befolkningsteorier, mot IMF osv, men musikaliskt sett en förbluffande helgjuten historia: låtarna är sammankopplade med mellanspel och låtordningen är väldigt genomtänkt med en grym dynamik mellan tyngre låtar, mer ska-influerade grejer och fullt ställ-rökare. Steely Dans Everything Must Go är enligt mig tillsammans med Aja från 1978 och Gaucho från 1980 deras bästa skiva: gubbig jazzpop med feeling, i t ex fantastiska "Things I Miss the Most", och fejkat kaos med Chris Potter-solo i den monumentala titellåten. No Use for A Names skiva Keep Them Confused är vuxen-emo när den är som bäst: ca 40-åriga Kalifornienpunkare som kanske var coola 10 år tidigare gör malande Kalifornienpunk där sångaren sjunger med samma självömkande röst oavsett om det handlar om relationsproblem eller Irakkriget. Alla låtar är bra. The Fairways Is Everything All Right är perfekt twee/mespop: supersoft solskenspop. Dear Nora var ett av mina favoritband i början av 00-talet och gjorde mycket rätt som ett spretigt, Grateful Dead(!)-influerat indieprojekt.
Låtar
Bobo Stenson trio, “Send in the Clowns” (2005)
R. Kelly, "Happy People" (2003)Håkan Hellström, “Brännö serenad” (2003)
Alan Jackson, “Drive (for Daddy Gene)” (2002)
Eldkvarn, “Blues för Bodil Malmsten” alt. ”Fulla för kärlekens skull” (2007)
Chris Potter Underground,
”It Ain’t Me, Babe” (live, 2008)
Eleni Mandell, "I've Got a Tender Heart" (2003)
Familjen, "Det snurrar i min skalle" (2007)
Ulf Lundell, "Gå ut och var glad" (2002)
Moneybrother, "Tåget som går in till stan" (2006)
Att jag gillar feel good-musik försöker jag inte förneka, och det syns i listan här med låtarna av Ulf Lundell - en fantastisk Springsteenaktig pepplåt -, Familjen - en av världens mest medryckande låtar, väldigt svår att inte gilla -, och R. Kelly. Eleni Mandell och Alan Jackson kommer med countryn: Jackson så mainstream smörcountry som det kan bli, med en väldigt fin (andra skulle säga patetisk) text om när huvudpersonens pappa lärde honom köra pickup truck när han var barn, och att han nu själv lär sin dotter samma sak; Mandells klassisk gråta i ölen-countryballad. Chris Potter Undergrounds Dylancover kommer med som en joker som får representera alla andra udda låtar som den själv: grejer som inte alls kanske är givna och som inte kommer få någon stor plats i historieböckerna om 00-talets musik, men som bara är, för att använda ett begrepp som också Linnéa tagit till, så jevvla goa, vilket påminner om hur gött det är med musik eftersom man alltid kan bli överraskad av att störtälska något helt otippat. Moneybrothers Tom Waits-cover, som John, Lo och jag lyssnat på otaliga gånger i samband med Halmstadutgångar och bilfester, kommer med på liknande sätt. Bobo Stenson trio är ett helt magiskt band, deras musik kan väl snarast beskrivas som SUBLIM, och deras version av "Send in the Clowns" från den grymma skivan Goodbye är så fenomenalt laddad; vore jag lite mer litteraturvetare än vad jag är skulle jag väl börja tala om "tomrummet" och "tystnaden" i denna pianotriolåt och hur mycket de betyder. Från Eldkvarns succéskiva Svart blogg kunde jag inte bestämma mig mellan dess hit och absoluta instant classic "Fulla för kärlekens skull" eller den likaledes urlånga och berättande "Blues för Bodil Malmsten" utan jag tog med båda. Håkan Hellströms "Brännö serenad" är till syvende och sist min #1 favoritlåt från 00-talet.
Filmer
2046 av Wong Kar-Wai (2004)
In the Mood for Love av Wong Kar-Wai (2000)
Dumpad av Nicholas Stoller (2008)
Blades of Glory av Josh Gordon och Will Speck (2007)
Be Kind Rewind av Michel Gondry (2008)
Här finns det många filmer som är precis utanför listan och som jag funderat på om de skulle vara med eller inte. Lars von Trier har jag gillat under 00-talet: är det inte konstigt att inte ha med något av honom? Det skulle nog vara Dogville i så fall, eller eventuellt och udda Direktören för det hele, men det var länge sen jag såg dem och jag kommer inte ihåg om jag tyckte att det var riktigt så bra. Lite samma men än mer med Francois Ozon: jag kommer ihåg att jag verkligen gillade de filmerna, men tillräckligt mycket? Per Flys klasstrilogi står på tröskeln till att vara med, framför allt då för överklassfilmen Arvet som jag tyckte var väldigt gripande och fascinerande. Jia Zhangkes film om människor som tvångsförflyttades när den enorma tre raviner-dammen skulle byggas i västra Kina Still Life var extremt bra tyckte jag, men det var över tre år sen och vad vet jag?
Tv-serier30 Rock
MAX
SKIVOR
Sade - Lover's Rock (2000)
Håkan Hellström - Känn ingen sorg för mig Göteborg (2000)
Andrew Bird's Bowl of Fire - The Swimming Hour (2001)
Bobo Stenson trio - Goodbye (2005)
Midlake - Trials of Van Occupanther (2006)
Eldkvarn - Svart Blogg (2007)
Mauro Scocco - Ljudet av tiden som går (2007)
Klabbes Bank - Kålsäter (2007)
Levon Helm - Dirt Farmer (2007)
Glasvegas - Glasvegas (2008)
00-talets början gick för mig i indiepopens tecken, men nu när det är dags att sammanfatta det hela är det tydligt att det ändå är gubben i mig som har gått segrande ur striden. Mauro Scocco har guidat mig genom större delen av den här tiden, och hans senaste album är både hans mest gubbiga och mest fulländade. Eldkvarns "Svart Blogg" är nog den skiva jag lyssnat mest på, och den är given på listan, men den skiva jag skulle vilja kalla 00-talets bästa är ändå Midlakes "Trials of Van Occupanther" som är en perfekt blandning av känsla, uttryck och precist pophantverk. "Lovers Rock" är kanske den mysigaste skivan jag vet, och den har förgyllt många stunder. Självklart förtjänar även Håkan Hellström ett hedersomnämnande, hans senaste skiva var också väldigt nära att hamna på listan men den sprudlande debuten från decenniets linda är ändå det perfekta soundtracket till 00-talet.
FILMER
Requiem for a Dream (2000)
Mulholland Drive (2001)
Dogville (2003)
Anchorman (2004)
Darjeeling Limited (2007)
There Will Be Blood (2008)
De ofrivilliga (2008)
Mulholland Drive är min favoritfilm, den har jag sett många gånger och fått en lika stark men annorlunda upplevelse varje gång. Anchorman är en av de filmer som jag har citerat mest, och jag såg om den dagen efter jag sett den första gången - det är ett gott betyg! Darjeeling Limited får vara med mycket tack vare hur fantastiskt bra Wes Anderson integrerar Kinks och Stones musik i bildberättandet, slow motion-scenerna från denna film tillhör 00-talets coolaste. Sist men inte minst på listan har vi De ofrivilliga som gjorde ett oerhört starkt intryck på mig när jag såg den i somras.
BÖCKER
Haruki Murakami
Paul Auster
Detta är den kategori där jag är överlägset sämst orienterad, jag kan inte minas många böcker jag läst som varit skrivna under 00-talet. De två författare som jag har nämnt ovan har dock båda givit mig stora läsupplevelser med alster från det senaste decenniet.
LÅTAR
Känn ingen sorg för mig Göteborg - Håkan Hellström (2000)
A Case of You - Joni Mitchell (2000)
Saturday - the Clientele (2000)
Sometimes - Daniel Lanois (2003)
Someone took the words away - Elvis Costello (2003)
I'm in the band - Hellacopters (2005)
Man Överbord - Eldkvarn (2005)
Dom vet ingenting om oss - Moneybrother (2006)
Fulla för kärlekens skull - Eldkvarn (2007)
Den sista färden - Johannes Vidén & the Bluebird Association (2008)
Åh, den svåraste och kanske viktigaste kategorin! Även här talar gubben i mig klarspråk, Eldkvarn är dubbelt representerade med två fantastiskt starka låtar i helt olika känslolägen. Båda låtarna är lika oumbärliga för mitt 00-tal, så jag var tvungen att ha med bägge två. När det gäller kategorin 'sublimt smakfullt med gudomlig närvaro' delar Joni Mitchell och Elvis Costello på segern. Och fortfarande är Hellström den som bäst sammanfattar de senaste tio åren - man behöver bara höra det inledande 'ge mig arsenik - ba pa pa' för att vara tillbaka i år 2000.
LINNÉA
Skivor:
Kommentar: Den här kategorin känns oerhört missvisande för 00-talet. Var inte detta årtiondet då vi slutade med skivor? Konceptet med skivor är främmande för mig, mitt aktiva musikletande- och lyssnande har ständigt utövats med hjälp av först Napster via CC++ till
Soulseek. CD-spelare har jag saknat i över 5 år. Men jag kan i alla fall bidra med den sista skivan jag köpte:
1. The Magnetic Fields - I.
Kommentar: Bra skiva!
Låtar
Kommentar: Ni som känner mig vet att jag tillhör den delen av mänskligheten som inte är så intresserad av musik. Jag hör er dra efter andan, samla ihop er och säga: Jaaaa men alla kan ju inte tycka om allt... samtidigt som ni tänker med avsmak att jag är DEAD INSIDE. Ungefär som jag brukar göra när människor deklarerar att de aldrig har läst en bok i hela sitt liv... Men för att tala som en person som köper konst på Hötorget: Ja, jag kanske inte kan så mycket om det, men jag vet vad jag gillar! Därför vill jag tänka att det går lättare för mig, som inte är så musikintresserad, att faktiskt skilja ut tio låtar som betytt mycket för mig detta decennium. De är placerade i en någorlunda kronologisk ordning efter när jag har lyssnat som mest på dem.
1. Håkan Hellström - "Känn ingen sorg för mig Göteborg"
Kommentar: Kan det bli mer 00-tal än det här? Linnéa 14, snart 15 hörde denna låt första gången på p3 sommaren 2000 och jag tänkte: It begins.
2. Belle and Sebastian - Jonathan David
Kommentar: Textraden: "People say that we'll never change - We'll never change - But i have" Jag ryser! Det här är en förfinad framläggning av budskapet i sånger såsom Raymond och Marias "Nej" det vill säga, jag har förändrats och jag går härifrån som en starkare människa. Bra coming of age-låt med sorglig "handling".
Videon är en must-see.
3. Broder Daniel - Shoreline
Kommentar: Överflödig.
4. The Knife - Pass this on
5. Magnetic fields - It's only time
6. Le Sport - Tell no one bout tonight
Kommentar: Den här låten representerar åren 2005-06 och att gå på popklubb i Göteborg för mig, det är en bra känsla.
7. Air - Run
Kommentar: Jag är mycket förtjust i låtar som bara är en disturbing stämning (jämför musiken till Twin Peaks). Run är, i mina öron, en sådan låt.
8. M.I.A - Paper planes
Kommentar: Tillbringade hösten 07 i Oslo, fick ett sms från Sverige: Alla i GBG älskar paper planes! Jag hakade på trenden.
9. Peaches -
Fuck the pain away
Kommentar: Jag har ingen speciell relation till denna låt, tycker bara att den är för jevvla go.
10. Makthaverskan - German boy (OBS måste höras live)
Kommentar: Som den dramaturgikunniga jag är vet jag när det är läge att peka framåt med hela handen. Makthaverskan får representera steget in i 10-talet. Standing on the shoulder's of giants etc etc.
Filmer (utan inbördes ordning)
1. Storytelling - Såg på bio i Halmstad med LiL-skribenten Max och jag minns att jag blev väldigt berörd av den.
2. Me and you and everyone we know - Denna film såg jag och Per tillsammans cirka 14 dagar innan vi blev ihop, det fanns en spänning i luften om man säger. Även om vi bortser från kontexten så är den här filmen min absoluta favorit genom tiderna. Citat: "I don't want to
have to do this living. I just walk around. I want to be swept off my feet, you know? I want my children to have magical powers. I am prepared for amazing things to happen. I can handle it."
3. Eternal Sunshine of the spotless mind - Såg första gången på bio med LiL-skribenten Erik. Då var jag nog lite för ung, i bemärkelsen att jag inte levt tillräckligt, för att förstå filmens storhet. Sedan dess har jag sett om ett flertal gånger och den blir bara bättre. Gondry är en stor favorit hos mig och det var i och med denna film jag upptäckte honom.
4. Waltz with Bashir - Animerad dokumentär om en grupp israeliska soldater i Libanon under kriget. Första scenen är en av de mest skrämmande och suggestiva scener jag någonsin sett.
Trailer.
5. Reefer madness - En musikalsatir utan like, fantastiska sånger/danser/scenografi och skådespeleri.
Kolla in detta sångnummer.
6. Anchorman - http://www.youtube.com/watch?v=gtKT0lwHNKo
7. Gosford park - Ska du se ett kammarspel om brittisk överklass och deras tjänare som gjordes på 00-talet, se då Gosford park.
8. Spirited away - Miyazaki, the Other Walt Disney levererar episk saga med budskapet att vi ska vara rädda om miljön.
Den här scenen är en av filmhistoriens vackraste.
9. Mean girls -
scen med julstämning.
10. Brokeback mountain
Böcker (utan inbördes ordning)
Den svåraste listan att skriva då jag föredrar litteratur skriven före 1957. Jag valde att ha med en teaterpjäs (nr. 7) som mig veterligen inte finns utgiven än, den är dock alldeles för bra för att förbises.
1. PO Enquist - Ett annat liv (2008) Enquists självbiografi förenar temata från hans tidigare böcker till en enda fantastiskt mash-up av biografin och prosan.
2. Peter Englund - Stridens skönhet och sorg (2008) Titeln är missvisande då den på ett ytterst individuellt plan förevisar det osköna och tråkiga med krig. Värd att läsas enbart för den gigantiska notapparaten!
3. Gitta Sereny - Tyskt trauma (2000) Sereny, som av vissa optimister talas om som Nobelpriskandidat, är en mästare på att skriva om onda människor. I denna essäsamling finns även möten med Albert Speer nedtecknade men även mer "vardagliga" personliga minnesbilder
från slutet av 40-talet såsom att åka till familjer och ta tillbaka barn som blivit bortadopterade till tyskar för att de sett tillräckligt ariska ut.
4. Mats Jonsson - Hey Princess (2002) Startade den långlivade självbiografiska genren inom svenska serier och är ett tidsdokument om att vara ung i Indiesthlm på 90-talet
5. Mats Jonsson Pojken i skogen (2005) Jonsson följer upp Hey Princess med en uppväxtskildring från Norrland. Det är mobbing, social utsatthet och klassskildringar.
6. Alan Moore the Legaue of extraordinary gentlemen del 1-3 (2000-2008) Det absolut bästa jag vet samlat i en enda serie: Steampunk, viktorianska England och litteraturhistorien (varenda namngiven karaktär i serien, även vissa av de onamngivna, har förekommit i en skönlitterär text)
7. Jon Fosse - Eg er vinden (2007) Min starkaste teaterupplevelse på 00-talet. En pjäs om vänskap/ensamhet.
8. Ida Säll - Jenny Häggs mamma solar brösten i sovrummet (2008) Den första generationsromanen för 85:or.
9. Jonathan Safran Foer - Allt är upplyst (2002)
10. Anders Frenander - Kulturen som kulturpolitikens stora problem (2005) Utan denna bok hade jag inte blivit doktorand, den visade hur och på vilket sätt det går att studera kulturpolitik - det vill säga där kulturen möter politiken.
Bonuslista: 00-talets bästa fenomen
1. Skunk(.nu)
2. tidningen Darling, började ges ut på 90-talet men det var under början av 00-talet som de ägnade sig åt riktigt avancerad medie- och konsumtionskritik, alltid med feministiskt patos. Den enda tjejtidning som någonsin har tagit sina läsare på allvar.
3. Mitt liv-festivalerna
4. Quorn, kommentar: år 2000 blev jag vegetarian, ungefär samtidigt som svamproteinet quorn började lanseras på allvar i Sverige. Utvecklingen av vegetarisk mat i Sverige de senaste tio åren har varit helt fantastisk, särskilt vid en jämförelse med våra grannländer (ja, jag ser på dig Norge), en bidragande orsak till detta är vegetariska alternativ till kött såsom sojaprodukter och quorn.
5. Soulseek (Fildelning)
6. Gmail
7. P3 dokumentär (podradio överlag)
8. Lolcats
MARIUSBöcker
1 Sara Stridsberg - Drömfakulteten: tillägg till sexualteorin
2 Orhan Pamuk - Snö
3 Anna Hallberg - Mil
4 Jan Kjaerstad - Kungen av Europa
5 Aase Berg - Loss
6 Martina Lowden - Allt
7 Silke Sheuermann - Timmen mellan hund och varg
8 JT Leroy - Sarah
9 Nina Solomin - Ok, amen
10 Bodil Malmsten - Priset på vattnet i Finistère
Låtar1. 1 Thing - Amerie
It's the beat! Ameries one hit wonder drivs framåt av ett beat så kraftfullt att jag svär på att vi aldrig kommer att få höra det igen - jag kommer aldrig att tröttna. Beatet är samplat från de fria funkmästarna the Meters, men det hittade aldrig sin bästa inramning förrän under Ameries smått desperata röst i 1 Thing.
2. You take my breath away – the Knife
Va, kan man göra musik så här?! Kan musik låta så här?! Överjordiskt och arrogant och utomvärdlsligt och överlägset. Får musik låta så här? Ja, tack!
3. Digital Love – Daft Punk
Mer än något annat har väl det populärmusikaliska nollnolltalet handlat om att bryta ned (förmneta) smakbarriärer (dock inte smakierarkier, som Aftonbladets kulturredaktion tror - gränser må ha flyttats men Boten Anna är fortfarande inte okej). Det börjar och kanske också slutar med Daft Punk.
På spårvagnen på väg hem från en föreläsning pratade jag och J någon dag runt 04 om Daft Punk: "Ingen annan skullev våga göra det. Men de har med ett gitarrsolo som låter som Van Halen:"
J var lyrisk. Det var nog tack vare honom som jag upptäckte Daft Punks fulla betydelse, och inte minst Discovery.
4. Through the Wire - Kanye West
5. With every heartbeat – Robyn och Kleerup
6. 99 problems – Jay-Z
7. Who is it – Björk
8. No One – Alicia Keys
9. För en lång lång tid – Håkan Hellström
10. Love of My Life (An Ode to Hip Hop) – Erykah Badu
Skivor1 the Postal Service
Det är egentligen inte så mycket att fundera över. När jag listade nollnolltalets hundra bästa låtar för nollnolltalet.se visste jag från början att the Postal Service skulle vara med, men - med vilken låt? Jag kunde ha valt just vilket spår som helst från skivan, men i slutändan blev det självklart Such Great Hights.
Ingen annan skiva är så stark att jag faktiskt var övervägde vart och vartenda spår till listan över decenniets bästa låtar.
2 Daft Punk Discovery
Nu spelar det inte längre någon roll om det är en synt, en sampler eller en gitarr - crossover är något självklart och att säga jag gillar inte gitarrer känns idag lika korkat som att säga att jag gillar bara riktig musik. Två gamla franska punkare som började göra dansmusik har stått i förgrunden för den utvecklingen och deras mästerverk heter Discovery.
3 The Knife - Deep Cuts
4 Björk - Vespertine
5 Erykah Badu - Worldwide Underground
6 Jenny Wilson - Hardships
7 Jay Z - Black Album
8 The Strokes - Is this it?
9 the Tough Alliance - A new chance
10 The Streets - Original Pirate Material
Filmer1 Marie Antoinette
Sofia Coppolas tredje film skapade en av nollnolltalets mer minnesvärda kulturdebatter när Aftonbladets Åsa Linderborg gick till attack mot filmen och alla recensenter som gett den ett gott omdöme. Faktum är att Åsa Linderborg sågade hela Coppolas filmproduktion och kallade dem icke-filmer. Varför såga Marie Antoinette? För att filmen gör revolutionen frånvarande och inte är civilisationskritisk.
Ni vet, den där revolutionen med parollen "frihet, jämlikhet, broderskap".
Marie Antoinette handlar om makt. Marie Antoinette handlar i tur och ordning om en rädd liten flicka som förlorar allt hon någonsin känt till och älskat, en rädd ung kvinna som försöker anpassa sig till en omgivning där alla vill se henne misslyckas, en nygift kvinna vars enda existensberättigande hänger på att hon ska föda en son, och drottning som tillslut lyckas åtevinna makten över sig själv. På vägen har Coppola skapat ett stycke filmmagi som jag aldrig kommer att glömma.
2 No Country for Old Men
Få filmer har ett sådant sug, från första till sista filmrutan, från första nästan tråkigt långsamma tagning till sista kan jag inte släppa blicken från duken. Historien i sig är kanske inte märkvärdig - den saknar först och främst något av de skruvade dramaturgiska vändningar som Coenbröderna gjort sig kända för - vilket kanske förklarar det fokus de verkar ha nått i den här filmen. Förunderlig insats dessutom av Javier Bardem som århundradets kallaste mördare. Så varm som deras mästerverk Fargo blir genom gjignr fndsfns, lika kall prägel sätter Javier Bardem på No Country For Old Men.
3 Du Levande
4 In the mood for love
5 Dogville
6 Match Point
7 La mala educacion
8 Der krieger und die Kaiserin
9 The Life aquatic
10 Låt den rätte komma in
PONTUS Skivor
Death Cab for Cutie - We Have the Facts and We’re Voting Yes
Franke - Optimismens hån
Radio Dept. - Lesser Matters
Håkan Hellström - Ett kolikbarns bekännelser
Death Cab for Cutie - Transatlanticism
Daft Punk - Discovery
The Postal Service - Give Up
Neko Case - Fox Confessor Brings the Flood
Log - Every Time A Bell Rings an Angel Gets His Wings
Hope Sandoval & the Warm Inventions - Bavarian Fruit Bread
Låtar
Radio Dept. - Freddy and the Trojan Horse
Fleet Foxes - Mykonos
The Embassy - It Never Entered My Mind
The Coral - In the Morning
Múm - We Have A Map of the Piano
M83 - Teen Angst
Franz Ferdinand - Take Me Out
The Knife - Heartbeats
Justin Timberlake - Rock Your Body
Phoenix - Too Young
Film
O Brother, Where Art Thou?
Anchorman
Almost Famous
The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring
Lost In Translation
Children of Men
Juno
Iron Man
Pan’s Labyrinth
The Life Aquatic with Steve Zissou
Böcker
Liv Strömquist - 100 procent fett
Liv Strömquist - Einsteins fru
Tom Shales & James Andrew Miller - Live From New York
Bruce Campbell - If Chins Could Kill
David Cavanagh - The Creation Records History
Fredrik Strage - Fans
Erik Morse - Spacemen 3 and the Birth of Spiritualized
Steven L. Kent - the Ultimate History of Video Games
Maria Raha - Cinderella’s Big Score
Maud Eduards - Kroppspolitik
INGRID
FilmO brother where art thou? 2000
Billy Elliot 2000
Brokeback Mountain 2005
Fish Tank 2009
In the mood for love 2000
Lost in translation 2003
Tala med henne 2002
Amélie från Montmartre 2001
Darjeeling limited 2007
De andras liv 2006
Tv-serier
Six feet under 2001
Angels in America 2003
Arrested development 2003
30 Rock 2006
Studio 60 on the Sunset Strip 2006
Upp till kamp 2007
Mordkommissionen 2000
Firefly 2002
True Blood 2008
Dexter 2006
SkivorD'Angelo - Voodoo
Death Cab for Cutie - Transatlanticism
Björk - Vespertine
Fleet Foxes - Ragged wood
Håkan Hellström - Ett kolikbarns bekännelser
Daft Punk - Discovery
Kaah - Beats, melodier och baby Kaah
Erykah Badu - Mama's gun
The Postal Service - Give up
Neko Case - Fox confessor brings the flood
LåtarHåkan Hellström - Gårdakvarnar & skit
Fleet foxes - Mykonos
Erykah Badu - Danger
Death cab for Cutie - New year
Neko Case - Deep red bells
D'Angelo - Untitled (how does it feel)
Phoenix - Too young
Justin Timberlake - Like I love you
M.I.A - Paper Planes
The Postal Service - We will become silhouettes
ANTON Att plocka russinen ur en tioårig kulturkaka är givetvis inte det enklaste. Särskilt inte när de tio åren som här bedöms är de tio åren som passerade mellan ett kulturellt aningslöst tonåringsliv och en fullfjädrad och vuxen kulturkonsumenttillvaro.
2009-Anton har i processen haft den avgörande rösten, på något annat vis tror jag inte ju hade kunnat göra det här. Där 2000-Anton försökte sälja in någonting som 2009-Anton finner estetiskt eller moraliskt förkastligt har den senare sagt stopp. Däremot har 2009-Anton tagit en hel del hänsyn, och där han varit överens om ett verks förträfflighet med 2000-Anton, eller 2003-Anton, eller 2006-Anton, så har dock goda förutsättningar funnits för att detta verk också skulle nå hela vägen fram. När det gäller musik kan vi formulera principen såhär: Det som kommit ifråga är sådant jag tyckt särskilt mycket om och lyssnat väldigt mycket på under en längre eller kortare period av 00-talet och än idag tycker är fantastiskt bra.
Jag har inte rankat, det hade blivit allt för svårt. En viss hierarki kan nog ändå skönjas, då de kandidater som är högt upp varit mer självklara än de i listornas undre regioner. Motiverar inte enstaka val. Inte för att jag inte skulle kunna motivera eller diskutera, nej tvärtom för att jag inte skulle kunna begränsa det hela om jag väl satt igång. Det skulle ha blivit allt för långdraget. Är dock öppen för frågor och diskussion.
Filmer
Royal Tenenbaums - Wes Anderson (2001)
Du levande - Roy Andersson (2007)
Sånger från andra våningen - Roy Andersson (2000)
Das Leben der Anderen / De andras liv - Florian Henckel von Donnersmark (2006)
Heimat 3: Chronik einer Zeitwende - Edgar Reitz, filmsvit (2004)
Trapped in the Closet - R Kelly/Jim Swaffield (2005/2007)
Moulin Rouge - Baz Luhrmann (2001)
Dancer in the Dark - Lars von Trier (2000)
Looking for Eric - Ken Loach (2009)
Billy Elliot - Steven Daldry (2000)
Filmkommentarer: Jag är inte särskilt filmintresserad. Har inte sett några mängder, har inte blivit så extremt begeistrad. Men filmerna ovan tyckte jag om. Svårt har det varit att väga feelgood mot jobbigare filmer. De förstnämnda fick lite övertaget mot slutet med resultatet att bra filmer som ”Lilja 4-ever” och ”4 månader 3 veckor och 2 dagar” föll bort.
BöckerOrhan Pamuk - Snö (2005/2002)
Mircea Cartarescu - Orbitór (trilogi) (2004+06+08)
W.G. Sebald - Austerlitz (2003/2001)
Mircea Cartarescu - Nostalgia (2002/1993)
Kerstin Norborg - Min faders hus (2001)
Jonas Hassen Khemiri - Montecore (2006)
Dubravka Ugresic - Den ovillkorliga kapitulationens museum (2000/1997)
Åsa Linderborg - Mig äger ingen (2007)
P.O. Enquist - Lewis resa (2001)
Zadie Smith - White Teeth (2000)
Bokkommentarer: Jag valde att ta med ett par böcker som utgavs på svenska först under 00-talet, även om de skrevs och utgavs på originalspråk tidigare. Om någon blir arg på mig för detta tilltag kan ni byta ut dessa böcker mot exempelvis Khemiris "Ett öga rött" och Safran Foers "Allt är upplyst". Årtal ovan är alltså utgivningsår på svenska/originalspråk, där dessa skilt sig åt.
Skivor
Joanna Newsom - Ys (2006)
Dead Prez - Let's Get Free (2000)
Håkan Hellström - Ett kolikbarns bekännelser (2005)
Håkan Hellström - För sent för Edelweiss (2008)
Lil Wayne - The Leak (2007)
Anna Järvinen - Jag fick feeling (2007)
Air France - No Way Down (2008)
Belle and Sebastian - Fold Your Hands Child You Walk Like A Peasant (2000)
The Knife - Deep Cuts (2003)
Gaudi + Nusrat Fateh Ali Khan – Dub Qawwali (2007)
LåtarR. Kelly - The World's Greatest (2002)
Talib Kweli - Get By (2002)
Pet Shop Boys - Flamboyant (2004)
Annie - Heartbeat (2004)
Lil Wayne - Ride 4 My Niggas (2007)
The Embassy - Some Indulgence (2005)
M.I.A. - Paper Planes (2007)
Joanna Newsom - Peach, Plum, Pear (2004)
Fat Joe ft. R. Kelly, T.I., Lil Wayne, Baby, Rick Ross & Ace Mac - Make It Rain (remix) (2007)
Diskjokke - Some Signs Are Good (2007)
Musikkommentarer: Kandidatlåtar fanns det inte tio, utan snarare tio- eller till och med hundratals (säg till om ni är intresserade av mer extensiv spotify-playlist). Därför finns det givetvis en viss godtycklighet i vilka som kom med. Men det gör ingenting för min del, det är en fin lista. Som uppmärksamma läsare märker finns inte en enda låt med från de album som är mina favoriter. Det var nära här och där, några av låtfavoriterna kom från album som föll på mållinjen. Sedan kändes det omöjligt att välja en enda Håkan Hellström-låt, hade jag börjat där hade listan blivit full. Därtill är det kanske så att ett bra album behöver många bra låtar, men inte nödvändigtvis de största hitsen. Även jag förvånades över att det blev så lite pop från Göteborg till sist, därför ger jag härmed ett hedersomnämnande till My Darling YOU! som 00-talets bästa popgrupp.
JOHANNESSkivor1. Bob Dylan - Modern Times (2006) - Tidlös musik, lika fulländad som den bästa jazzen, de bästa klassiska kompositionerna - nej långt mer fulländad! Bob Dylans gamla röst är ett stort mirakel, hans språk ett ännu större.
2. Tom Waits - Orphans: Brawlers, Bawlers & Bastards (2006) - Vet att det är lite fusk att ta med en samling med outgivet material, men tror de flesta spåren är inspelade under decenniet och ingen platta har berört mig lika starkt. Andra skivan är det vackraste jag någonsin hört, jämsides med Sinatras Only The Lonely och Roy Orbisons ljuvaste alster.
3. Bruce Springsteen - The Rising (2002) - Visst, den är ojämn som tusan men topparna är skyhöga och framför allt är The Rising ett tidsdokument - ingen annan skiva fångar den känsla som rådde efter terrorattacken 2001 på samma sätt. Turnén som nådde Göteborg 2003 var oerhört laddad; Empty Sky på Ullevi fick mig att förstå vad det egentligen var som hände 11 september, på ett mycket djupare plan än vad TV-bilder kan förmedla.
4. Solomon Burke - Don't Give Up On Me (2002) - Country-soul som kan förflytta berg. Solomon Burkes mäktiga stämma inramad av en avskalad och varm produktion från Joe Henry. Van Morrison, Dylan, Brian Wilson, Nick Lowe, Elvis Costello, Tom Waits och Dan Penn bidrog med låtar!
5. Kris Kristofferson - This Old Road (2006) Om The Rising fångar tidsandan just efter terrorattacken är Kristoffersons This Old Road en perfekt sammanfattning de tankar och känslor som var i omlopp när Bush var "på toppen av sin karriär"... Oerhört karg skiva, orden och den väderbitna rösten är hela tiden i fokus. Finns inget musikaliskt smink någonstans, befriande.
6. Eldkvarn - Atlantis (2005) Eldkvarn är bättre på 00-talet än på 70- 80- och 90-talet! Atlantis påminner om Bob Dylans Time Out Of Mind; textmässigt irrar Plura runt i minnets korridorer och hittar samtidigt sina vackraste melodier någonsin.
7. Joe Henry - Civilians (2007) Den viktigaste skivan för mig personligen då den fick mina musikaliska blockeringar att släppa - efter maniskt lyssnade på Civilians fick jag plötsligt klart för mig hur jag skulle göra för att skriva och sjunga på ett eget sätt. Det var något i skivans klangfärg som bara låste upp alla knutar. Så tack Joe Henry.
8. Nick Lowe - The Convincer (2001) Om någon ber mig beskriva vilken slags musik jag gillar kan jag svara genom att lämna över The Convincer. Nick Lowe skriver så oerhört bra om vardagliga ting, om kärlek och förlust, om oss små människor och våra drömmar och förhoppningar och framförandet är så avslappnat oklanderligt, så svängigt och så innerligt att man bara vill gråta av glädje. Brittisk country-soul-rock när den är som allra bäst!
9. Rodney Crowell - The Houston Kid (2001) Det kompakta mörkret över The Houston Kid är något helt annat än den vidriga, demografiskt anpassade (=lite fiolkladd) radiorock som vissa kallar country. Rodney Crowell blandar självbiografisk verklighet och fantasi när han berättar historier från sin uppväxt i Houston. Ett fullständigt mästerverk!
10. Brian Wilson - Smile (2004) Jag hade inte direkt jättehöga förväntningar på Smile när den släpptes 2004, väntade mig en digital studiomusiker-parodi på 60-talsgenipop. Men oj oj oj oj oj, vilken emotionell knockout jag åkte på från början till slut, helt obegripligt. Sättet på vilket Brian och hans musikanter genomförde vad som borde ha varit ett fullständigt omöjligt projekt är ett av musikhistoriens stora underverk!
MARTIN
2 Aimee Mann - Bachelor No. 2
