Lördag, Årsta. Familjen och jag går över torget. Vi ska besöka biblioteket för att lämna tillbaka försenade böcker. Hög försommarhimmel. Allt står i blom på innergården där restaurang Årstabo ställt ut stolar och bord mellan äppelträd och syrener. Jag snackar lite gött med restauratör Johan som på sin breda göteborgska peppar mig för mina stora skor ("Det där måste vara 47or eller??" Jag: "jag har stl 48 ibland" Johan: "Fan vad bra") Efter en pannkakslunch i solen går vi genom foajén mot biblioteket där det ligger beläget i de inre delarna av Erik och Tore Ahlséns 50-talsmodernistiska medborgarhus.
Det är ett fantastiskt bibliotek. Från entrén leds man in i de höga rummen där det förstas mezzanin med sina läsplatser svävar ovan labyrintiska hyllsektioner i mörkt trä med patina från många decenniers boklånande. I det andra, större rummet där barnavdelningen är inredd blir takhöjden fullt synlig och stora fönster under takfoten släpper in massor av ljus, himmel och moln samtidigt som läsron fredas av det saknas fönster längre ned mot golvet. En öppning finns dock i markplan, och vilken öppning!!
En enkel altandörr leder ut mot medborgarhusets allra innersta innergård, bibliotekets lilla trädgård. Ett pilträd står strax utanför dörren i ena hörnet av en rektangulär växtyta översållad med tulpaner och andra blommor. I mitten finns en liten rund fontän med en enkel vattenkaskad. Inga ljud från den omkringliggande staden hörs här inne. Runt om längs väggarna står bänkar utplacerade så att besökare kan slå sig ned med en bok. Elsa läser Simenon, jag väljer en nyutgåva av Sextus Propertius "Elegier" i Björkesons översättning. Sol och skugga ritar skarpa konturer över väggarna och en bit bort läser en pappa lågmält och stillsamt för sitt barn.
Det är en så otroligt väl genomförd och sympatisk arkitektur: ena foten i en flertusenårig tradition av muromgärdade palatsträdgårdar, den andra i en framtidsinriktad politisk vision där ett bibliotek för alla ges en form av så hög arkitektonisk kvalitet. Biblioteket i Årsta tycker jag är inget mindre än en materialiserad och genomförd utopi. Rent paradisiskt - en funkislustgård i hjärtat av söderort.
