Den franska rivierans tallar

 

Om det finns något träd som spelat en särskild roll här på bloggen så är det tallen. Tallarna i Kärrtorp (och andra av Söderorts funkisförorter), såväl som de erosions-motverkande tallarna på den halländska kusten. Häromveckan upplevde jag en för mig ny typ av tall: den franska Rivierans tallar. I det soliga, varma, på somrarna ytterst torra klimatet på den franska medelhavskusten, så trivs tallarna av allt att döma lika bra som de gör i en svensk mönsterförort från 1940-talet, med bergsknallar och trevåningshus. Den lilla semesterorten Juan-les-Pins, ihopvuxen med Antibes, har till och med fått sitt namn från tallarna: namnet betyder helt enkelt, fritt översatt, "Johan hos tallarna". Mitt i stan, just vid ingången till konsertplatsen där ortens kända jazzfestival håller till om somrarna, finns också Tallparken eller Tallträdgården (Jardin de la Pinède). Tänk vilken känsla att gå in på festivalområdet här en varm sommarkväll 1965, luften mättad av den ljuvliga doften av solvarma tallar, segelbåtarna flyter just nedanför scenen, och John Coltranes kvartett går upp och spelar hela A Love Supreme. Ett osannolikt möte av medelhavstopologi, europeisk lyx, och amerikanskt avantgarde. När jag var där värmde festivalområdet just upp för Antibes reggaefestival (!) och det kändes som en paradox att genom scenbygget se enorma yachter ligga på redd där ute, ett par hundra meter ut, kanske inom hörhåll för de soundcheckande musikernas fördömande av "Babylon".

Här tänkte jag dock skriva inte om Tallparken utan om Antibes botaniska trädgård, Jardin botanique de la Villa Thuret. Det är en forskningsbaserad trädgård som drivs av den franska staten (dess L’Institut national de recherche pour l'agriculture, l'alimentation et l'environnement) och som arbetar med att studera Medelhavsregionens typiska träd och buskar. Därmed blir det en för en svensk fascinerande blandning av palmer, ormbunkar och tallar. Så här beskriver Wikipedia den botaniska trädgårdens samlingar:

The garden contains fine collections of cycads, conifers (with an exceptional collection of cypress), palms (30 species including excellent specimens of Jubaea), legumes (various species of Australian acacias), Mediterranean oaks, Australian Myrtaceae (Callistemon, Calothamnus, Eucalyptus, Melaleuca), a large collection of Pittosporum spp., and Proteaceae including Banksia, Grevillea, Hakea, and Leucadendron.

De vackra barrträden finns överallt i Juan-les-Pins och Antibes. De ramar in solblekta villor värda tiotalsmiljoner lika väl som tiovåningars lägenhetshus med utsikt över havet; de står bredvid en turistfälla på en gågata, eller en boulebana vid en tungt trafikerad väg ut ur stan. Och de skapar en egen, förtrollande färgskala och tablå: knallblå himmel, sand och grus, hus i schatteringar av vitt, beige och gråvit, strålande färgglada blommor i rabatterna, och så tallar, cypresser och andra barrträd.

Lördag, Årsta

Lördag, Årsta. Familjen och jag går över torget. Vi ska besöka biblioteket för att lämna tillbaka försenade böcker. Hög försommarhimmel. Allt står i blom på innergården där restaurang Årstabo ställt ut stolar och bord mellan äppelträd och syrener. Jag snackar lite gött med restauratör Johan som på sin breda göteborgska peppar mig för mina stora skor ("Det där måste vara 47or eller??" Jag: "jag har stl 48 ibland" Johan: "Fan vad bra") Efter en pannkakslunch i solen går vi genom foajén mot biblioteket där det ligger beläget i de inre delarna av Erik och Tore Ahlséns 50-talsmodernistiska medborgarhus.

Det är ett fantastiskt bibliotek. Från entrén leds man in i de höga rummen där det förstas mezzanin med sina läsplatser svävar ovan labyrintiska hyllsektioner i mörkt trä med patina från många decenniers boklånande. I det andra, större rummet där barnavdelningen är inredd blir takhöjden fullt synlig och stora fönster under takfoten släpper in massor av ljus, himmel och moln samtidigt som läsron fredas av det saknas fönster längre ned mot golvet. En öppning finns dock i markplan, och vilken öppning!! 

En enkel altandörr leder ut mot medborgarhusets allra innersta innergård, bibliotekets lilla trädgård. Ett pilträd står strax utanför dörren i ena hörnet av en rektangulär växtyta översållad med tulpaner och andra blommor. I mitten finns en liten rund fontän med en enkel vattenkaskad. Inga ljud från den omkringliggande staden hörs här inne. Runt om längs väggarna står bänkar utplacerade så att besökare kan slå sig ned med en bok. Elsa läser Simenon, jag väljer en nyutgåva av Sextus Propertius "Elegier" i Björkesons översättning. Sol och skugga ritar skarpa konturer över väggarna och en bit bort läser en pappa lågmält och stillsamt för sitt barn.

Det är en så otroligt väl genomförd och sympatisk arkitektur: ena foten i en flertusenårig tradition av muromgärdade palatsträdgårdar, den andra i en framtidsinriktad politisk vision där ett bibliotek för alla ges en form av så hög arkitektonisk kvalitet. Biblioteket i Årsta tycker jag är inget mindre än en materialiserad och genomförd utopi. Rent paradisiskt - en funkislustgård i hjärtat av söderort.