Den kanske ultimata svenska countrylåten är Ronny Carlssons “Vägarna jag fann“, fran skivan Reserverat från 1983. Det är en uptempo-lunkande country från tidigt 80-tal, nära Waylon Jennings eller The Highwaymen i stilen, med gnisslig fiol och studsig countrybas, och Ronnys djupa, pa alla sätt nedstämda röst och grova skånska dialekt. Det är en grym låt. Till den utnämning som den ultimata svenska countrylåten för oss ocksa det perfekta countrynamnet -- jag kan inte tänka mig ett mer country svenskt namn än Ronny Carlsson -- den perfekta gubbrocklooken (bilden ovan!), och texten som är så country som det kan bli: en man som är på väg, jagad av sina minnen, full av ånger över saker som det är för sent att ändra på. Bitterljuvt, bitterljuvligt!
Snubblar fram på vägen och på tanken att jag reser
Det har hänt många ganger förr
Samma vindar blåser cirklar runt mitt huvud
Varför finns minnet alltid kvar?
Det finns en hemlighet i mitten av min himmel
Som en gång syntes ganska klart
Men sen kom molnen ut fran tankarnas vimmel
Och allt blev skuggor av igår
Något viskar i mitt öra
Så jag hör inte att jag gråter
Försöker inte länge drömmar som försvann
Jag följer vägarna jag fann
Ut från min spegel kommer sanningar som bränner
Förintar bilder som aldrig fanns
Men krossat glas ger reflektioner av min svaghet
Vem ger mig styrka när jag går?
Något viskar i mitt öra
Så jag hör inte att jag gråter
Försöker inte länge drömmar som försvann
Jag följer vägarna jag fann
Jag söker inte längre drömmar som försvann
Jag följer vägarna jag fann
---
Per Wiker har på Obladoo en rejäl, utmärkt introduktion till Ronny Carlsson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar