Den koreanska kompositören Unsuk Chin stod för majoriteten av all musik som framfördes på konserthusets traditionsenliga tonsättarfestival, som ägde rum förra veckan. Jag hade förmånen att i lördags få se ett program bestående av en violinkonsert, en cellokonsert, samt scener ur Chins första opera Alice in Wonderland.
 |
| Unsuk Chin |
Jag skall utan omsvep erkänna att jag inte är en van konsument av nutida konstmusik, och att jag dessutom bär på en och annan fördom mot denna musikform - kanske var det därför som jag blev så oerhört berörd. Förväntningar är en stor del av en kulturupplevelse, och då jag möjligen förväntade mig att inte förstå blev effekten så mycket större när jag blev som bortsvept av konserten.
Unsuk Chins musik är modern, absolut, och det finns knappast några melodiska teman som återkommer, men det finns en spänning, densitet och dramaturgi som fångar lyssnaren direkt och håller uppmärksamheten ända i i mål. Just spänning är ett ledord, det är oväntade och dynamiska vändningar, hela tiden med befriande överraskande inslag. Taktarter och tonarter är ständigt föränderliga, men det finns en tydlig röd tråd och riktning som tillåter lyssnaren att "vila" i spänningen.
 |
| Dirigent Susanna Mälkki och Viviane Hagner |
Violinkonserten leddes av solisten Viviane Hagner, som med strålande elegans visade vägen genom det dramatiska och stämningsfulla stycket. Alban Gerhart var cellosolist, och även om jag inte tilltalades fullt lika mycket av detta stycke spelade han med en nästan otäck precision, och dessutom framförde han hela detta mycket komplicerade stycke utan noter.
Efter paus var det dags för scener ur Alice in Wonderland, och det var för mig konsertens höjdpunkt. Otroligt dramatiska scener, med mycket humor och hisnande fantasisprång; en värdig tonsättning av Lewis Carrolls mästerverk från 1865. Sammantaget en underbar konsert signerad en enastående tonsättare.
