Vill gärna tipsa om en fantastisk blogg som känns besläktad med Längre inåt landet, Ölkultur med David & Fredrik. En blogg av och för ölnördar utan (nåja) för mycket snobberi eller 'förståsigpåande'.
Se bara på den här väldigt trevliga videorecensionen av Oppigårds Amarillo Spring. Än så länge ligger vi på Lil ganska duktigt i lä vad gäller kunskap, våra öltest bygger snarare på lustiga associationer än fakta, men Rom byggdes icke på en dag. För övrigt bär alla vägar till Rom.
lördag 27 februari 2010
torsdag 25 februari 2010
Ny låt med Johannes Vidén
Johannes Vidén har en ny låt uppe på youtube, "Det kommer ordna sig". Helt otroligt bra!!!!
tisdag 23 februari 2010
Tyskt öltest vol.2
Tyskland. Drömmarnas land, åtminstone för alla som liksom LIL-redaktionen är vänner av stora öl, stora korvar, surkål, handboll och stora mustascher. Min senaste vistelse i Tyskland var en turné med Göteborgsbandet Next Stop:Horizon, och även om både öl- och korvkonsumtionen blev något snålare än vad jag hade hoppats på var det väldigt trevligt.
Folk i Tyskland är vänliga, och jag tycker nästan att tyskarna känns mer som ett broderfolk än vad danskarna och norrmännen gör, vad kulturen beträffar. Jag kan förstås ha fel, och förmodligen är jag färgad av att jag under stora delar av mitt liv hyst en stor fascination för det svart-röd-gula folket, inte minst tack vare Jürgen Klinsmann och Rudi Völler.
Denna gång bjöd de (tyskarna) på så vitt skilda upplevelser som konstnärskollektiv i Chemnitz (f.d. Karl Marx-Stadt), bondgård i södra Tyskland, med kalvfödsel och allt, gala för hemlösa med hundar i Leonhardskirche i Stuttgart, osv.
Mellan varven hann trots allt några öl smeka min strupe, och här kommer mina omdömen. Spök-testare är sångaren och artisten Pär Hagström, håll till godo!
Landwehr-bräu Edel 2-
Inköpt på en bensinmack, och det märktes! Smakade parfym eller wc-anka, en ointressant fulöl som inte kändes färdig. Känslan att vara framme i Notzingen efter en hel dags bilfärd drev ändå upp betyget till en svag tvåa.
Landwehr-bräu Dunkel 1
Ännu värre än föregående, förmodligen för att jag tycker mindre om den här sortens öl, men den var verkligen vedervärdig. Bajs, parfym och blask i ölform.
Köstritzer Edel Pils 2
Stabil lager med stråk av fult, intetsägande och lättglömd.
Kaiser Weizen 4
Detta var en av höjdpunkterna på resan, då vi besökte den lokala puben i nyss nämnda Notzingen (en by på 300 invånare). Vi var enda besökarna i en pub som såg ut att ha stått orörd sedan 1970-talet, ägaren tände upp i baren när vi kom in. Han talade inte ett ord engelska, men på knagglig skoltyska lyckades vi beställa öl och en korvsmörgås. Trots stora kommunikationsbesvär envisades ägaren med att stå i baren, precis vid oss, under hela vår vistelse där. Eftersom vi knappt kunde prata med varandra blev det ganska finsk stämning, men det kunde inte lägga sordin på vår pura glädje över att vara i en så fantastiskt tysk inrättning!
Nå, ölen var det ju. Den var otroligt fruktig och 'jästig'. Väldigt god i början, i längden något för söt, men helhetsupplevelsen var ändå fantastisk och betyget blev en fyra.
Sternquell 3+
Ambitiös lokal lager från Plauen som kanske ville lite mer än vad den kunde leverera. Mikrobryggeri-touchen lurade i faggorna, och som helhet var det en riktigt schysst öl.
Cluss Kellerpils 4
På en kristen klubb i Heilbronn bjöds denna fantastiskt friska kellerpils som blev ölhöjdpunkten på denna resa.
Folk i Tyskland är vänliga, och jag tycker nästan att tyskarna känns mer som ett broderfolk än vad danskarna och norrmännen gör, vad kulturen beträffar. Jag kan förstås ha fel, och förmodligen är jag färgad av att jag under stora delar av mitt liv hyst en stor fascination för det svart-röd-gula folket, inte minst tack vare Jürgen Klinsmann och Rudi Völler.
Denna gång bjöd de (tyskarna) på så vitt skilda upplevelser som konstnärskollektiv i Chemnitz (f.d. Karl Marx-Stadt), bondgård i södra Tyskland, med kalvfödsel och allt, gala för hemlösa med hundar i Leonhardskirche i Stuttgart, osv.
Mellan varven hann trots allt några öl smeka min strupe, och här kommer mina omdömen. Spök-testare är sångaren och artisten Pär Hagström, håll till godo!
Landwehr-bräu Edel 2-
Inköpt på en bensinmack, och det märktes! Smakade parfym eller wc-anka, en ointressant fulöl som inte kändes färdig. Känslan att vara framme i Notzingen efter en hel dags bilfärd drev ändå upp betyget till en svag tvåa.
Landwehr-bräu Dunkel 1
Ännu värre än föregående, förmodligen för att jag tycker mindre om den här sortens öl, men den var verkligen vedervärdig. Bajs, parfym och blask i ölform.
Köstritzer Edel Pils 2
Stabil lager med stråk av fult, intetsägande och lättglömd.
Kaiser Weizen 4
Detta var en av höjdpunkterna på resan, då vi besökte den lokala puben i nyss nämnda Notzingen (en by på 300 invånare). Vi var enda besökarna i en pub som såg ut att ha stått orörd sedan 1970-talet, ägaren tände upp i baren när vi kom in. Han talade inte ett ord engelska, men på knagglig skoltyska lyckades vi beställa öl och en korvsmörgås. Trots stora kommunikationsbesvär envisades ägaren med att stå i baren, precis vid oss, under hela vår vistelse där. Eftersom vi knappt kunde prata med varandra blev det ganska finsk stämning, men det kunde inte lägga sordin på vår pura glädje över att vara i en så fantastiskt tysk inrättning!
Nå, ölen var det ju. Den var otroligt fruktig och 'jästig'. Väldigt god i början, i längden något för söt, men helhetsupplevelsen var ändå fantastisk och betyget blev en fyra.
Sternquell 3+
Ambitiös lokal lager från Plauen som kanske ville lite mer än vad den kunde leverera. Mikrobryggeri-touchen lurade i faggorna, och som helhet var det en riktigt schysst öl.
Cluss Kellerpils 4
På en kristen klubb i Heilbronn bjöds denna fantastiskt friska kellerpils som blev ölhöjdpunkten på denna resa.
fredag 12 februari 2010
Yes! Nu kommer ponchon!
Läsare med gott minne kanske minns ett inlägg från tidigt i höstas där jag önskade mig ett genomslag för ponchon som ytterplagg hösten och vintern 09-10.
Nu ser det ut som att modegudarna hörsammat mig. Hipstern Lisa Milberg på rodeo.net verkar tycka som jag.
Så om ni vill hänga med - vänd er i fortsättningen till LIL-redaktionen, era stjärnskådare på modehimlen.
måndag 1 februari 2010
LIL-kvalitetsmärkta uteställen #6 - Bara Vi Bar
I serien av uteställen som vi här på LIL förärar med vår svårvunna kvalitetsstämpel har nu turen kommit till Bara Vi Bar på Skånegatan på Södermalm i Stockholm.
Jag var där för andra gången i lördags och vanns över av följande:
- Röda väggar, ger mig enbart bra associationer och får mig att tänka på till exempel Twin Peaks eller kulturcaféet på Bohusläns teater
- Väldigt blandad publik: söderhipsters i stora glasögon, kulturtanter i stora tunikor, skjorta-och-lammullströjamän, tatuerade rockabillys, etc. Spontant uppkomna samtal mellan borden bidrog också till rätt sorts avspända och sköna stämning.
- Trevlig personal: bartendern stod inbegripen i diskussion om sin persiska identitet i relation till iranskt medborgarskap när jag beställde, och han berömde mig för valet av ett av mina favoritöl Samuel Adams
- Och sist men inte minst: musiken! Att under samma kväll få höra både Håkan Hellströms Känn ingen sorg för mig Göteborg, Totos Africa, Journeys Don't stop believing och och inte minst Walk of Life med Dire Straits tänder alla mina cylindrar.
Det känns helt enkelt väldigt bra att välkomna Bara Vi Bar in i den exklusiva samlingen LIL-kvalitetsmärkta uteställen.
Jag var där för andra gången i lördags och vanns över av följande:
- Röda väggar, ger mig enbart bra associationer och får mig att tänka på till exempel Twin Peaks eller kulturcaféet på Bohusläns teater
- Väldigt blandad publik: söderhipsters i stora glasögon, kulturtanter i stora tunikor, skjorta-och-lammullströjamän, tatuerade rockabillys, etc. Spontant uppkomna samtal mellan borden bidrog också till rätt sorts avspända och sköna stämning.
- Trevlig personal: bartendern stod inbegripen i diskussion om sin persiska identitet i relation till iranskt medborgarskap när jag beställde, och han berömde mig för valet av ett av mina favoritöl Samuel Adams
- Och sist men inte minst: musiken! Att under samma kväll få höra både Håkan Hellströms Känn ingen sorg för mig Göteborg, Totos Africa, Journeys Don't stop believing och och inte minst Walk of Life med Dire Straits tänder alla mina cylindrar.
Det känns helt enkelt väldigt bra att välkomna Bara Vi Bar in i den exklusiva samlingen LIL-kvalitetsmärkta uteställen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)