"Och mig syns det som hade den mätbara världen
Tvenne Halvor, av vilka vi bara känner en "
Lars Gustafsson
Det är något särskilt med ljuset nu i slutet av augusti. Hösten nalkas; det blir mörkt tidigare och det finns en sorts latent kyla i luften, även om det fortfarande kan vara varmt i solen om dagarna.För två söndagar sedan var vi på efter en långpromenad på Gamla Enskede matbod och åt köttbullar och drack öl i solskenet på uteserveringen mitt i den totala småstadsidyllen. Så kom en episk störtskur och vi fick dra oss in och vänta ut den, innan vi kunde gå tillbaka till Hammarbyhöjden. Efter regnet var Söderort fantastiskt, gnistrande i ett magiskt augustiljus. Allra mest speciellt var höghuset i Björkhagen, som mer än nånsin framstod som en shining city upon a hill.
Idag träffades två vänner och jag i en kolonistuga i Majorna för att umgås, äta och dricka. Vid fyratiden när vi möttes var det soligt och varmt; under kvällen drog små regn förbi fram tills att vi blev tvungna att flytta in i stugan vid åttatiden. Återigen framträdde det där magiska ljuset, den totala inbäddningen av tingen i ett vänligt fluff av dimmigt ljus, kontrasterat med de punkter -- fruktträden i trädgården -- där det kraftfulla gula ljuset faller.
Ljuset i augusti - det är förunderligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar