Pete Drake - Forever

Veckans vackraste youtubeklipp får den innovative "talking steel guitar"-mannen Pete Drake stå för. Han är främst känd för att ha backat upp storheter som Bob Dylan och George Harrison men hade även en egen hit med den här låten från 1964. Fantastiskt!

Handbollsbloggar

Handboll är, som jag har konstaterat tidigare, en sport som i hög grad står i mediaskugga jämfört med till exempel fotboll. Därför är det så väldigt roligt att det numera finns en hel drös riktigt bra, engagerade och flitigt uppdaterande handbollsbloggar! Faktum är att det finns bara två svenska fotbollsbloggar som jag läser med stor glädje - Tre Hörnor Straff och Bank o Niva (tidigare också Jonas Dahlquists, men han har ju slutat) - men fem stycken handbollsbloggar! De är:

Axnérs blogg på Skånskan
Tomas "attityd" Axnér är tränare i LUGI och bloggar om LUGI men också om Bundesliga och Champions League-handboll.

Sveriges Radios handbollsblogg
Den här bloggen har inte mindre än fyra skribenter och en bred täckning av Elitserien.

Flincks handbollsblogg på Aftonbladet
Den som jag gillar minst av de här fem, för den har varken bra punktmarkering av något lag eller en bredare Elitserietäckning (så är den ju också Stockholmsbaserad), men med en del intervjuer och information som man inte hittar annanstans.

Peter Lindgrens handbollsblogg på Ystads Allehanda
Den kanske bäst skrivna av de här fem bloggarna, och eftersom den är Ystad-baserad handlar den mycket om YIF (och en del om IFK Ystad), men liksom Axnér också med en del tv-handbollsanalyser.

Åsa Josefssons handbollsblogg på Expressen
Riktigt bra elitseriebevakning.

God läsning, alla handbollsfans!

Heja Pure Divine!

Jag trodde inte att jag skulle kunna gilla en dansbandsversion av Jason Mraz sommarplåga "I'm Yours" så här mycket, men det gör jag.

I lördags började årets säsong av SVT:s Dansbandskampen, och jag tycker att det var ett grymt bra program! Underbart att se "professor" Thomas Deutgen i rutan igen, och jag tycker att det var en riktigt bra uppsättning band, med mycket traditionellt dansband, så som jag (och Deutgen) vill ha det.

Dansbandskampen är så mycket feelgood som det kan bli, utan skitsnack och intriger och med en stor samling dansbandsmusiker från olika delar av landet som alla helt uppenbart gillar vad de håller på med. Dessutom tycker jag att Christine Meltzer, som tydligen aldrig lyssnat på dansband själv, klarade sig riktigt bra på programledare, och blir nog minst lika bra som Peter Settman (som i och för sig inte var fantastisk).

Bäst i lördags tyckte jag var Pure Divine med "I'm Yours" och Elisa's med Killers plåga "Human" från 2008. Att Rigo & the Topaz Sound åkte ut tycker jag var rätt; deras version av "Två mörka ögon" var, som Deutgen sa, inte riktigt dansband. Annars tycker jag att Jeppez and the Cowboys fick en omöjlig uppgift i "Inget stoppar oss nu", för den går varken att göra bättre eller mer dansband, och dessutom tycker jag att Jeppe svajade lite väl i sången. Detsamma gäller för Willez som annars gjorde en kosher dansbandsversion (gunget, klinkpiano, synthstråkar) av "Jag ljuger så bra". Donnez tycker jag gjorde en skön version - dragspelet! körerna! - av "I Gotta Feeling". Sweetshots med "I Don't Feel Like Dancing" och C C and Lee med "I Kissed a Girl" var lite för over the top och jag gillar inte låtarna, blir spännande att se om jag gillar deras låtar i nästa program. Patrik's Combo tycker jag har mycket kvar att bevisa; och detsamma nästan för Wizex efter en trad rätt uppenbar version av "Sjumilakliv".

Solomon Burke död

Solomon Burke, mannen med den gyllene strupen, avled på flygplatsen Schiphol i Amsterdam i morse. Han blev 70 år gammal (född samma år som John Lennon som igår skulle ha fyllt just 70 år) och lämnar efter en produktiv karriär drygt 20 skivor, 21 barn och 90 barnbarn efter sig.

Favoritlåtar just nu

Los Angeles-kullar

Jackie DeShannon, "Laurel Canyon" (från skivan Laurel Canyon, 1968)
Stora fills, call and response-körer, rivigt piano - den här låten har det mesta. Svängig rock från Laurel Canyon, det område där förutom DeShannon också Jackson Browne, Byrds, Graham Nash, Canned Heat, Joni Mitchell med flera bodde i slutet av 60-talet. Skivan har flera fantastiska låtar, som "Bitter Honey" och "L.A.".


Kathleen Edwards, "I Make the Dough, You Get the Glory" (från skivan Asking for Flowers, 2008)
Den här låten har på något sätt blivit min musikaliska "comfort zone", en motsvarighet till min mest bekväma rödblårutiga skjorta. Steel guitar-intro, lunktempo, text som namedroppar såväl John Fogerty som gamle hockeyspelaren Marty McSorley... Känns tryggt!

Ludwig Bell, "800 meter" (från skivan Jag har försökt förklara, 2010)
När min lillasyster först spelade den här skivan för mig sa jag: det här låter som alla andra svenska manliga solopopartister. Mer välformulerad var den recensent som sa: Bell är en i raden av de som försöker göra Jakob Hellmans andra skiva. Men bra är det.


Nanci Griffith, "Speed of the Sound of Loneliness" (från skivan Other Voices, Other Rooms, 1993)
Stämningssynthar galore i en mäktig countryballad där stämningssyntharna möter steel och akustiskt plock... Ingen har sagt att detta inte är 90-tal. Låten skrevs av John Prine, som Max nämnde i sitt inlägg häromdagen.

Tom Russell & Gretchen Peters, "Prairie Melancholy" (från skivan One to the Heart, One to the Head, 2009)
Ännu en mäktig countryballad, denna gång dessutom med prärieromantik.



Hüsker Du, "These Important Years" (från skivan Warehouse: Songs and Stories, 1987)
Funkar på något sätt som en pendang till "I Make the Dough, You Get the Glory" - den är comfort zone på så sätt att Hüsker Du är ett band som jag lyssnat på länge och vars hela aura - originell indierock från 80-talet - jag gillar, men samtidigt är det en väldigt deppig låt -

"Well, you get up every morning
And you see, it's still the same
All the floors and all the walls
And all the rest remains
Nothing changes fast enough
The hurry, worry days
It makes you want to give it up
And drift into a haze /.../
These are your important years
You'd better make them last"

Emo när den är som bäst.

Höstmode

Hösten är här på riktigt. Nattfrost, gula löv, mörka kvällar, höga himlar, rotfrukter och mycket annat som hör hösten till gör sig påmint. Då gäller det att klä sig rätt, och som vanligt inspireras jag mest av film. Några exempel:

Motorcykelhippien är min idol på så många sätt i höst. Där förenas skägg, läder, etno, manlighet, naturromantik, äventyrslusta och hopplös frihetslängtan i en och samma gestalt.

Hatt med indianmönster, mockajacka, bruna skinnbyxor, ljusa skinnboots, vaxad regnponcho på pakethållaren. Så här vill jag se ut när jag åker till jobbet i höst.

Rambo är min nästa inspirationskälla. Jacka i tjock grön ull, ljusa jeans, grova kängor, snedväska i tyg och med canvasmadrassen under armen. Det är inte bara rollfiguren Rambo som är snygg, kolla bara på den här bilden från inspelningen:

4 av 6 bär canvas. Välanvänd täckjacka. Röd stickad kragtröja. Uttrampade vintagesneakers och heavy duty boots. Brun Volvo 240.

För en aning mer urbant och akademiskt anstruket mode kan vi vända oss till Kramer vs Kramer, där Dustin Hoffman är så här snygg i sin jeansskjorta och svarta tygväst. Accessoarer: Barn (i jeansskjorta), NY Times, hjälmfrisyr, bok.

Två lite mer uppenbara influenser i höst kanske är de här. Johnny Depp i tegelfärgad bomullsjacka med manchesterkrage och grungefrisyr känns väldigt 2010.

Det gör också Juliette Lewis såklart, crazymönstrad viskos har vi redan sett på stan nu ett tag och t-shirt med rosor - well, det känns åtminstone grymt rätt tillsammans med Gilbert Grapes dammiga präriesmåstadsfeeling.

Och så förstås den uppenbara inspirationen, som ju tycks återkomma varje höst i någon form. Twin Peaks, såklart, och nu i varianten James Hurley. Lammullskragar är ju all the rage i höst sägs det och vem bär upp en sådan bättre än han? Vill du försöka själv, glöm inte att matcha den med en sprucken, jag-har-insett-livets-grymhet-och förgänglighet-blick (och gärna en väldigt vacker kvinna/man under armen med samma blick).

Till slut en stämningsbild. Visst är det väl här vi vill promenera i höst? Inga blanka storstadsgator eller neonljus, bara frisk luft, knastrande grusvägsvemod och vinden som susar i skogen. Så passa på nu - gå utomhus och andas djupt, kom hem och koka te, för snart faller den första blötsnön.

Annan höstinspiration:

Pharrell Williams
Får
Etno

EDIT: Som Max så klokt påpekade i sin kommentar har jag helt glömt ett annat av den här höstens givna plagg: den fodrade skinnvästen.

Såsom redan påpekats är den svårburen, men jag tänker försöka i alla fall. Min fodrade skinnväst fyndade jag för knappa två hundringar på bakluckeloppisen vid Täby galoppbana förra helgen. Kommer att matchas med flottig backslick, järnvägsarbetarkängor och Saab 900.