Öltest #7

Så var det äntligen dags för nytt öltest. Förutom ett euforiskt men kort test av polsk fulöl som förvärmning inför Ulf Lundells spelning på brottet i somras har det inte testats öl i Längre inåt Landets regi sedan januari 2010. Således var förväntningarna stora och stämningen hög redan från första början på denna i övrigt gudsförgätna novemberfredag. Temat var ganska givet - fredagsmys. Efter dagens dont (dagens längsta kvitto på systemet enligt expediten!) var det äntligen dags för tacos och öl. Gästprofessor denna gång var ingen annan än den legendariska diskjockeyn Hilmer X. Betygsskalan är 1-5 precis som vanligt, nytt för denna gång var att även en del folköl togs upp i testet. Att de öl som testades sist fick ganska mycket sämre snittbetyg än många av de öl som testades tidigare beror nog på den mänskliga faktorn, och de tjeckiska drakarna Staropramen och Pilsner Urquell förtjänar nog att testas igen...

Ölen dukas fram.

Baron Trenck
Betyg: 1+, 1, 1-, 1+
Omdömen: "Ska du ta en bit lök innan ölen?", "jävligt söt, svullen liksom", "luktar gammalt skåp", "luktar disko dagen efter - såpa och gammal öl", "den vill ha beska men har ingen", "Three Towns?", "starkare än vanlig lager?", "Spendrups 5,9?", "hemsk"

Starbrno 3,5
Betyg: 3, 3+, 3+, 3+
Omdömen: "Det här är stabil svensk fulöl... vattnigt men ändå gott", "doftar trä - nysågad planka", "svensk motsvarighet till vattnig amerikanare", "gör sig bra i bastun", "pappan i familjen åt gröt med vatten.. de skilde sig sen och det kan man ju förstå", "gröt on the rocks!", "neutral på ett bra sätt - en kompis som fyller ut [gänget], men inte själv tillför så mycket"

Mellanlandning i mjölkpaketet.

Zlatý Bažant
4-, 4, 3-, 3+
"doft av frukt", "för lite kolsyra", "inte kall nog", "jättegott", "men visst smakar det banan?", "liksom fläder", "jag måste nästan ge den 4- för potentialen", "smakar först som en lättdrucken öl men har sen en karaktär som inte passar den", "av den här låten [Bruce, ca 1988] får jag charterfeeling"

TT Green Lager
2+, 2+, 2, 2-
"luktar svett", "smakar vanilj", "jag tror att det här är en lurig öl.... chateau neuf chateu 'flanell'...", "står stadigt med fötterna i folkölsmyllan, men vill mer"

1864 Blanc
Betyg: 1+, 3, 2, 2+
Omdömen: "Det här måste vara aprikos", "rödskimrande", "multivitaminjuice", "90-tal", "hur får man öl att smaka frukt?", "smakar doftblock", "för mycket smak av yes-flaska", "man kan lika gärna dricka vanilla coke", "smakar misslyckad drink", "unik", "kapitalisterna rakar sina handryggar och parfymerar sina kalsonger", "motsatsen till machokommunist", "en väldigt lifestyle folkpartist", "DN bostad".

Wisby Weiss
Betyg: 3+, 3+, 3+, 3+
Omdömen: "Jan Björklund", "luktar genuint, som någon som har ett gott hjärta", "okomplicerad fin smak", "fint skum - det lever", "inga överraskningar", "fin färg"

La Trappe White
4-, 3+, 4-, 3-
Omdömen: "Mer pålitligt weissbier", "ganska anonym", "det här kan vara sånt som folk gillar när de vet att det är ett känt märke", "smakar som hoegaarden", "money talks"
Blanche deNamur
Betyg: 4, 4+, 4, 3+
Omdömen: "Orangeast hittills", "smakar som en god öl men jag tycker inte om den", "metall, men god eftersmak", "vill för mycket", "samma år som Göran Persson förlorade valet (2006), döptes noll barn till Göran i Sverige", "kallhamrad Stefan Sauk", "balans - gjord med säker hand", "ett gäng civilekonomer som vill impa på en kulturarbetare bjuder på den här", "renässans, jag vill ha barock", "Brahms?", "det kristna kommer vinna i längden"
Left Hand
Betyg: 2, 2, 3-, 2-
Omdömen: "Är denna ännu mörkare eller har rummet blivit mörkare?", "uääh!", "vad säger du om den här sortens saxsolo? - Det märks att han försökt rocka till det, men inte förstått uppgiften".

Ölposetävling - spreta med tummen, spreta med lillfingret.

Punk IPA
Betyg: 5-, 5, 5-, 4+
Omdömen: "Det måste vara mikro", "det luktar förbannat gott", "fan vad gött", "känns som brew dog-beska", "Trashy blond? - Är det här lager?!", "svensk mikro", "grapefrukt", "extasöl", "detta måste vara IPA", "veva handen i luften-öl", "sjukt gott men passar inte mig, öl handlar inte om smaken i munnen utan om sociala tillfällen, den här ölen skulle ta över".

Arabier (De Dolle Brouwers)
Betyg: 3-, 1+, 2, 3
Omdömen: "Luktar sött äpple", "cider", "socker", "smakar alkohol", "den är stark", "visa magen-stark", "det här är väl ingen IPA? - Jo det kan det vara!", "det snurrar i min skalle", "den här ölen blir för full och viskar dig fuktigt i örat", "*en testmedlem andas i fönstret och suckar tungt"

Bernard
Betyg: 2, 3, 2, 2+
Omdömen: "Det luktar ingenting - prisa gud!", "inte äcklig", "inte god", "brödig och tråkig", "sur men inte besk", "kylig", "skaldjur", "god lager", "oempatisk", "jag har en kollega på jobbet som jag var lite kär i men som är så jävla kall".

Sierra Nevada Torpedo Extra IPA
Betyg: 4, 3-, 4, 3
Omdömen: "Åh IPA!!!", "godare doft än smak", "lakrits", "smakar amerikanskt", "en klunk brooklyn lager och en klunk mikrobryggeri", "som en riktigt bra amerikansk affärsidé - lite 'out there' men det säljer", "mustig", "jag vill inte behöva knäcka koder för att dricka öl", "jag tänkte ge 2+ men eftersom vi lyssnar på Fogerty blir det 3-"

Höst Bryg (Herslev Bryghus)
Betyg: 3, 4, 2+, 3-
Omdömen: "Det här är fan marmelad", "utedass", "röd som en kommunist", "god men tam", "fisvind i gomseglet", "Steve Earles sound på Transcendental Blues är som eskimåer som gnuggar näsan", "ölen sänker ambitionsnivån", "som tredje ölen en fredagsmyskväll", "för mycket kropp och för lite beska", "nyansrikt om man är redo"

På nittiotalet togs alla bilder rakt framifrån.

Pripps 3,5
Betyg: 4-, 3+, 4-, 2+
Omdömen: "Som en gammal vän", "det här är gott", "bastuöl", "det var jävligt gott med folköl", "kan dricka hur mycket som helst", "som att kyssa läraren", "som att kyssa sin syster på ett bibliskt sätt", "inga tydliga negativa sidor"

Sailor (TT)
Betyg: 2-, 1+, 1, 1-
Omdömen: "Så jävla äckligt ändå", "den försöker smaka någon slags smak", "falsk", "aldrig i livet", "som ett klamydiatest som slagit sig", "Kamerun i storslalom"

Kung Markatta 2,6 %
2+, 3, 2+, 2
"Blekare än Maria Montazamis 'hårtoppar'", "blekare än Victoria och Daniels sandslott", "inte folle? jo det är folle", "intetsägande", "gymnasiefest", "nästan 2,8%", "rätt gött ändå", "ett tilltal som jag tycker om", "ett tilltal som gör att det går dåligt för mig för att jag gillar det här", "stureplan eller småstad: det här funkar var som"

Bud
2, 3, 2, 2-
"luktar folköl", "är riktig öl", "misslyckad familjesemester", "känner ingen smak alls, inte äckligt", "smakens nollpunkt!", "tror att Bud är gott men att det här är Bud och den är jätteäcklig"

Öl 3,5 %
1+, 2-, 1, 1+
"luktar fin tjeck", "helt död öl", "som en rubrik på Sportbladet", "dåligt hångel", "som en 'svensk journalist i Peking'", "den är nyöppnad men smakar redan avslaget"

Mmm - smakar det gott, tro?

Jenlain Blond
2, 2+, 1-, 1+
"this is not your average beer", "TT?", "bärplockaröl", "sommarjobbaröl", "våtmark"

Pedigree
3-, 2, 2-, 2
"elegant färg - bärnsten", "vinden doftar så gott i ditt hår", "skölj som en fluortant!", "smakar metall", "en öl att svepa"

Summer Solstice Summer Wheat
4-, 4, 3-, 4-
"vad sägs om att jag sätter denna redan på doften då? [självgott leende]", "det måste vara Brewdog", "jättegott", "kaxig stil"

Brewdog Trashy Blonde
4+, 5, 3+, 4+

"det här skulle kunna vara Trashy Blonde", "[smakar] jaja, nu är det Trashy Blonde, det är jag 100 % säker på", "det här är jävligt gott", "jag börjar krama mig själv", "ger mig två vigselringar och jag gifter mig med den", "jag vill borra ner mitt ansikte i dess barm", "inte som de grymma gubbrocklåtarna där jag börjat veva med båda händerna", "en perfekt öl"

TT
3+, 4, 3, 3-
"det är som folk som förnekar jesus", "alla mina facebookstatusar ett år framåt ska bestå av Håkan-citat", "bra lager, men en liten besvikelse", "Urquell 3,5", "god för att den är kall, men ändå god!", "den har allt som jag vill att en öl ska ha"

Ginger (polsk ingefäreöl!)
2-, 1-, 1-, 2
"Nicke Nyfiken svingar sig i en lian", "barnöl", "förkylningstider", [Max flaxar med skjortan], "extra stark wc-anka", "FY FAN", "har aldrig känt en sån här doft i hela mitt liv", "jag är 12 år och på Cypern och köper stimorol med kanelsmak", "alkoläsk"

Urquell 3,5
1+, 1-, 1-, 1 [här började vi bli lite fulla]
"TT?", "är det TT eller? hahaha", "folle eller - sjukt blaskigt", "klassisk fulöl", "spendrups", "hur seriös är du med flöjten? - jag vill kunna spela fulflöjt", "smakar som all annan jävla skit vi druckit ikväll", "tror urquell 3,5 - nej det är så fult det här", "tack och hej"

Urquell pilsner
2+, 2, 2, 1
"neejäähh!", "ingen vill dricka mer", "den här ölen deltar i ett spel som jag inte vill ta del av", "vad ger vi den här ölen för betyg egentligen? - välj du", "mina läppar börjar domna", "som Antonius och Cleopatra", "ett tärningskast"

Bagge
3-, 2, 3, 1
[luktar - skrattar hånfullt], [kommer tillbaka från toaletten] "åh vi har öl - fan vad gott", "luktar ingenting men smakar jättegott", "god beska", "tjugo i två-beska", "bluesbeska", "dansk beska", "tysk beska", "nej - det är tjeckisk beska", "drick upp, drick upp, den nya dagen gryr!", "jag kastar sten i glashus, men du har gett samma betyg till de senaste tre ölen"

Staropramen
2-, 2, 1, 2
"det här är en bra låt!", "proud mary!!", "fy fan vad det här inte var gott, nu börjar jag må illa", "plastfarbror med onda avsikter", "julafton utan julklappar", "usch usch usch! slag av Hans i 8B i solar plexus", "en coverversion av Åre-bandet", "som att prata hushållsekonomi med en groupie till ett tribute-tribute-band"

Zeunerts
1+, 1+, 2, 2
"Vicket maraton!", "rik skumkrona", "usch!", "inte gott - öl är inte gott så här dags", "det här tror jag är Spendrups", "sött & gött", "motbjudande", "är det TT?", "jag tror att det här är gott egentligen"

Dubbel slägga.

---
Sammanräkning:
Punk IPA - 18 (=4,5 i snitt)
Trashy Blonde - 16 (=4)
Blanche de N., Summer Solstice - 15
Sierra Nevada Torpedo IPA, Zlaty Bažant, La T. White - 14
TT, Pripps 3.5 - 13
Starobrno 3,5, Wisby Weiss, Herslev - 12 (= 3 i snitt)
Left Hand IPA, Arabier, Bernard, Kung Markatta 2 6, Bud, Pedigree, Bagge - 9
TT Green Lager, 1864 Blanc - 8 (= 2 i snitt)
Pilsner Urquell, Staropramen - 7
Jenlain Blond, Ginger, Zeunerts - 6
Sailor, Öl 3.5 - 5
Baron Trenck, Urquell 3.5 - 4 (=1 i snitt)

Skägg

Joaquin Phoenix - stilikon.

Vintern har kommit till Stockholm, och 3-mm-skägg-disciplinen blir allt svårare att upprätthålla på morgnarna.

Skägg har ju varit poppis nu i åtminstone fyra år, och den trendintresserade frågar sig såklart - när ska det vända? Är det inte dags att damma av rakhyvlarna snart? I vår tid av ombytlighet och utbytbarhet varar ju sällan en trend så länge som fyra år, men skäggen sitter ohotade kvar på hipstermännens, miljöpartisternas, hockeyspelarnas, skidåkarnas och till och med en och annan investmentbankirs kinder.

Därför vill jag lansera en hypotes: jag tror att det rådande skäggmodet inte är en trend, utan mer av ett slags "lång våg"* i modehistorien. Andra långa modevågor är till exempel:
- jeans (i bruk sen 1800-talet, oavbrutet poppis sedan 50-talet och just nu mer så än någonsin tidigare)
- hatt (typ hela 1800-talet och 1900-talet fram till ca 1965, typ)
- korsett (1600-1800 ca, men numera alltmer sällan förekommande, som väl är)

På samma sätt kan man se att ansiktsbehåringens vara eller icke vara kommit och gått genom historien, i mestadels ganska långa vågor. På 1400-talet var de flesta män i Europa renrakade. Sen kom 1500-talet och då kunde man ha jättelångt skägg igen (tänk Gustav Vasa). På 1600-talet avtog populariteten igen och skägg blev så otrendigt att Peter den Store till och med införde sin berömda skäggskatt i Ryssland 1705**.

Gustav Vasa - stilikon not-so-much.

Det renrakade modet höll i sig ända till ungefär 1850, då skägget kom tillbaka igen på bred front. Dåtida hipsters som Karl Marx var tidigt ute, och många skulle följa hans exempel under andra halvan av 1800-talet.

Den unge Marx.

Världskrigen på 1900-talet innebar ett nytt hårt bakslag för skägget. Den militära disciplinen tillät inte yvig ansiktsbehåring, på sin höjd en välansad mustasch på officerarna. Det gjorde avtryck i skäggmodet, och det var inte förrän beat-generationen i Amerika revolterade mot konventionerna som skägget började hitta sin väg tillbaka in i modet.

Välansad officersmustasch på svärmorsdrömmen Errol Flynn.

Under andra halvan av 1900-talet har skägget åkt berg-och-dalbana, med en hög topp under 70-talet och en lika djup dipp under 80- och 90-tal (med undantag för bockskägget, den s.k. "Seattle-dutten", under några med rätta bortglömda år runt 1990).

Layne Staley (1967-2002), sångare i Alice in Chains, sportar seattledutten.

Under det sena 00-talet har vi sett skäggets återkomst. Banérförare denna gång har varit den amerikanska hipsterkulturen i dess olika schatteringar, antingen den varit av den urbana Brooklyn-karaktären eller skogshuggarwannabe-countryrocksvarianten. Skäggets starka ställning trots att vi nu inlett ett nytt decennium tror jag förebådar en helt ny guldålder för riklig ansiktsbehåring.

I vår alltmer fragmentiserade, svåröverskådliga och hotfulla värld står skägget för något ursprungligt och tryggt. Vi omges av ultrakapitalism och finanskriser, nedhuggen regnskog och smältande polarisar, krig, terrorism och Facebook. Här blir skägget en utväg - "the only sane choice in an insane world", för att citera Sarah Connor i Terminator 2. En skäggig man står i kontakt både med sin inre och yttre natur, medan en renrakad man alltmer framstår som en alienerad, egoistisk miljöförstörare. Och visst belastar second hand-flanellskjortan Moder Jord mindre än den NK-köpta bomullsskjortan från Eton som det gått åt 5000 liter vatten att framställa.

Och för alla de män och kvinnor som av olika skäl (brist på skäggväxt, religion, missnöjda flickvänner etc) inte bär skägg men vill visa sitt stöd för livsstilen så finns det såklart mängder av fullgoda alternativ. Man kan lyssna på skäggig musik, bära en skäggig frisyr eller skäggiga kläder, laga skäggig mat, bo i ett skäggigt hus, etc. Skägget sitter i själen - och 2000-talet blir skäggets århundrade.

Skäggig musik - Beach Boys 70-tal.


Skäggig frisyr - svenska popundret First Aid Kit.


Skäggigt hus.

Och som lättsam avslutning - Urban Dictionarys definition av "hipster beard":

"A beard grown by a Hipster, generally grown with the intent of..

A) Proving that the hipster growing it actually can grow facial hair

B) Looking like every other PBR drinking, fixed gear riding individual with pubic hair - like scruff upon their face

C) Overcompensating for the fact that they resemble fashionable 13 year old girls with overactive Pituitary glands.

Man #1 - Hey did you view Kevin's new Hipster Beard?

Man #2 - Yeah, if it weren't for that, I would be tempted to offer him a night of PBR fueled debauchery

Man #1 - Yeah, all the AA headbands in the world can't make up for that ugly face rug."

Brooklynskägg.

*Historiens långa vågor - begrepp myntat av den franska Annales-skolan: http://en.wikipedia.org/wiki/Braudel

**Peter den Stores skäggskatt: http://en.wikipedia.org/wiki/Beard_tax

the Beatles är störst

Efter att ha läst en intervju med Per Gessle runt 1995 där han listade the Beatles skiva "Rubber Soul" som den skiva han lyssnade mest på just nu blev världen aldrig den samma för mig.

Det låter kanske dramatiskt men det är faktiskt sant. Jag hade innan dess försökt lyssna på Sgt Pepper utan att riktigt fatta grejen, men med Gessles ord i ryggen insåg jag plötsligt hur fruktansvärt bra the Beatles var. Rubber Soul blev inkörsporten till alla andra Beatles-plattor, som ledde till plöjandet av en hel del Beatles-biografier, som i sin tur ledde till upptäckandet av en hel rad andra grupper från 1960-talet. Inom ett halvår hade hela min musiksmak utvecklats och förändrats.

Det finns mycket som gör att just the Beatles är så mytomspunna och för mig har ett skimmer av magi kring sig. De började som ett vanligt arbetarklass-band (mer eller mindre), jobbade stenhårt under många år, slog sedan igenom med dunder och brak och från positionen som världens kanske mest populära band började bandet förändra och utveckla popmusiken på ett sätt som knappast någon annan artist gjort varken för eller senare. Att bandet bara spelade in skivor under sju års tid är svårt att greppa, men det faktum att de aldrig kom på dekis och gjorde dåliga skivor bidrar också till myten, liksom det oerhört tragiska mordet på John Lennon.

Nu har åren gått och jag har hunnit lyssna på mängder av musik och utveckla min musiksmak flera varv till (Ulf Lundell - det trodde jag aldrig!) men fortfarande kan jag märka att the Beatles i min värld är det allra största bandet. Det blev tydligt exempelvis när jag i veckan såg rapporter om att man nu för första gången har släppt Beatles musik för nedladdning på iTunes. Jag blir faktiskt lite rörd när jag ser klipp med Lennon/McCartney och grabbarna i kulturnytt på SVT. Det känns stort på något sätt, lite som att något gudomligt plötsligt visar sig i en annars helt ordinär miljö. På samma sätt minns jag att det kändes när voxpop visade videon till "Hey Bulldog" - en känsla av overklighet blandat med respekt av ett slag man sällan känner nuförtiden.

Kanske är jag numera för gammal för idoldyrkan, men jag kommer alltid att bli lite knäsvag när jag hör John Lennon sjunga.

The Guardians fotbollsbevakning är som baron Charlus

"...Monsieur de Charlus stod däremot helt fri. Och då han var enbart åskådare samverkade allt till att göra honom tyskvänlig, eftersom han levde i Frankrike utan att vara i egentlig mening fransman. Han var skarpsinnig, och majoriteten utgöres i alla länder av enfaldiga; hade han levat i Tyskland skulle de tyska dumhuvudenas enfaldiga och lidelsefulla försvar av en orättfärdig sak utan tvivel ha retat honom, men nu levde han i Frankrike, och de franska dumhuvudenas enfaldiga och lidelsefulla försvar av en rättfärdig sak retade honom inte mindre."

Proust, Den återfunna tiden (s 99 i pocketutgåvan)

Jag är en av de många svenskar som växt upp med att kolla på engelsk fotboll på TV (tipsextra, osv), och därmed också i fotbolls-världsbilden att England är en av de verkligt stora fotbollsnationerna. Varje gång EM eller VM är på gång, så lever jag i föreställningen att England är en av favoriterna till att vinna pokalen; jag känner ju till alla spelare i Englands trupp men har ingen aning om vilka ens Italiens anfallare är, så då måste väl England vara ett topplag?

Nej, gång på gång har jag förvånats över att England aldrig riktigt lyckas. Senast i somras blev de förstås överkörda av ett helt underbart tyskt lag, med 4-1 i åttondelsfinalen, och ännu en gång blev världen och framför allt engelsmännen själva negativt överraskade av det engelska landslaget.

Men inte alla blev förvånade. De senaste åren har jag läst The Guardians fotbollsbevakning på nätet, eftersom de skriver humoristiskt och skickligt, och har slagits av hur ironiskt och kallt de förhåller sig till det engelska landslaget. I somras skedde detta återigen i samband med den massiva bevakningen av VM, och jag har nått en reflektion kring detta: nästan alltid i samband med Guardians sarkasmer kring det engelska landslaget, så rör sarkasmerna också fansens och slaskpressens självöverskattning. För det är ju så att Guardian, liksom Observer och Times, är en up-market dagstidning, lite intellektuell sådär; och dessutom politiskt progressiv - inte bra för fotbollsnationalismen, för att vara oreflekterad fotbollsnationalist är ju inte riktigt politiskt korrekt. Och på den andra änden av kvalitetsspektrat finns de vidriga tabloiderna Mirror och Sun, som liksom Aftonbladet i Sverige mer än gärna reproducerar en totalt icke-tänkande sportnationalism och ställer in sitt kritiska tänkande i förmån för just det. Och det slår mig: the Guardians förhållningssätt till det engelska fotbollslandslaget är som baron Charlus förhållningssätt till Frankrike i det fransk-tyska kriget. "de engelska dumhuvudenas enfaldiga och lidelsefulla försvar av en orättfärdig sak skulle utan tvivel ha retat honom": exakt så retar Sun- och Mirror-idioternas enfaldiga och lidelsefulla försvar av en orättfärdig sak (England über alles) Guardian-skribenterna, och driver dem till att bli allt mer Englandkritiska. En klassiker som anti-nationalisterna gärna påminner om är matchen mellan England och Ungern på Wembley 1953, när ett England som också då trodde sig vara världens bästa lag ("vi uppfann sporten") förnedrades 3-6 av Ungern.

Fem exempel från VM i somras:

• Paul Doyle ironiserar över att the Sun jämfört Englands knappa 1-0 seger över Slovenien med kampen mot apartheid (!)


• Paul Hayward (23 juni) ironiserar över att the Mirror 1996 använde rubriken "Achtung! Surrender!" när Tyskland och England möttes i EM


• Scott Murray (27 juni) inför matchen mot Tyskland - "Anyway, the English papers have been embarrassing themselves today, as you'd expect. It's been war this, blitz that, Churchill speeches the other."


• Kevin McCarra (27 juni), efter att England mosats av Tyskland (1-4): "England leave the World Cup and should take up immediate residence in a museum of football history."
  


• Paul Wilson (10 juli): "Now that Holland and Spain are punching their weight again, England stand alone among the so-called top-tier football nations, unmatched for underachievement. It is highly debatable whether England still deserve to be billed as a leading football nation. The only actual achievement was almost half a century ago and the Premier League that showcases our fondness for football to the world is full of foreigners and debt."

Och ett mycket fascinerande uttalande som visar exakt på vilket självbedrägeri engelsmännen lever i vad gäller hur bra deras fotbollslandslag är, och bidrar till att förklara varför de alltid misslyckas och förvånar i EM och VM. Steven Gerrard, augusti 2010: "Joe Cole är bättre än Messi".

The Summer of Love är över

Finns det någon bild som kan säga "the summer of love är slut" så tydligt som denna:


Skägget, t-shirten, BLICKEN, bakgrunden... Det ser ut som att Littorin tagit lite för mycket LSD och sett bikers spöa hippies för många gånger. Han förtjänar sin avslappning ("forskning") i Palo Alto.

Country strong

När jag fick veta att Gwyneth Paltrow uppträtt på Country Music Awards med en låt som heter "Country Strong" i förra veckan trodde jag först att hon plötsligt hade fått ett inre behov att sjunga country. En stunds efterforskningar på internet (det som bland ungdomar populärt kallas för att 'googla') gav dock vid hand att det snarare är ett sätt att marknadsföra hennes kommande film som råkar heta - just det - "Country Strong". Sådan är kapitalismen.

Nu skall jag dock inte ta heder av Gwyneth bara för att hon (eller apparaten bakom henne) är mästerligt skickliga på att göra promotion - låten är faktiskt riktigt bra. Och det är fortfarande jäkligt charmigt att se en A-list celebrity göra country och dessutom sjunga bra.

Filmen verkar också lovande. Jag gjorde misstaget att se trailern vilket i sann amerikansk tradition är som att se hela filmen. Det verkar vara en riktigt klyschig och überamerikansk film som är av det där oemoståndliga slaget. Gwyneth spelar en countrystjärna med stort och dyrt hår som precis kommit ut från rehab och nu måste återerövra folkets kärlek, det kan bli riktigt fint! Se trailern på egen risk:

Positive outlook

"it's the way i live
my outlook on life is positive!"
Youth of Today, "Positive Outlook"

Det är slående om man som jag ibland läser artiklar på dn.se eller får en flashbackträff på google, hur extremt negativ och hater/troll-dominerad mycket av den offentliga nätdiskussionen är. Därför är det slående när man sedan går in på en receptsida som tasteline.com och varje diskussion i princip bara är "Fantastisk soppa! Hela familjen älskar den! :)". Mer negativt än "god, men jag föredrog att ta soltorkade tomater istället för oliver", blir det inte. Positive outlook är en mäktig kraft!

Truckers + dansband = sant

"På samma sätt som countrymusiken alltid varit en del av den amerikanska truckerkulturen har dansbandsmusiken alltid varit populär bland svenska lastbilschaufförer."

tidningen Transportarbetaren intervjuar Christer Sjögren, november 2009

Fyra fashion-yrken:

• lastbilschaufför, ca 1982: mustasch, skinnväst, träskor, jeans, flanellskjorta
• ombudsman, alltid
• högstadielärare, ca 1999: khaki, birkenstocks, skjorta, alternativt korta jeans, piké och rundhalsad sweatshirt
• professor: tweed!

Crazy Heart

För en tid sedan såg jag den mycket uppmärksammade filmen Crazy Heart, med Jeff Bridges och Maggie Gyllenhaal (en av mina favoriter) i hudrollerna. Även om jag tycker mycket om klyschor började jag ana oråd när jag läste baksidetexten:

"Den avdankade countrystjärnan Bad Blake spelade en gång på de stora arenorna men hans talang har genom åren falnat i samma takt som whiskeykonsumtionen ökat och nu försörjer han sig genom att spela på vägkrogar och motell. Räddningen kommer genom ett möte med den unga journalisten Jean. Sakta börjar Bad hitta vägen tillbaka från avgrunden och till ett nytt liv."

Det som lätt kan verka som en nästan pinsamt klichéartad historia visade sig vara en riktigt fin och hjärtlig film. Det jag tyckte mest om, förutom den mycket njutbara musiken, var hur snyggt man undvek alla de vanligaste pekpinnarna i beskrivningen av en alkoholist. Bad Blake är en djupt tragisk person men man förstod honom och hur han hade hamnat där han gjorde, och han visade prov på både mycket sympatiska drag mitt i all misär. Att med en så stor gråskala mellan "gott och ont" måla ett porträtt av en äldre alkoholiserad mans kärleksaffär med en mycket yngre kvinna visar prov på god fingertoppskänsla. Man känner sympati och förståelse för alla inblandade karaktärer trots de brister de uppvisar.


Förutom fint skådespeleri och manus bjuds man också på mycket fint mode, jeans och skägg i alla upptänkliga former. Efter att jag såg den här filmen har jag tagit steget och vågat bära jeansjacka med jeansskjorta nedstoppad i jeans - helt tack vare Jeff Bridges välklädda karaktär.