Det mest US-amerikanska

Vad är det mest typiskt US-amerikanska som finns? Äppelpaj, baseball, fjärde juli-fyrverkerier?

Jag har ett annat förslag: att bära flip-flops i ett regnigt London, runt 17-18 grader celsius, när man är oerhört långt bort från någon strand. I London de senaste veckorna har det varit svalt, ibland till och med kallt, och jag tror att jag där hade sammanlagt två dagar helt utan regn. Varje vardag promenerade jag på förmiddagen från studenthemmet i Bloomsbury ner till London School of Economics campus i östra delen av centrala London, norr om Themsen, och varje vardag fascinerades jag av US-amerikanska collegestudenters klädpreferenser.

Jag var gästdoktorand på UCLA i Los Angeles januari till juni i år och visst var det mycket flip-flops, gympashorts och collegetröjor där, men det var ju soligt och 20+ varje dag så jag reagerade inte på det. Men när jag nu var i regniga, svala London så förundrades jag över att flip-flopsen och gympashortsen var kvar. Jag kunde gå till skolan i regn, förbi professionella i trenchcoats och till och med Barbourjackor, och så poppade plötsligt fyra unga killar i flip-flops alternativt joggingskor, gympashorts och ryggsäckar upp. Och då visste man att de var amerikaner. Ingen annan hade klätt sig så i regn i en stad helt utan stränder.

Tidnings-bonanza: London-delen

Förr så rynkade jag på näsan åt kulturdebattörer som refererade till sig själva som "tidningsjunkies". Jag tyckte att begreppet implicerade en nihilistisk hållning, som att vilken tidning som helst (typ en tabloid) skulle vara lika bra som en bra tidning (typ FT), och fokuserade på de ointressanta aspekterna av tidningarna - hantverket snarare än texternas innehåll.

Nu får jag dock krypa till korset till den frågan och medge att jag kanske rent av själv är en "tidningsjunkie", eller åtminstone en ivrig tidningsläsare. Jag fascineras av hantverket i att skapa en egen världsbild, som genomtänkta tidningar gör, av vilka referenspunkter som utgör hållpunkterna, av stilanvisningar, av politisk propagandism, av val av krönikörer som ska sätta "personlig färg" i läsupplevelsen...

När jag är i länder vars språk jag begriper läser jag därför gärna flera inhemska tidningar, för att få en idé om spännvidden. De senaste tre veckorna har jag varit i London och även om jag mest läste FT, Wall Street Journal och International Herald Tribune så provade jag i alla fall också några tidningar som jag inte läst tidigare. Direkt när jag kom till flygplatsen så köpte jag Daily Telegraph, som jag trodde var en kvalitativ konservativ tidning, eftersom man fick en stor flaska vatten med den och jag var törstig. DT visade sig dock vara usel, ultrakonservativt slask visserligen några hack ovanför tabloider i seriositet men ändock för dåligt. Många "invandringskritiska" artiklar, knappt någon kultur. Jag köpte också The Independent och att läsa den efter Daily Telegraph var som ett uppfriskande bad där man blev av med smutsen. Independent var kanske inte så bra egentligen, men normal och inte så slaskig eller konservativ som Telegraph. Längre fram läste jag också samhälls- och kulturtidskrifterna The Spectator (konservativ) och Prospect (socialdemokratisk). Spectator var rätt löjlig, vete fan om den ens var bättre än Neo, och antagligen inte bättre än Axess, medan Prospect delvis var rätt bra, med bland annat en längre artikel av Financial Times kolumnist Wolfgang Münchau om eurokrisen.

Längre än så kom jag dock inte med utforskningen, men en kompis tipsade mig om youtube-klippet ovan som förklarar Englands sociologiska tidningslandskap på ett underhållande sätt...

LiL:s pris till den VM-spelare som mest ser ut att ha stigit ut från ett Jackson Browne- eller Linda Ronstadt-skivomslag från 1972

Längre inåt landets pris till den spelare i fotbolls-VM som mest ser ut att just ha stigit ut från ett Jackson Browne- eller Linda Ronstadt-skivomslag från ca 1972 går till USA:s mittfältare Megan Rapinoe, som kommer från Redding i Kalifornien och vardagligvis spelar i Florida-laget magicJack.

Vi i LiL-juryn (dvs jag) gratulerar Rapinoe inte bara till grymma inhopp i VM (bl a framspelningar till Wambachs mål mot Brasilien och Morgans idag mot Frankrike), utan också till färgskalan på hennes wikipedia-bild. Kudos!

Jag kanner sorg for dig, Los Angeles

bild från NY Times 3 juli

Los Angeles ar en otroligt ojamlik stad och en NY Times-artikel om nedlaggningen av bussrutt 305 paminner om det. 305:an gar fran fattiga Watts i South Central norrut och vasterut till formogna Beverly Hills och Westwood, och anvands darfor flitigt av hispanic staderskor och hushallerskor som bor i South Central och jobbar pa Westside. Nu ska bussrutten läggas ner och hushållerskorna kommer behöva byta buss på vägen till jobbet, vilket kommer få resan att ta mycket längre tid. En mikro-bild av det ojämlika LA.

Jennifer Medina, "In Los Angeles, Cuts Will Make Long Bus Commute Longer", NY Times 3 juli