måndag 2 maj 2011

Västkustfeeling

mönstrade draperingar, porches, rottingstolar, rödvin och hundar: ett drömliv i softat ljus på västkusten

bild från filmen Jane Austen Book Club (2007)

Om jag får lov att fortsätta bygga blogginlägg på New York Times sommarfilmguide så vill jag göra det med att konstatera att de har en lång intervju ("porträtt") med skådespelerskan Maria Bello (den blonda kvinnan som sitter ner på bilden ovan), apropå att hon är med i filmen Beautiful Boy tillsammans med bland andra William H. Macy.


Maria Bello i NYT, maj 2011

Maria Bello bor tydligen i Venice (bilden ovan är tagen i hennes hus där), en delvis bohemisk, delvis sunkig, mestadels gentrifierad stadsdel längs med havet i västra Los Angeles, några kilometer från Mar Vista där jag själv bor. Och faktumet att hon bor i Venice fick mig att tänka på en diskussion som jag och Arvid hade häromdagen, en nästan oundviklig diskussion för svenskar i Kalifornien: om man bodde i USA, skulle man helst vilja bo på Östkusten eller Västkusten?

Östkusten är, tror jag att man kan säga, "standard-USA" för de flesta svenskar, för det ligger ju så mycket närmre (att flyga från LA till östkusten tar en sju timmar ungefär), och New York City är den stad i USA som flest svenskar besöker. Östkustens städer är också mycket mer "europeiska" (stadsplaneringsmässigt: tätare, mer kollektivtrafik och torg) än vad Los Angeles är. Men Kalifornien har såklart också en förankring i svenskars medvetande: både en och annan flyger väl till LA eller San Francisco, och även om man inte har varit här så har man i alla fall sina intryck från filmer, musik och TV. I vilket fall, vi åt en lunch på en trevlig restaurang på en gågata i Monterey, och tog upp diskussionen. Vi lutade båda åt Östkusten. Mycket närmre; mindre tidsskillnad; mer som hemma.

Men, påminde Maria Bello-intervjun mig om, Kalifornien har ju sitt berömda "mellowness" och, som i filmen Jane Austen Book Club som Bello spelar en av huvudrollerna i, ett fantastiskt ljus. Jag var efter första maj-demonstrationen downtown idag och shoppade i Santa Monica, och var klar strax efter sex på kvällen. Att då komma ut ur gallerian, lite trött och törstig, och vänta på bussen i det fantastiska kvällsljuset var stort - jag åker till Sverige för tio dagar imorgon, så därför tror jag att jag lade märke till det särskilt häftigt. Östkusten må vara närmre hemma på alla sätt, men södra Kalifornien har tveklöst något speciellt. Som kvällen i San Luis Obispo, som Arvid redan bandanabloggat om: ett kaliforniskt Stars Hollow. En mysig liten collegestad med all american familjer i collegetröjor (Cal Poly, Berkeley, etc) och där stans hipsters kan smita ner till Kreuzberg, CA för att dricka sitt kaffe. Bra livskvalitet, tror jag.


San Luis Obispo

Jag kan vara ärlig med hur glad jag blev när jag var i Pittsburgh och där fanns ett torg - i Los Angeles finns inga torg, utan eftersom alla förväntas ta sig till ställen med bil så finns det ingen anledning att samla olika attraktioner - restauranger, barer osv - inom gångavstånd. Det är en stor fördel med Östkusten (och San Francisco). Men samtidigt - Västkusten har ljuset och sin mellowness. Det är svårt att välja mellan kusterna; och som tur är måste jag inte göra det.



bra västkustfilm

1 kommentar:

Arvid A Larsson sa...

Väldigt bra!! Det är lika härligt varje gång tåget från Stockholm till GBG lämnar Alingsås och västkustljuset börjar synas. Det är väl som sagt nån slags spegeleffekt - solen över havet speglas i molnen in över land och ner på marken - som får saker att liksom bli upplysta underifrån.