Hollywood's funny girl problem och Bridesmaids

En mycket rolig film

The New Yorker hade för några veckor sedan en mycket intressant artikel om skådespelerskan/komikern Anna Faris, "Hollywood's funny girl problem". Jag hade inte sett Faris i något sedan den hemska filmen Scary Movie för cirka tio år sedan, så jag hade inga större förväntningar på artikeln, men det visade sig vara en fascinerande inblick i Hollywood, från en kvinnlig komikers perspektiv. De stora filmstudiorna jobbar tydligen utifrån antagandet att kvinnor går och ser komedier med män i huvudrollerna, men män går inte och ser komedier med kvinnor i huvudrollerna, så därför är det alltid mer lönsamt med komedier med män i huvudrollerna. Det gör att det finns mycket fler stora komiska roller för manliga komiker än för kvinnliga. Reportern har också pratat med producenter som hänvisar till "the date rule", som säger att på dejter så är det mannen som bestämmer vilken film som ska ses, och det gör ännu mer att filmer med män i huvudrollerna går bättre. (De stora bolagen ger enligt artikeln fler chanser för kvinnliga komiker i TV-komedier, jfr 30 Rock och Parks and Recreation, än i filmer eftersom genus-publiklogiken är annorlunda för TV än för bio.) Det är med andra ord en väldigt dyster bild man får av jämställdheten - eller, rättare: den totala avsaknaden av sådan - i Hollywood och i förlängningen hela USA som man får. - På filmdejter så bestämmer mannen vilken film man ska se?? Alltid? Iris Carmon sammanfattar på feminist-sidan Jezebel artikeln med rubriken "Hollywood Insiders Admit Hollywood Hates Women"...

Den nya filmen Bridesmaids, med Kristen Wiig som också skrivit manuset (tillsammans med Annie Mumolo) och är en av producenterna, har mot denna bakgrund diskuterats flitigt - se länkar längst ner -, för detta är en storbolagskomedi med bara kvinnor i huvudrollerna. Kristen Wiig har - att döma av intervjun i New York Times Magazine för några veckor sedan - något ofrivilligt gjorts till en feministisk spjutspets och stora förväntningar har ställts på henne och hennes film att visa att komedier med kvinnor i huvudrollerna faktiskt kan dra in stora pengar.

Jag såg filmen igår lördag, en dag efter premiären, i Santa Monica i en nästan fullsatt salong med en publik som asflabbade hjärtligt redan under (den mycket roliga) trailern för Bad Teacher, en sommarkomedi med Cameron Diaz, Jason Segel och Justin Timberlake, - ett gott tecken. Och filmen och publiken levde helt upp till den, jag vet inte om jag nånsin varit på en film där publiken skrattat så mycket. (Skrattar jänkare mer än svenskar på bio? Inte omöjligt.) Och då såg Kalle och jag ändå den fantastiska Judd Apatow-filmen Supersugen på Bergakungen i Göteborg, med varningen från personalen i kassan att publiken på Supersugen-visningarna tenderade att bli vild och störig! (Vi måste ha sett jävligt tråkiga ut för att förtjäna en sådan varning..)

Bridesmaids handlar om Annie, en kvinna 30+, spelad av Kristen Wiig, som är inne i en dålig fas i livet; hennes försök att starta ett bageri gick i stöpet i recessionen, hon har inga pengar och bor med två störiga, konstiga britter, och hon är ett förhållande med en väldigt snygg (spelas av Jon Hamm...) men grisig kille, ett förhållande som hon mår dåligt av. När hennes bästa kompis Lillian, spelad av Maya Rudolph, berättar att hon ska gifta sig, och ber Annie vara maid of honor, så ökar Annies stress. Dessutom har Lillian en ny rik, snygg kompis som blir Annies konkurrent om vem som kan bara den bästa vännen i tider av möhippa, klänningsköp och annat.

good times

Det är handlingen. Men detta är ju en komedi så handlingen är inte det viktigaste. Före filmen kom ut var det en del spekulation om huruvida Wiig, som i SNL och i filmer som Knocked Up, Adventureland och Paul gjort sig känd för wacky-roller, konstiga, monomana typer, skulle vara rolig som en mer nyanserad karaktär, en som kunde bära en film. Men hon funkar absolut: hon är med i i princip varje scen i filmen, och hanterar filmens kluvenhet - å ena sidan dramakomedi om relationer, å andra sidan magsjukeskämt - väl. Roligast är dock som alltid den crazy sidekicken, som här spelas av Melissa McCarthy, som jag mest känner igen som Sookie i Gilmore Girls. Hennes karaktär Megan är syster till den blivande brudgummen och kommer så in i det brudtärnegäng som syns på affischen ovan (McCarthy är längst till vänster). Karaktären Megan är en klassisk Apatow-film-karaktär, en ohämmad, burdus goofus i gubbkeps och bowlingskjorta som snor hundvalpar, raggar på män som möjligtvis är flygplanspoliser, och berättar pårökta historier om att tala telepatiskt med delfiner nere i havets djup. (Den sistnämnda scenen är fantastisk - en Will Ferrellsk nivå, när han är som bäst!)

Jag ger Bridesmaids 4,5 glada laxar på en skala 1-5.

---
Skrivet om Bridesmaids:
Irin Carmon, "The Stakes Are High For the Funny Girl Movie", Jezebel 26 april
Susan Dominus, "Can Kristen Wiig turn on the charm?", New York Times Magazine 1 maj
Megan Angelo, "Tossing the bouquet out of the genre", New York Times 6 maj
Jessica Grose, "Homance", Slate 10 maj
Mary Elizabeth Williams, "Bridesmaids: A triumph for vomit, and feminism", 10 maj
Rebecca Traister, "Seeing 'Bridemaids' Is a Social Responsibility", Salon 12 maj

New Yorker om Anna Faris och könsarbetsdelning i Hollywood:
Tad Friend, "Funny like a guy", The New Yorker, 11 april
Irin Carmon sammanfattar artikeln här: "Hollywood Insiders Admit Hollywood Hates Women", Jezebel 4 april