onsdag 25 maj 2011

Renässansmanshår

Jag var länge helt ointresserad av frisyrer, framför allt för att jag har en lockig och väldigt ostyrig hårtyp som inte går att göra så mycket med. Min frisyrhistoria fram till nyligen går fort att sammanfatta, i kronologisk ordning: kastrullklippning à la mamma, fönad crewcut med eller utan neonfärgslugg, tantfrisyr i väntan på hårdrockspudel, hårdrockspudel, indie-sidbena (krävde blötläggning och två timmars mössa varje morgon), pappa-frisyr (kort och praktisk).

Nick Holmes, blondinen i mitten - mitt stilideal 1995.


Fram tills för ungefär tre år sedan. Då upptäckte jag att jag faktiskt klarar att sporta en bra rockabillyfrisyr. Den körde jag i olika varianter och versioner ända till förra sommaren. Så det var med skräckblandad förtjusning som jag såg mig omrking i Slottskogen i Göteborg under Way Out West-festivalen förra året och konstaterade att ungefär 70 procent av alla manliga besökare hade denna klippning. Sedan dess har rockabillyhåret fallit lite i aktning hos mig (ja ja, jag är väl en ängslig närförortshipster dåra).

Efter en tillfällig sinnesförvirring med Sjunde inseglet-pottfrisyr i vintras försöker jag nu hitta fram till en ny, långsiktigt hållbar frisyr. Det är inte lätt. Men jag har några ledstjärnor på min vandring.

Här är han, 10-talets it-boy numero uno. James Franco - Hollywoodkändisen, konstnären, Gucci-modellen, NYU-skådespelarläraren, svenskättlingen och Yale-doktoranden. Hans hår är allt mitt hår vill bli.

Renässansman och frisyrförebild.


Nästa inspiration är Sean Penn. Aktad karaktärsskådis, regissör (The Pledge, Into the Wild), Madonna-ex, etc. Vem vill inte ha hans hårda-mjuka framtoning och rebelliska utstrålning? Sean Penns frisyr tar ingen skit. Det vill inte jag heller behöva göra.

Sean Penn


Min tredje inspirationskälla är den just 70 år fyllda tillika här på LiL nyligen uppmärksammade gubb-gubben Bob Dylan. Han har väl egentligen haft olika varianter av i stort sett samma frisyr ända sedan mitten av 60-talet, med några undantag.

Dylan på omslaget till Blonde on Blonde-plattan från 1966.


Sean Penn får också exemplifiera hur det här frisyrtemat INTE bör tolkas, genom hans karaktär i filmen Carlito's Way. Nog för att runda glasögon är poppis igen men jag har svårt att tro att grabbarna under bron kommer se ut så här sommaren -11.

NEJ! ABSOLUT INTE! Längre inåt landet rekommenderar INGEN att anlägga denna frisyr.


Slutligen ett avslutande klipp för alla oss Franco-filer. Frisyren i klippet lämnar mig dock frågande. Men det är klart, vi snackar om James Franco här. Han är såklart långt före sin tid, inte konstigt att jag inte hänger med.

The Colbert ReportMon - Thurs 11:30pm / 10:30c
Renaissance Nemesis - Frank Jameso
http://www.colbertnation.com/
Colbert Report Full EpisodesPolitical Humor & Satire BlogVideo Archive

5 kommentarer:

Erik Bengtsson sa...

Grymt!! Många goa grejer här... Skrattade högt, igen, åt Carlito's Way.

Erik Bengtsson sa...

Men hur mycket har egentligen Dylans Blonde on Blonde-rufs gemensamt med Francos och Penns mer uppstyrda historier?

Max Thornberg sa...

Hehe, härligt inlägg! Fönad crewcut med neonfärgslugg, finns det bildbevis på det?

Arvid A Larsson sa...

Tack för det gubbar! Erik: Dylans kalufs tycker jag kan ses lite som de andra frisyrernas ociviliserade ursprung, ungefär som förhållandet cro magnon-homo sapiens sapiens. Jag tänker mig en evolutionslinje. Max: Bevis finns, i nån gammal pärm hos mina föräldrar. Vi får ta en LiL-tur förbi Ljungskile i sommar så kan vi vandra ner längs minnenas allé.

katrin sa...

grymt kul läsning arvid! jag vill också se bildbevis på neonfärgsluggen ;)