Trogna läsare vet att vi gillar listor här på LiL. För att dröja kvar lite i sommarkänslan tänkte jag således lista mina fem svenska favoritblommor här på bloggen. Vi börjar med femteplatsen.
Kaprifol har alltid legat mig väldigt varmt om hjärtat. För mig fyller kaprifolens utseende och doft lite samma funktion som flera av mina favoritcountrylåtar - den påminner mig om hembygd, hemlängtan, och om de avtryck ens barn- och ungdomsårs landskap har gjort i en.
Kaprifol växer nämligen frekvent på många ställen i Bohuslän, landskapet där jag är uppvuxen. Häckarna och pergolan runt huset där jag vuxit upp är fulla av kaprifol, den växer överallt på öarna, längs stränderna och i klippskrevorna vid västerhavet. Det är dessutom en väldigt vacker blomma, lite orkidélik, samtidigt som den också har ett obehagligt drag av att klänga sig fast vid annan vegetation och långsamt kväva den.
På samma sätt kan ju tanken på ens uppväxt utanför en tråkig småstad i periferin kännas på samma gång vacker och kvävande. De bästa countrylåtarna kan plocka fram en stark hemlängtan hos mig, samtidigt som jag är väldigt glad att ha tagit mig långt bort hemifrån.
Och det är just den här slitningen mellan nostalgi och ångest inför ens hemtrakter som kaprifol väcker hos mig.
1 kommentar:
Så fint skrivet! jag känner igen mig mycket
Skicka en kommentar