Säg det som inte sagts om den fantastiska kvinnan Helen Folasade Adu.
Men som Dr. Cottard säger, jag ger fan i det. Hon har inte hyllats av den här bloggen än och det är hon verkligen värd.
Min kärleksaffär med Sade börjar få några år på nacken vid det här laget. Men jag minns väl vår första djupa förälskelse, som utspelade sig i juni 2003 under en semestervecka på den allra sydligaste delen av Peloponessos i Grekland. Jag hade hört henne sporadiskt även tidigare men det dröjde tills dess innan jag föll på riktigt.
Jag spenderade de heta dagarna på stranden blickandes ut över Odysseus hav, och de nästan lika varma kvällarna och nätterna sömnlös med Sade i lurarna. Det var det perfekta soundtracket till blånande vågor, solig sand, vita fasader och långa timmar av läsning under vinrankorna på taket till huset där vi bodde.
Den av Sades skivor som snurrade mest just då i min mp3-spelare var mästerverket Stronger Than Pride från 1988. Deras dittills mest avskalade, genomslickt välproducerade platta vars ljudbild är som siden mot huden. Innan jag hörde Sade hade jag aldrig kunnat föreställa mig att kombinationen syntkörer, spansk gitarr och saxofon på allvar skulle kunna få min värld att gunga.
Det är just i kombinationen av superproducerad ljudbild, väldigt välskriven musik och raka, enkla texter om kärlek och svek som Sades storhet ligger. Sades på samma gång svalt resignerade och passionerat ärliga röst är såklart också helt central i sammanhanget. Hon låter så sorgsen, men samtidigt så hoppfull - i sina bästa stunder skapar hon ren magi.
Sade är i mitt tycke en av de sista riktigt stora popstjärnorna. Men vi har inte blivit bortskämda med musik - efter Love Deluxe 1992 har gruppen Sade bara släppt två skivor, Lovers Rock år 2001 och 2010 års Soldier of Love. Parat med det faktum att gruppen och framför allt Sade själv är extremt medieskygga tyder det på väldigt stor konstnärlig integritet (och kanske även en del skrivkramp).
Ett tecken på Sades stora inflytande och samtidigt en lite oväntad influens är Tallest man on earths konsert på Way Out West i år. En av hans låtar avslutades i ett medley mellan hans egen musik och Sades makalösa superhit By Your Side från 2001. En överraskande men samtidigt självklar referens till Tallest man on earths känslosamma altcountry, och konsertens absoluta höjdpunkt. Det kändes som om många skäggiga själar i publiken gillade vad de hörde.
För det finns ju en tydlig koppling mellan Sades musik och den klassiska folk- och countrymusiken. Till syvende och sist bygger också Sades storhet på förmågan att gestalta och förmedla de innersta mänskliga känslorna - kärlek, förlust, sorg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar