I ett vinterland

Vinterdvala på bloggen som sagt, och den hugade läsekretsen får nog vänja sig vid ett fortsatt ojämnt uppdateringsflöde då det händer mycket i de olika skribenternas liv på olika håll och kanter. Själv har jag varit fullt sysselsatt med att släppa skiva med Hi Hank! och diverse annat. Jag har dock även lyckats konsumera en god portion kultur och hoppas att kunna dela med mig lite av denna här på bloggen framöver.

Jag såg till exempel den hyllade filmen "Winter's Bone" i veckan. En mycket bra film! 17-åriga Ree Dolly får ensam ta hand om sin sjuka mor och sina två yngre syskon när fadern amfetaminkokaren försvinner spårlöst. Dessutom sätter fadern huset i pant och hela familjen riskerar att hamna på gatan om han inte dyker upp.

Jag är väldigt förtjust i den här typen av långsamma dramer som utspelar sig på den amerikanska landsbygden. Musiken är förvisso inte särskilt framträdande men består av grymt bra country och skådespeleriet är lysande. Regissören Debra Granik hade kunnat göra det här till en snyftare men istället berättar hon koncentrerat och sakligt vilket bidrar till en väldigt stark känsla av autencitet. Sedan Twin Peaks är jag så himla fascinerad av det amerikanska landsortsmodet, ofta är det en ren fröjd för ögat. Eller vad sägs om följande smakprov:

Jennifer Lawrence som Ree Dolly. Stickad mössa, trasiga jeans, fotriktiga skor.

John Hawkes som Teardrop. Rutig skjorta, smutsig jeansjacka med krage,
helskägg, trasig blick och en stor portion inskränkthet

Dale Dickey som Merab. Huvtröja med motiv, rejäl vinterjacka, fårskinnsmössa, sammanbiten och stenhård attityd

Favoritlåtar just nu, omgång 4

Carole King, "Where You Lead" (1970)
Introt! Ouch vad gött det är - elpiano - gitarrlick - samspelet. Mycket The Band/1970-känsla över det, och det är ju därför man gillar musik från de åren så mycket. Också inledningsmusik till en av mina favoritserier, Gilmore Girls, men då i en nyinspelning utan det göttiga introt.

Kirsty MacColl: "There's a Guy Down at the Chip Shop Swears He's Elvis" (1981)
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: klinkpiano! Svängig dansbandsrock när den är som bäst - Elisabeth Andreassen gjorde också en dansbandscover redan 1981, "Killen nere på Konsum svär att han är Elvis". Jag har en best-of med MacColl och alla låtar är bra - hon var en grym låtskrivare.

Alicia Keys, "Doesn't Mean Anything" (2009)
Är det fel av mig att associera till Jackson Browne här? Pianorockballad med en grym sångare.

Tim Buckley, "Move With Me" (1972)
Mer tungt svängig rock från tidigt 70-tal: detta är när den tidigare finstämde folkisen Buckley smutsat ner sig och gör en skiva med boogierock som låter som att han vill göra en uppföljare till Exile on Main Street: texten om att ragga på en "meat tavern" (köttmarknad?), den dryga rösten, det svängiga pianot, doakörerna, brölsaxen..

Albert King: tung gubbe

Albert King, "California" (1970)
Jag tror att jag börjat gilla blues...

Nick Lowe, "Ragin' Eyes" (1983)
Varför har jag inte lyssnat på Nick Lowe tidigare?!? My bad. För det känns nästan självklart att jag ska gilla en brittisk pubrockare som gillar country (han var gift med Carlene Carter!) och starka melodier...

Beth Orton, "Shopping Trolley" (2006)
Skivan Comfort of Strangers är ruskigt bra och detta är en indierockhit av format!

Emmylou Harris var hard country i början av 80-talet

Emmylou Harris, "I'm Movin' On" (1983)

Truckercountry! En Hank Snow-låt från 1950 som Harris med ett hot pickin' band river av i en liveversion som släpptes som singel 1983. Inga märkvärdigheter, inget originellt, men riktigt bra standardcountry, och med ett kompband som inte bara hade världens bästa namn - The Hot Band - utan också var äckligt bra. (Elvis har också gjort en cover på "I'm Movin' On", 1969, en rätt cool en med en massa steel och körer.)

Barbara Keiths självbetitlade skiva från 1972

Barbara Keith, "Detroit or Buffalo" (1972)
Den musikhistoriska perioden 1970-75: the gift that keeps on giving. Bara avsnittet med ett kort trumfill som mynnar ut i ett slide-solo vid 3:17 är nog för att få mig att gråta av lycka.

---
tidigare - 13 juli 09, 7 juli 10, 6 okt 10.

Min favorit-Fleetwood Mac-medlem

Mina fem favoritlåtar med Fleetwood Mac (och jag har bara lyssnat på USA-FM, inte brittiska bluesrockperioden) är:

"Songbird" (1977)
"Sara" (1979)
"Over & Over" (1979)
"Think About" Me" (1979)
"Everywhere" (1987)

Alla utom Sara, som är skriven och sjungs av Stevie Nicks, är skrivna av Christine McVie. Om jag skulle göra listan längre skulle det först vara med McVie-låtar - "Over My Head", "You Make Loving Fun", "Never Make Me Cry". Sen skulle "Go Your Own Way" (av Lindsay Buckingham) och "Storms" (av Nicks) komma in. Annars kan jag ofta tycka att Buckinghams låtar är för struttiga, och ibland, som med titellåten från Tusk, helt olidliga, och Nicks-låtar inte melodiska nog. McVies låtar är det motsatta: starka melodier nästan anspråkslöst framförda.

McVie har också gjort två soloskivor, Christine McVie (1984) och In the Meantime (2004) och dem, framför allt den första, kan jag verkligen rekommendera för fans av diskret, innerlig och melodiös pop. Lyssna föreslagsvis på "You Are" eller "So Excited" - fantastiska låtar!

---

"What Your Favorite Fleetwood Mac Member May Say About You"
En av McVies favoritskivor är Steely Dans Gaucho.

Amerikanskt friluftsliv á la 70-tal

Det är lite vinterdvala här på LiL just nu, men som en påminnelse om sommaren hittar jag det här. Som skäggig friluftsman med starka 70-talsvurmar kan jag ju inte låta bli att gå igång på detta. Finaste bilderna på år och dar.

Skägg och bandana

Utsikt och bandana

2010-listor: Erik

Fina färger: Tame Impalas skivomslag matcher något av Beach Boys ca 1969

Jag kan inte göra några vanliga ”bäst i år”-listor helt enkelt eftersom jag inte hänger med: jag har inte läst en enda skönlitterär bok som kommit ut i år, och inte lyssnat in mig tillräckligt på nya skivor. Därför blir mina listor mer ”några saker att ägna sig mer åt 2011”-listor.

Musik

I den mer skäggiga och old school delen av indien tycker jag att Woods, Real Estate, Tame Impala, Surfer Blood och Painted Hills verkar ha gjort riktigt bra grejer år 2010. Den skira, delvis elektroniska indien (chillwave? balearica?) som tycks ha dominerat god smak-indie år 2010 (JJ, Beach House etc) ligger däremot inte riktigt för mig. Skrammelindien som Best Coast och Wavves fattar jag inte riktigt heller poängen med. Indielåtar med varierande grad av mumlande sång och gitarrskrammel från i år som jag verkligen gillar är i alla fall "California Sunrise" med Dirty Gold, ”Youth” med Beach Fossils, "Summer Holiday" med Wild Nothing, "Blessa" med Toro Y Moi, "Voices" med Pure Ecstasy och ”Stiff Little Fingers” (titeln!) med Dum Dum Girls. Rapparen Nicki Minaj har det ju varit en del snack om i år och bland annat eftersom catchy synthriff är en av mina favoritsaker i musik tycker jag att ”I’m the Best” från hennes skiva Pink Friday är en riktig monsterhit. Ännu en grym raplåt med synthriff är ”Hussle in the House” med Nipsey Hussle; den kom visserligen 2009 men den ska vara med på hans nästa skiva som skulle ha kommit nu i december (den kommer nästa år) så jag skohornar in den på 2010-listan. I den stora svenska genren ”indieman med texter på svenska” är Ludwig Bells skiva Jag har försökt förklara min favorit från i år. Daniel Adams-Ray ”Dum av dig” – hur kan man inte gilla så underbart snyggt arrangerad och melodiös pop? – tycker jag var den bästa sommarplågan. ”Mat bira kvinnor weed” med Marcus Price & Carli, ”It’s Working” med MGMT, ”Scissor Runner” med Jenny and Johnny, "The Moon's a Harsh Mistress" med Rumer, ”Självsabotören” med Johannes Vidén och Bluebird Association, "Out of Sight" med Electric Pop Group samt ”River en vacker dröm” med Håkan Hellström är ytterligare sju favoriter. Country har jag knappt hört nån ny i år men efter att goe Magnus Eriksson lyfte fram Shelby Lynnes skiva Tears, Lies and Alibis har jag lyssnat på den och visst låter det bra.

Litteratur

Den bok som kommit i år och som jag har fått bäst intryck av från recensionerna – utan att själv ha läst boken – är Sigrid Combüchens nya, Spill: en damroman. Jag läste en bok (Korta och långa kapitel från 1992) av henne förra året och slogs av hur originellt och välskrivet det var: jag spekulerade i om hon var någon slags high-middle-brow-litteratur som jag tänker mig annars är rätt ovanligt i Sverige (experimentellt är high brow och svårt och det har vi; low brow har vi också gott om liksom low-middle brow), och imponerades av att hon kunde skriva stilistiskt fräscht och originellt utan att det blev omöjligt svårt att läsa. Jonathan Franzens Freedom bör man väl också läsa. David Grossmans To the End of the Land har också fått unisont bra kritik och jag har inte läst något av honom så den sätter jag upp på min ”att läsa”-lista inför 2011. Och apropå unisont bra kritik: ett återfall till musiken - Kanye West, My Beautiful Dark Twisted Fantasy.

Årets bandana

En av medlemmarna i Warpaint, på denna magnifika bandbild:

Bäst 2010 enligt Max

Eftersom jag mer och mer gräver ner mig i det tidiga 1970-talets musik och estetik känns det allt svårare att komma med en adekvat årsbästalista för varje år som går. Trots att jag konsumerar stora mängder kultur och på något sätt anat att just det tidiga 1970-talet gått en ny vår till mötes under det gångna året kan jag inte namnge eller sätta fingret på några band som representerar denna nya vår, men däremot blir jag allt säkrare på att strof för strof kunna citera Jackson Brownes "Late for the Sky". Nå, nog med undanflykter, här kommer ett tappert försök att summera 2010:

Konsert: Ulf Lundell på brottet i Halmstad juli 2010

Hade man varit Ulf-kännare på allvar och sett honom mer än en gång förut så kanske den här konserten hade varit en axelryckning, eller åtminstone en habil insats, nu var den knäckande bra. Förvärmning med polskt öltest på solindränkt söndrumsaltan, Janne Bark i högform, folket som bygger landet, "Chans", brölsax, ett bättre recept på en lyckad kväll finns inte i min värld.


Jenny Wilson på Skeppsholmen

Jag skrev då (juni 2010):
"Jenny Wilson är en oerhört begåvad låtskrivare, musiker och scenpersonlighet och lyckades med bedriften at låta 2010, tidlös och personlig på samma gång. Med sinnrika och ofta smart orkestrerade låtar och maffiga körer plockade hon poäng efter poäng av den något avvaktande Stockholms-publiken."


Klabbes Bank på Fasching

Feta blåsklanger och maffig elektronika gjorde denna konsert till en jazzsmäll i solar plexus.



Skivor: Håkan Hellström "2 steg från paradise"

Att få uppleva ett nytt skivsläpp med Håkan Hellström måste vara jämbördigt med att gå till skivaffären för att skaffa en ny Miles Davis-platta på 1950-talet, en Beatles-platta på 1960-talet eller en Neil Young-skiva på 1970-talet. Att få vara med när det händer helt enkelt.
Jag vet ingen sångare och textförfattare som med sådan uppenbar lätthet kan formulera och frasera så underbart halsbrytande och svindlande textrader, och samtidigt göra fantastisk musik helt utan nojor. En fantastisk skiva från Sveriges största artist.


Midlake "the Courage of Others"

Otroligt välgjort och stämningsfullt album av Texas bästa band.


Music music music / Lina Nyberg - "West Side Story"

Grymt snygga tolkningar av ett material som jag plötsligt kunde finna både stort djup och stor skönhet i. Lina Nyberg sjunger med fin känsla och music music music backar upp henne på ett förtjänstfullt sätt. "Maria" har aldrig låtit bättre!



Film: Toy Story 3

Överraskande nog en av de bästa filmer jag någonsin sett.


Teater: Kött, Backa teater

Ännu en grym föreställning av Anna Vnuk.

Bäst 2010 #1

När nu 2010 års sista skälvande kväll snabbt närmar sig med sitt bubbelvinsdrickande, Abba-allsångssjungande, tolvslags-sms:ande och sin allmänna känsla av förgänglighet vill vi här på Längre inåt landet passa på att lista det bästa från året som gått. Här nedan kommer mina listor, gilla eller dissa gärna!

Böcker

Årets bok:

Jonathan Franzen - Freedom

Inte för att jag läst så många böcker från i år, men årets bok för mig är ändå helt klart Jonathan Franzens nya roman Freedom. Boken handlar om familjen Berglund, och beskriver framför allt relationen mellan makarna tillika föräldrarna Walter och Patty, och deras gemensamma vän Richard Katz. Jag ska inte tråka ut eventuella läsare med en beskrivning av vad som händer, men stämningen kan väl beskrivas lite som om Wes Anderson, Noah Baumbach och Ingmar Bergman skrev en roman tillsammans. Runt det centrala triangeldramat vecklar Franzen med sin underbara svarta humor ut några helt centrala konflikter i vårt samtida, västerländska medelklasspredikament. LÄS!!!

Jonathan Franzen

Richard Yates - Easter Parade

Utgavs på svenska för första gången i år, och eftersom det är en så bra roman så tycker jag den förtjänar att vara med här trots att orginalet kom på 1970-talet.

Sara Stridsberg - Darling River

Hemsk men vacker och väldigt poetisk roman som tar sin utgångspunkt i Dolores "Lolita" Haze öde i Vladimir Nabokovs roman Lolita.

Skivor

Årets platta:

Warpaint - The Fool

Tungt synkoperat, basackord, drömsk kvinnlig stämsång, grymt låthantverk, en leadgitarrist med en uttrycksfullhet av helt Coltraneska mått - helt enkelt årets bästa släpp. Warpaint är grungens, shoegazens och krautrockens gemensamma kärleksbarn, klart man måste älska dem.

Warpaint

Tvåa:

Justin Townes Earle - Harlem River Blues

Rejält eklektisk altcountry som ekar av både farsan Steve Earles råhet och ett mjukare, känsligare tonfall. Näst bäst 2010.

Trea:

Beach House - Teen Dream

Hipsterstämplat, javisst. Men att denna platta varit ständigt soundtrack i alla midsommarkransenlägenheter under året förändrar inte det faktum att Beach House helt oemotståndligt förvaltar och vidareutvecklar arvet från Mazzy Star.

4-10:

Band of Horses - Infinite Arms

Bear in Heaven - Beast Rest Fourth Mouth

Håkan Hellström - 2 steg från Paradise

Ikons - Ikons

Wild Nothing - Gemini

Dungen - Skit i allt

Broken Social Scene - Forgiveness Rock Record

Låtar

Årets låt:

Superflu - Bukkake Beyonce

Jo, jag vet. En av LiL:s skribenter utser en technolåt till årets låt. Jag kanske blir utkastad ur församlingen, men må så vara. En grym låt är en grym låt är en grym låt. Jag säger som Captain America: man når en punkt där det enda man kan göra är att plantera sig själv som ett träd vid sanningens flod. Och sanningen är att ingen låt jag hörde under året svängde så överjävligt som just denna. Fantastiskt vad nån kan åstadkomma med vad som låter som hinkar, burkar, rör och en balalaika.

Tvåa:

JJ - Let Go

Två stenhårda Broder Daniel-fans tar Angelo Badalamenti som gisslan på en västindisk ö, tvingar honom lära sig spela oljefat och komponera den här fantastiska låten. Ungefär så bra är göteborgska JJ:s mästerliga tredje skiva och den här låten är bäst på plattan.

JJ

Trea:

Justin Vernon - Bruised Orange (Chain of Sorrow)

Grym tolkning av en grym låt. John Prine skrev originalet till plattan Bruised Orange 1978. Skägget växer flera centimeter bara man hör den.

4-10:

Warpaint - Set your arms down

Ellie Goulding - Starry Eyed (Russ Chimes remix)

Gayngs - Cry

Broken Social Scene - Sweetest Kill

Blue Hawaii - Dream Electrixra

Crystal Castles feat. Robert Smith - Not In Love

Surfer Blood - Swim

Filmer

Årets film: Toy Story 3

Oändligt gripande, dramaturgiskt fulländad, sorgsen och krass, vacker och hoppfull - årets bästa film 2010 var animerad. Tur att det var nära till Monk's ölkrog efteråt så att LiL:s utsända kunde debriefa denna helt oväntat omtumlande film.

2-5:

I'm Still Here

En profet

Armadillo

Iron Man 2

Årets tio bästa nyckelfraser

Ulftopia

Bandana

Episkt

Herrtrendfrisyr

Doctor Martens

Trädgården

Native american-estetik

Röd Saab 900 (1988)

Van Morrison-andlighet

Staropramen betyg 2-, 2, 1, 2

Indian