Den skiva Moneybrother gjorde på svenska, Pengabrorsan (2006), är i mitt tycke hans bästa hittills. Skivan består (med ett undantag) av översatta covers vilket innebar att hans förra skivbolag Burning Heart inte godtog den som en "riktig" platta. Detta ledde i sin tur till ett långt och uppslitande bråk eftersom Moneybrother menade att han i och med denna skiva hade uppfyllt sitt kontrakt på tre skivor, medan skivbolgaet hävdade att så inte alls var fallet.
Nå, det om detta, jag tycker det är en grym platta med några riktigt minnesvärda tolkningar. De flesta låtarna har jag om sanningen skall fram inte hört förut, men inför det här inlägget har jag försökt lyssna in mig lite och jag måste konstatera att han har god smak, den gode Anders. Visserligen tycker jag undantagslöst att Pengabrorsans versioner slår originalen, men det handlar nog mest om vilken låt man har hört förut.
För övrigt hade ju Anders Wendin redan tidigare visat prov på en mycket god känsla för att välja covers, minns Monsters fantastiska version av Lauryn Hills "Ex-Factor":
En av de mest minnesvärda låtarna på Pengabrorsan är dock helt fantastisk både i originalversion och på svenska, jag talar om Tom Waits "Downtown Train" från skivan Rain Dogs. I det här fallet handlar det om en coverversion som är ganska lik originalet, men ändå tycker jag att något tillförs när låten framförs på svenska.
Min absoluta favoritlåt på Pengabrorsan är emellertid "Dom vet ingenting om oss", i original kallad "They Don't Know" och först inspelad på skiva av Kirsty MacColl. Detta är en fulländad poplåt, med en underbart känslodrypande sånginsats, klinkpiano, fantastiskt trumspel, snygga körer och som lök på laxen ett riktigt svettigt brölsaxsolo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar