De gnostiska evangelierna

Nag Hammadi-manuskript. Bild från Wikipedia

"Dom fann en gyllne regel, och de bar den till en stad
och dom talade till folket, och en del föll ner och bad
och där kom maktens män och såg att där fanns en kraft
som var större än vad dom själva nånsin haft
så dom fängslade och dräpte men nån kom undan och kunde fly /.../
det spreds från stad till stad, en gyllene regel
men en dag sa en härskare, 'den regeln är nu min lag'
och han satte regeln högt på sin hjälm och drog i fält
han tog guld och han tog länder, han spred död och han spred svält
han hade män i svarta rockar vid sin sida, vid sin tron
det var rika män nu, som förut varit fattighjon
de bar kors av ädelstenar och gav sig ut att frälsa världen
de tog slavar, de tog skatter; blod på rockar, blod på svärd
och de hotade de fattiga med en eld som allt förtär
de gjorde regeln till en lysande affär"
Ulf Lundell, "Dom fann en gyllne regel" (1988)

Elaine Pagels, De gnostiska evangelierna (1979)

Jag tillhör dem, som anser att människan har skapat "Gud" och inte tvärtom. Inte desto mindre kan förstås studier av religion vara intressant, och denna populärvetenskapliga bestseller från 1979 är ett mycket bra exempel på det. Elaine Pagels är professor i religionsvetenskap vid Princeton och disputerade i början av 70-talet vid Harvard, på en avhandling om och i ett forskarlag som forskade om de s k Nag Hammadi-manuskripten, som Pagels handledare Helmut Koster hade fått tag på kopior av i en stor och snurrig global forskningspolitisk dragkamp om de unika manuskript som en egyptisk bonde år 1945 hittade bevarade i pergament liggande i en nergrävd urna. De gnostiska evangelierna är Pagels populära bok på detta ämne, och verkligen värd sin kultklassiker-status. Det är nämligen en mycket fascinerande och perspektivgivande analys det här för en okunnig lekman som jag själv, full med spännande uppgifter om den mångfald av kristna tolkningar som fanns i kristendomens tidiga period, innan läran/dogman fastslogs och kodifierades, och heterodoxa tolkningar såsom gnosticismen, fokus här, rensades ut.

Nag Hammadi-manuskripten, sammanlagt 52 texter, innehöll bland annat en partiell koptisk översättning av Platons staten, men framför allt innehöll de texter tillhörande den gnostiska religiösa traditionen från de tre-fyra hundra första åren e.Kr, bland annat Thomasevangeliet. Och jag lär mig av Pagels framställning att det finns en stor skillnad mellan gnosticismen och den typ av kristendom som genom ideologisk kamp blev den "rätta läran" i form av katolicism respektive ortodoxa tolkningar. Ett tydligt exempel finns i det första fascinerande kapitlet, "Debatten om Kristi uppståndelse: historisk tilldragelse eller symbol?". Gnostikerna hävdade att berättelsen om Kristi uppståndelse bara var en metafor; att hans återkomst från de döda i kött och blod egentligen inte hade skett. Och detta var en viktig tolknings-skillnad, för i den ortodoxa tolkningen så sågs uppståndelsen och inte minst vilka Jesus träffade efter sin uppståndelse som en avgörande fråga. Traditionen säger där att eftersom Petrus var "det första vittnet till uppståndelsen", så var han kyrkans rättmätige ledare. (Även om Markus- och Johannes-evangelierna nämner Maria Magdalena, inte Petrus, som den som först träffade Jesus efter återuppståndelsen.) Pagels:

"Vad vi än tror om den historiska verkligheten bakom den ortodoxa versionen, måste vi beundra det skarpsinne den ger uttryck för. Denna teori att all auktoritet kommer från vissa apostlars erfarenhet av den uppståndne Kristus, en erfarenhet som sedan aldrig upprepats, har oerhörda följder för den samlade kristna styrkans politiska struktur. Såsom den tyske forskaren Karl Holl påvisat, begränsar den ledarskapet till en liten krets av personer vars auktoritet är helt obestridd. Vidare innebär den att endast apostlarna hade rätten att insätta nya ledare som sina efterföljare. Under andra århundradet använde sig de kristna av Lukas skildring för att lägga grunden till speciella, begränsade traditionskedjor som rättfärdigade makten över alla kommande generationer av kristna. Den som ville bli ledare för församlingen måste härleda - eller göra anspråk på att härleda - sin auktoritet från de tolv apostlarna. /.../
Gnostikerna insåg att deras teori, i likhet med de ortodoxas, hade politiska följder. För den gnostiska teorin blir följden att var och en som 'ser Herren' kan göra anspråk på att hans eller hennes auktoritet är jämställd med eller överstiger de Tolvs och deras efterföljares auktoritet." (s 61, 65f)

Gnostikernas uppfattning om det andliga och hur denna sfär skulle organiseras var, enligt Pagels, tydligt anti-hierarkisk i bjärt kontrast till den ortodoxa tolkningens hierarkibyggande och maktspel. Enligt gnostiker som Valentinus var den egna erfarenheten det yttersta kriteriet på sanning, med överhand över alla andrahandskällor och läror (s 81). Pagels:

"de [gnostikerna] prisade varje form av skapande verksamhet som bevis på att personen ifråga hade blivit andligen levande. Utifrån denna uppfattning kan auktoriteten aldrig sättas in i en institutionell ram, den måste förbli spontan, karismatisk och öppen." (s 81)

På gnostiska möten kunde man klara sig utan hierarki präst-biskop-påve etc. Pagels återger en skildring från en gnostisk församling i Lyon, där mötena började med en lottdragning bland medlemmarna om vem som skulle vara "präst", "biskop", respektive "profet" på mötet! Prästen skulle leda mötet, biskopen utdela sakramenten, och profeten förkunna och ge improviserad andlig visdom (s 102). För någon bara förtrogen med organiserad religion så som den ser ut idag är det hisnande anti-hierarkiskt.