Sommarlåtar

Mitt soundtrack för sommarens längsta dag ser ut som följer.


Det är inte bara hiphopen som hittat indiepopen, indiepopen har också hittat hiphopen.


Säga vad de vill, men jag tycker det här är helt oemotståndligt. Grimes är vad som kryper upp ur det radioaktiva träsk där någon slängt lösryckta bitar av de senaste fem årens hipstermusik.


Äntligen någon som plockat upp Sades stafettpinne. Kvinnan är Stacy Barthe, hennes debutalbum In the Inbetween som kom tidigare år är grymt. Den här duetten med Frank Ocean likaså.


Om Tears For Fears gjorde en låt ihop med Neil Tennant om han vaknat på fel sida och bad Robert Smith lägga gitarrerna kanske det skulle låta såhär bra.


Alla anthems anthem kommer från Markus Krunegård som absolut gjort årets svenska skiva med Mänsklig värme. Istället för en generationsroman för alla Stockholms singel-sambo-singelmänniskor mellan arton och trettifem.


Och när det går mot midsommaraftonsmorgon och solen går upp över Landala ska jag spela Damien Jurados fina This Time Next Year. En pärla till låt med träpercussion, tremologitarr och stråkar.