Idag vill jag bara i korthet slå ett slag för AMS-rocken: rocken som handlar om arbetsmarknadspolitik (gärna från ett underifrånperspektiv). Ett av få exempel som jag känner till är Roffe Wikströms fantastiska rockrökare "Sjung svenska folk" från den hundprydda skivan med samma namn från arbetsmarknadsrockens stora decennium 1970-talet. (Innan sin solokarriär spelade W i "den politiska bluesrockgruppen Löpande Bandet", citat progg.nu!)
Tyvärr så hittar jag inte låten på youtube - däremot finns skivan på spotify - så jag tvingas väl säga något om hur det låter för dem som inte redan hört den. Det hela börjar med ett Chuck Berry-aktigt riff i högt tempo och därifrån är det 110% furiös bluesrock'n'roll med klinkpiano hela vägen, med berättande verser om en norrlännings liv och leverne under "flyttlasspolitikens" epok (60-70-tal: hög arbetslöshet i Norrland men expansiv industrialisering i mellan- och sydsverige; hårdför arbetsmarknadspolitik för att få folk att flytta dit jobben fanns) och lösryckta refränger med ett episkt riff och uppmaningen: "sjung svenska folk!".
"Jag måste sälja gårn i Tornedalen,http://www.roffewikstrom.nu
flytta till Luleå stad
Jag hörde av en kompis
att det fanns jobb på NJA
Där sa dom att jag var för gammal,
att jag skulle sticka upp till AMS
På AMS sa dom "vi är statens egen resebyrå
och vi vill inte veta av nåt trams"
Jag fick en tågbiljett till Skåne,
lämna fru och ungar kvar
Jag bodde i en barack tillsammans
med en turk och en jugoslav
Ingen av oss förstod den andre
men vi söp och längta' hem
Mitt jobb, det var att färga garner
och i timmen hade jag nio och tjugofem
När jag jobbat där ett halvår
blev det rationaliseringar
Dom skulle skaffa sig fler maskiner
så jag fick inte stanna kvar
Då tänkte jag åka tillbaka till Norrland
men blev skickad på en kurs
Expansiv är den elektriska branschen
så jag skulle bli el-montör
Sen greja dom ett jobb i Stockholm,
ute i Hägersten
Och jag fick en trea ute i Tensta
så familjen kunde flytta ner
Från Tensta ut till Hägersten
är det bara drygt en mil
Men det tar minst en timma
om man inte har råd med bil
Stan är stor och djävlig
och man känner inte en själ
Luften går knappt att andas
och nog måste det väl va fel
Men här finns gott om jobb och skolor
och det tycker jag ju är bra
Och vi ska ju alla hamna här till sist
i den förlovade stan.
Sjung svenska folk!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar